Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Ett gäng ungdomar sitter i en källarlokal och har tråkigt medan deras föräldrar festar i huset ovanför. De bestämmer sig för att bryta tristessen med att framkalla lite andra m h a ett ouijabräde. Tyvärr är det inte bara andar som dyker upp utan även en mer fysisk individ från andra sidan.
Törnrosa vaknar.
Redan inledningen skvallrar om vilken nivå filmen kommer att ligga på. Tonåringar med spasmer runt ett bord och pålagda demonröster. Pricken över i är någon snubbe som kliver upp ur en grav med lökig gravsten. Nu kanske det inte riktigt blir just exakt vad man tror men det blir ändå exakt så uselt som man anar.
Brinke Stevens gillar lammkött.
Detta är nämligen ett totalt manushaveri som gestaltas av inte helt begåvade skådespelare. Filmen spretar åt alla håll och introducerar karaktärer som inte tillför ett skit eller som borde följas upp men glöms bort. Bara den grejen att -SPOILER ALERT- kidsen väcker en snubbe som heter Jonah till liv som då tydligen mördades av sin fru. Jonah dyker förstås upp i källaren och börjar ha ihjäl ungdomarna. Detta samtidigt som hans fru festar en våning upp. Man skulle ju kunna tro att Jonah ville rikta sin vrede från andra sidan på kvinnan som mörade honom, men tydligen inte. Nåja, i sista sekunden kommer han väl på sig själv och sätter sig i hennes bil - "The End".
Filmens HBTQ-bidrag.
I slutet verkar det som Carvalho vill att det ska bli en italiensk gore-film från 80-talet. Döingen Jonah (Cesar Pereira) är ju lite smålik Dr. Freundstein i Fulcis "Huset på Kyrkogården" fast lamare förstås. Vi får mycket närbilder på ögon och en av karaktärerna glider lite surrealistiskt genom källaren, som typ i en Fulci-film. Det semicoola soundtracket är retroelektroniskt och vi säger semi för att det missbrukas och blir pinsamt på sina håll, som i Jonahs ledmotiv. Man hoppades att de till synes välsvarvade tjejerna skulle lätta på paltorna för att rädda något av rullen men inte heller det blir det något av.
BETYG: 1/7 Rätt hårt betyg, särskilt med tanke på vilka andra filmer denna delar det betyget med, men det här är en jävla soppa.
Fullkomligt meningslös "9-åring".
Då kör vi!
"Vad sa du att filmen var?" "D - Å - H - H - H - L - I - G".
Skvätt.
Ja ja visst...men nej - du är inte Kubrick!
Death by blåbärssoppa.
Partyintensiteten ökar.
Oj så skrämmande.
Som sagt, partyt börjar ta fart.
Uggla!
Festen når kulmen och blir...ett nyckelparty? Är vi tillbaka på 70-talet?
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar