SAMURAI COP 2 (2015) USA, 93 minuter. Regi: Gregory Hatanaka.

Tales from the crap

Sånt här skit har man nu slängt in.

25 år efter uppgörelsen med Katana-ligan vill Samurai Cop (Mathew Karedas) bara leva ett icke-våldsliv, långt bort från storstadens larm. När ett par japanska ligor plötsligt börjar slåss om makten söker hans gamle partner Washington (Mark Frazer) upp honom och tar våldet med sig.

Mark Frazer ser i princip likadan ut. Laurene Landon däremot... Om Skeletor vore en knulldocka.

Så var det då dags att gräva upp det gamla samurajliket och casha in på den fördummade milleniumgenerationen* som är vana att serveras färdigförpackade produkter. Likt zombiegenren håller så-dåligt-att-det-är-bra-kategorin av film på att vattnas ut då idioter försöker slå mynt av den. "Idioter" kanske är orättvist att kalla dem då de trots allt lyckas. "Kräk" kanske är en mer adekvat term här. Jodå, här hade man dragit igång en Kickstarter-kampanj och plockat av lättlurade fans en dryg halvmille (i kronor) och på andra outgrundliga vägar dragit in ytterligare 14 millar för att finansiera den här våldtäkten till uppföljare.

Joe Estevez är med för att man hört att han är ett sigill för en äkta C-film.

I den här rullen är man plågsamt medveten om första filmens rykte och man gör det då till en grej att det ska vara dåligt och cheesigt. Schwarzeneggersyndromet**! Gränsen mellan vad som är självironiskt dåligt och vad som faktiskt är misstag suddas bekvämt ut för filmmakarna. Vi filmälskare skrattar dock inte. Ibland känns det som om man inte riktigt har kunnat bestämma sig för vilken nivå man ska hålla det på. Den vedervärdiga musiken t ex, är det meningen att det ska vara coolt eller ostigt??? Skit är det hur man än vänder på det. Det finns en del ironiska TV-såpainslag som givetvis är menade att vara crappiga men vi är rätt bergsäkra på att icke-kontinuiteten i gradingen bara är ett misstag. F ö är denna flashiga grading helt värdelös i sammanhanget. Om någon nu skulle missa självironin i filmen har man garderat upp sig genom att engagera Tommy Wisaeu, känd från kalkoneposet "The Room"***, i en av rollerna. Suck...

Nix. Inte ens detta kan rädda filmhelvetet.

Ja, rollbesättningen är ett kapitel för sig. Mathew Karedas är ju tillbaka men hans pretty boy-utseende har ersatts med något som närmast kan liknas vid The Cryptkeeper från "Tales From the Crypt". Ja, vi sjunker så lågt att vi börjar klaga på folks utseende. Det är nämligen en kavalkad av plastikopererade missfoster som glider förbi i rutan. Apropå plastik...många av rollerna spelas av porrskådisar och deras agerandenivå glider ju sömlöst in på de övriga aktörernas. Robert Z'Dar hann att dö innan han skulle spela in sina scener och det var nog lika bra det.

BETYG: 1/7 När en hel film drabbas av schwarzeneggersyndromet kan det bara sluta i bottenbetyg.

Mathew Karedas är tillbaka som The Cryptkeeper.

Melissa Moore ser ut att ha åldrats naturligt...

Lejonet har i alla fall behållt sin ungdomliga charm från första rullen. (Peruken i bild är pinsamt självmedveten).

Green screen och usel blod-CGI för att "Hey! Vi gör kalkonfilm!"

"Oj! Nu får vi kalkondiplom när Tommy Wiseau är med."

Samurajen flankerad av två porrskådisar. Pinsamt försök att skapa nya kultrepliker.

Samuraj.

Vem behöver monster-FX med ett fejs som detta?

Ja ja farbror, du är superrippad fortfarande.

Martin Timell dyker upp igen med "härligt" ironiska kommentarer om sin saknade arm.

"Supercool" miljö. Och stackars Robert Z'Dar undkom inte helt en medverkan i detta kadaver till film.

Blackface är ju inte okej, men detta då..?

Seriöst. Att operera om fejset till en halloween-mask är bra för att...???

Tommy Wiseau hade enligt uppgift svårt att memorera replikerna. Hur kunde det komma sig?

Trailer

Matt spänner sina kokainstinna ögon i dig och tillsammans med Mark tigger han deg i denna kickstartervideo.

En borttagen scen, för att ni behöver mer av denna film...

*En grov generalisering från vår sida. Ni kids som fortfarande kan tänka själva bör genast undanta er från denna simplifiering av verkligheten.

**Det var länge sedan vi myntade uttryck här på Udda Film. Schwarzeneggersyndromet innebär att man har en kalkonperson eller företeelse som insett att folk roas av uselheten och därefter försöker spela självironiskt på detta.

***Vi har fortfarande inte sett denna klassiker och efter den här våfflan blir vi ju inte direkt mer taggade. Men men, den kommer. Förr eller senare...