DEAR ELZA! (2014) Ungern, 100 minuter. Regi: Zoltán Füle.

Baszd meg!

När man ska hem på permis efter ett år på östfronten men den eviga mänskliga faktorn sätter stopp.

När alla andra i den ungerska armén får permis från den brutala östfronten tvingas menige Lombos (Gábor Makray) stanna kvar p g a något byråkratiskt fel. Motvilligt fortsätter han göra sin plikt men hamnar till slut i rysk fångenskap där han får agera mänsklig minröjare åt de framryckande sovjetiska styrkorna. Han anpassar sig snabbt för att kunna överleva och slutligen ta sig hem, men vägen dit är lång och nästan omöjlig att uppnå. Något som en mystisk äldre ungersk soldat (Tamás Varga), som också hamnat i ryssarnas händer, ofta påminner honom om.

I Ryssland?

Det kändes lite som att ge sig in på minerad mark (hö hö hö... 😑) när vi skulle kolla på den här filmen då, fördomsfulla som vi är, vi förväntade oss nationalromantisk propaganda på hög nivå. Detta p g a att Ungern blivit det närmaste en SD-utopi man kan komma i dagsläget. Det visade sig inte vara så tydligt som vi trodde. Menige Lombos uttrycker en del kritik mot tjänstgöringen och ifrågasätter meningen med det hela, men poängen är att han ändå aldrig sviker sin "plikt". Han må vara flexibel med sin lojalitet mot de tyska och italienska vapenbröderna men ungrarna sviker han aldrig. Historien blir smått biblisk, med lite otäcka modifieringar, när Lombos gömmer sig i en bombkrater och möter en äldre ungrare - som av en händelse råkar vara delvis jude. Denna typ börjar genast så tvivel i Lombos sinne, precis som en viss Satan gjorde när Job skulle testas i Gamla Testamentet.

I Ryssland...

Så även om det inte är övertydlig nationalismporr à la ryska krigsfilmer och huvudkaraktären är intressant att följa känns undertonerna ganska kusliga. Självklart ska det vara en diabolisk halvjude som "infekterar" Lombos sinne och får honom att ifrågasätta sin plikt. Vargas karaktär är nästan parodisk i sitt tonfall, som en gammal 30-talsdjävul eller liknande. Detta känns helt i paritet med de smygnazistiska högervindar som blåser i Ungern. Ett land där någon för några år sedan på allvar föreslog att judar skulle registreras...

Ryska soldater = rape.

Trots ovan noteringar är detta ändå en rätt bra film med välgjorda krigsscenarier. Det är inga spektakulära krigsscener men det behövs ju inte alltid. Man har skickligt skapat nerv på en mer individuell nivå än genom att skildra stora episka stridsscener.

BETYG: 4/7 Intressant variant på det eviga andra världskrigstemat. Har dock otäck bismak.

Rape face.

Kvinnosyn.

Även om Lebensraumet krymper måste man ibland ta en paus.

Oops...

"Skjut! För Stalin!!! För den stalinistkommunistiska världsordningen som är så fiiiin! RrrrRRÖööÖÖAAAAAAAAAAAARRRRGGGH!!!!"

Vilket öhh...DIABOLISKT grin han har...

Sovjeterna lättar lite på vodkatrycket och alla vet ju att tyskar gillar urin.

Men tokstollar, han är ju ungrare - inte tysk!

Vilket var det grövsta brottet denna snubbe begick? Var det hans satanistiska corpse paint eller hans HBTQ-tolkning av den?

Vad som händer när man inte följer mängden...😑

Och för kvällens musikaliska underhållning står Mixmaster Josef. Samtidigt kan den lilla statisten till vänster* inte låta bli att snegla in i kameran. Amatör!

Om den vapenskramlande lobbyn får rätt har vi snart sådana här muskelknippen vid vår tröskel. Mmmhh..aaahh.

Italienare som försöker kommunicera med sin tyske vapenbroder.

Går sisådär.

När ryssen kommer...Hello!

Har du gått på en mina eller är du bara extremt glad att se oss?

Teaser

Hela filmen.

*Just det! Snubben till höger tittar faktiskt inte riktigt in i kameran.