DUNKIRK (2017) Storbritannien/Holland/Frankrike/USA, 106 minuter. Regi: Cristopher Nolan.

Nos vamos de la playa

Stökigt i Dunkirk.

Tyskarnas blixtkrig har målat in de allierade i ett litet hörn i norra Frankrike. Detta hörn är Dunkirk där desperata engelsmän och fransmän försöker organisera en evakuering över Engelska kanalen till tryggheten i Storbritannien. Samtidigt har den tyska framryckningen av pansar gjort halt för att låta Luftwaffe bomba sönder de oskyddade allierade trupperna på stranden. Engelska flottan har knappa resurser men det begränsar inte de civilister som råkar äga en båt och känner att de vill hjälpa till.

"Fffffuck..."

Så var det då dags för en modern tolkning av denna episka evakueringsoperation som får engelsmännen att sträcka på sig lite extra när andra världskrigshistoria kommer på tal. Det var måhända nesligt och potentiellt skamligt att drivas tillbaka till hemlandet efter att ha bildat gemensam front med fransoserna på den europeiska kontinenten, men denna evakuering där det kändes som engelsmännen gick man ur huse för att i små sketna båtar försöka rädda så många landsmän som möjligt är en storslagen uppvisning i solidaritet. Som gjord för en episk hollywoodrulle! Nu kanske det inte är en sådan direkt, även om det finns amerikanska dollar i produktionen, men filmen har definitivt den känslan - och då ska vi säga...inte direkt på ett dåligt sätt (!)

Beach 1940, whoop whoop!

I sådana här stora krigsproduktioner vill man se storslagna scener från slagfältet/-en och då vi upplever att själva händelsen är det som står i centrum så gör det oss inget att enskilda karaktärer inte ges speciellt mycket utrymme. Visst, det finns en engelsk soldat (Fionn Whitehead) som leder oss in i skeendet och som är en slags huvudkaraktär i en av trådarna vi följer men vi får inte se speciellt mycket utveckling på något håll utan karaktärerna känns mer som schackpjäser som ska ge filmskaparna anledning att vissa olika aspekter av händelserna. Det är helt okej för oss. Man kan tycka att det då skulle vara svårt att bli känslomässigt engagerad i skeendet men eftersom vi är suckers för uppvisningar av solidaritet blir vi alldeles tårögda när civilisterna anländer i sina småbåtar.

Vad är det för välbekant tjutande?

Ska man vara kritisk (ehh..ja!) så förmedlas väl krigets fasa inte speciellt bra då vi aldrig riktigt ser fienden i vitögat och de fasansfulla bombningarna på stranden är remarkabelt oblodiga. Visst, det dör en hel del soldater men det är aldrig på ett sätt som vi tittare behöver våndas över då skräcken och lidandet inte når fram. Däremot är det fantastiska flygscener då en av trådarna i handlingen följer en engelsk flygare (Tom Hardy) och hans kamrater. Så visst, det är ganska tillrättalagt men ändå kan vi inte låta bli att bli entusiastiska över skeendet då det är så välgjort. Precis som Tony Soprano är vi ju pojkaktigt fascinerade av denna tidsperiod.

BETYG: 5/7 Välgjort om än tillrättalagt.

Ah! Historiens coolaste mördarmaskiner någonsin.

Här illustrerar man en Prodigy-låt.

"Sorry frogs. Trots att det är fransk mark måste vi dryga oss lite på gött engelskt vis."

"You also had your own Maginot line..." *Rim shot*

Fina gopro-aktiga (fast bättre) vyer i luftstriderna.

Kanske inte världens skönaste plats att stå på när Luftwaffe tittar förbi.

En Heinkel 111 har fått en stalker.

Engelska fotbollshuliganer jublar när skjutsen hem uppenbarar sig.

Kenneth will "cri evrytiem".

Ja en engelsk soldat blir så glad att han börjar hajla!

Fram med gevalian!

Svart sjötaxi har aldrig varit så populärt.

"Ach du Scheisse! Mein Heinkel...Nein, nein NEIN!!!"

Halvträligt läge.

Trailer