ALL THINGS MUST PASS: THE RISE AND FALL OF TOWER RECORDS (2015) USA/Japan, 96 minuter. Regi: Colin Hanks.

En musikinstitution

När skivbutiken väl kom igång skulle det bli andra "drugs"...

Från en blygsam liten skivaffär i norra Kalifornien till ett världsfenomen. Tower Records satte snabbt sin prägel på musikvärlden. Detta är historien om butiken som blev en legendarisk kedja och mannen bakom denna.

Russ Solomon, mannen bakom fenomenet.

Efter en lång räcka av riktigt usla filmer kände vi här på Udda Film att vi behövde ett säkert kort vad beträffar sevärd film. Eftersom vi gillar dokumentärer och är gamla skivsamlare kändes den här rullen adekvat. Som musikälskare kan man ju inte ha undgått den magiska lyster som fanns runt Tower Records, detta trots att en butik aldrig funnits på svensk mark. Självklart var butiken på Sunset i Los Angeles ett givet besöksmål när en av våra redaktionsmedlemmar var där för många decennier sedan. Ironiskt nog köptes aldrig någon skiva utan besöket var mer som en fullbordad pilgrimsfärd.

En ung och "snygg" Russ.

Dokumentären är som vilken amerikansk musikdokumentär som helst, fast på ett bra sätt. Det är det sedvanliga talking heads-konceptet varvat med arkivbilder. Det är dock en skön dramaturgi och ämnet får det att kännas som valfri Scorsese-rökare. Nej, inga gangstrar eller så utan den klassiska uppgång-och-fall-historien (vilket förstås titeln skvallrar om). Vi har den lilla uppstickaren som är på rätt plats i rätt tid och allt bara flyter på och trots till synes bristande disciplin med en total rock 'n' roll-attityd kan inget gå fel - tills det slutligen gör det. För att det inte ska sluta som i en klassisk grekisk tragedi får vi även en liten pick me up på slutet och inte ett öga är torrt i Udda Film-soffan.

BETYG: 5/7 Det här är vad vi kallar en feelgood-film, åtminstone om man är gammal musikbög.

En närbutik för skivor.

Packat hus när första butiken i San Fransisco öppnar.

Råkade vara under den här eran.

Tower Records var ett ställe där en sån här snorvalp kunde få jobb.*

Där har en av oss varit, suckers!

Elton John hade ett tisdagsnöje: Knalla ner till Tower Records på Sunset, med chauffören som bärhjälp, och tjacka skivor.

Ungefär som det såg ut även halvtannat decennium senare.

Fast på det glada 70-talet var det fortfarande okej att ta en tagg bakom kassan.

En lista på utgifter. Men vad är "Handtruck Fuel"?

Aha! Okej.

Högsta chefen hade en något avslappnad attityd.

Hoppsan! Här festas det med LA Lakers legendariske ägare Dr. Jerry Buss (till vänster).

Mark Viducich, som gick i bräschen för japanexpansionen, hade en duktig mustasch.

Rätt hyfsad än faktiskt.

Gick det verkligen så bra i Tokyo?

Okej då, vi tror er!

Japansk filosofi. Fuckin' A!

Skyltningen var alltid skoj.

På ohelig mark.

När hybris satte in.

Härliga gamla Napster! (Alla tyckte inte det)

LOL! Ser du detta Lars Ulrich?

Nya tider.

Efter apokalypsen.

Russ blickar stolt över arvet som lever i Japan.

Så här ser det nog inte ut när du smyger hem på söndagsmorgonen.

Trailer

*Det var på den tiden när långt hår var värre än en våldtäktsdom.