What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 4 februari 2018

THE REFRIGERATOR (1991) USA, 88 minuter. Regi: Nicholas Jacobs.



I början kan Helvetet tyckas svalt

Brooklyn at its finest.

Ett ungt par flyttar från vischan till New York. De hittar en lägenhet i ett ganska ruffigt område men den är rätt så schyst och har ett stort kylskåp. Hyran är överraskande billig och de lyckas dessutom pruta ner den ytterligare men vad de inte vet är att tidigare hyresgäster försvunnit utan ett spår.

Grannarna verkar lite ljusskygga.

Dags för tramsig lågbudgetskräck på Udda Film och det börjar lovande när vi introduceras för kylskåpet som visar sig vara en port till Helvetet! Tänk, detta faktum som annars endast matmissbrukare känner till... Det är rätt kul när vi tar oss upp till lägenheten där denna kyl finns. Man visar här på vilket sunkigt hus detta är med allsköns sexhandel som pågår i trapphuset och det blir härligt tunn is på sina ställen.

Extremt tunn is!

När vi stiftar bekantskap med det naiva paret, Steve och Eileen (Dave Simonds & Julia McNeal), är det glättigt och tramsigt. Karaktärerna de möter är överdrivna och karikatyrbetonade men det fungerar i denna kontext. Vi får sedan följa hur kylskåpet sakta tar över Steves sinne och här vill man gärna att det ska hända roliga saker (läs: kylen löper amok) men tyvärr blir det inte mycket av den varan. Eftersom det inte är Kubrick som regisserar eller Jack Nicholson som spelar huvudrollen blir det inte speciellt intressant att följa den sakta eskalerande galenskapen. Filmen blir m a o ordentligt tråkig. Det dröjer ända till slutet innan vi bjuds på ett ganska roligt klimax men detta kan man ju skratta åt utan att behöva ta sig igenom hela filmen som vi tappra kulturkämpar gör för er skull.

BETYG: 2/7 Inte så rolig som man kan tro. Det räcker att se början och slutet för att tillfredsställa skrattgroparna.

Välmående kids.

Hello doggie!

1991 är HBTQ bland det extremaste som finns.

Men läckra manboobs bjuds det ändå på.

Och ett eggande O-face.

Apropå O-face, så här glad blir man av att flytta till storstan.

Den nye hyresvärden.

Ändå inte lika stort äckel som HSB.

Jobbigt det är när man vaknar och nya lägenheten är fylld med kolsyreis.

Tunn is.

Paret unnar sig middag på högklassig temarestaurang.

Er kypare för kvällen.

Det är nåt potent över rörmokaren.

Piss Christ som barn.

Kylen är uppenbarligen av kvinnligt kön.

Dör killen eller spelar han in en boy band-video?

Det är illa för Steve när han hunsas av ultra-dorks på nya jobbet.

Kiss kiss kiss lilla kissemiss!

Vänta, akta. Det är ändå en katt du har att göra med.

Told ya, dumbass!

Helvetet påminner lite om Coffin Joes* fast ännu billigare.

Acting! Längst till höger.

"Maskinerna är våra vänner" som Kjell Höglund skaldade.

Don't fuck with the soptunna, motherfucker!

Svettig kille i dust med kylskåpet.

Trailer...på spanska.

Den hysteriska avslutningen.

*Se José Mojica Marins färgglada Inferno här: This Night I'll Possess Your Corpse (1967)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar