REVENGE (2017) Frankrike, 108 minuter. Regi: Coralie Fargeat.

Kvinnlig blick på manlig dito

Både gamla giallo- och kubrickreferenser i detta snygga shot.

Richard (Kevin Janssens) tillbringar en veckända med sin unga älskarinna Jennifer (Matilda Lutz) i en avlägsen lyxvilla i öknen. Plötsligt dyker hans kompisar upp för tidigt inför deras tidigare bestämda jakttripp och ett oplanerat och lite obekvämt möte mellan älskarinna och polare uppstår. Efter en glad fest på kvällen försvinner Richard iväg en sväng morgonen efter och under denna stund förändras allas öden för alltid.

It's going down...eller...SHE'S going down.

Den gamla rape/revenge-genren lever vidare och här ur en kvinnlig upphovsmans (skojigt ordval där och säkert snart förlegat...) perspektiv. Genren har under senare år lyfts fram som en feministisk smocka mot de ständiga manliga övertrampen, dels rent allmänt men kanske främst i själva filmvärlden. Här får äntligen de attackerade kvinnorna chans att ge igen. Ett smärre problem dock, har varit att filmerna oftast framställs ur ett manligt perspektiv och även om kvinnorna mosar de manliga uslingarna på de mest brutala sätt får vi ändå dregla över hur de inte sällan gör det utan kläder eller så dröjs det kvar länge i de inledande våldtäktsscenerna så att vi "förstår" hur motiverade de senare är att ta hämnd. På Udda Film ska vi villigt erkänna att vi absolut inte har något emot detta eftersom vi roas över hur fel det är plus att vi älskar att titta på nakna tjejer, men vi inser förstås den moraliska problematiken. I rättvisans namn har vi då förstås inte heller några som helst problem med att män exploateras på film. De är för oss inte lika heta att titta på men omoralen kan vara lika skoj. Hur har då Fargeat angripit denna problematik?

Ja, den manliga blicken fastnar på detta - även om flicketösen skulle behöva äta upp sig ett antal kilon.

Det är tydligt att hon vill leka med den manliga blicken och initialt visar hon upp Jennifer som en liten knulldocka alla manliga karaktärer ständigt klär av med blicken. Hon skojar till och med till det med en tydlig passning till Kubricks gamla "Lolita". Sedan under själva revenge-delen blir det intressant att hon väljer att fortfarande visa upp Jennifer i minimal klädsel. Det är väl här själva den feministiska poängen kommer - att det är samma tjej som innan övergreppet. Jennifer behöver inte klä på sig någon dygdig "rustning" för att accepteras som tuff hämnare. Det kan tyckas vara en skitnödig tolkning men vi tror på detta då Fargeat valt att i motsats till de flesta andra rape/revenge-rullar inte dröja sig kvar vid själva våldtäkten. I slutet -SPOILER ALERT- klär hon dessutom av Richard som får fly för sitt liv naken i blodiga vulvaaktiga korridorer. Han får för ett ögonblick övertaget och medan han stryper Jennifer mot en vägg väser han irriterat "Women always have to put up a fucking fight", vilket är farligt på gränsen till lökfeministiskt men vi köper den repliken. Cred dock till Fargeat som inte beväpnar Jennifer med en massa ostiga manshatarrepliker. Det blir definitivt mer effektfullt med hennes tysta hämnd. Action speaks louder than words! Man skulle kunna tro att Fargeat med själva filmtiteln skickat en passning till genren. Hon valde ju att inte vältra sig i våldtäktsscenen och plockar man bort den "smaskiga godbiten" för oss manliga tittare har man ju bara: Rape/revenge - rape = Revenge!😉

Välfrejmat besök.

Med själva politiken ur vägen kan vi fokusera lite på de andra filmaspekterna. Robrecht Heyvaerts foto är strålande och stora delar av filmen har en ascool giallo-estetik. Bara själva lyxvillan är ju totalt giallo och ett par av glasskjutdörrarna som vetter ut mot poolen har glas tonade i turkost och rosa så i vissa shots ser mise-en-scènen ut som en titelsekvens eller poster från någon gammal giallo-våffla. Skitsnyggt! Robin Couderts elektroniska musik är väldigt trevlig och stämningshöjande. Skådespelarna gör också de ett bra jobb, lämpligt nedtonade av Fargeat. Det skulle lätt kunna spåra ur i en sådan här film men agerande har hållits på en adekvat nivå. Fargeat har även gjort det bästa med Heyvaerts bilder i redigeringen.

Stiligt.

Själva storyn är ju ganska bisarr och kräver rätt så stora mått av acceptans. Även med cartoon-våldsmässiga mått mätt är överdrifterna enorma. Nej, inte på ett "Riki-Oh"-sätt utan snarare ur ett trovärdighetsperspektiv. Folk förlorar blod i sådana mängder att man skulle kunna tro att människor går omkring med jättelika blodcisterner på ryggen för att hushålla med blodsmängden. Själva vändpunkten när -SPOILER ALERT- Jennifer knuffas ner för ett bergsstup, kanske 30m, och spetsas på ett litet träd är bortom bisarr. Inte bara överlever hon detta utan tar sig även loss genom att sätta fyr på trädet som då brinner av utan att skada henne. Hon kan sedan dra igång sin hämnd, som inbegriper många mils vandring i öknen, samtidigt som blodet forsar ur henne, utan att dricka något förutom en burk öl! Denna biras främsta syfte är dock inte att läska henne utan burken, som hon skär upp, kommer att tjäna som brännjärn för att stoppa blodflödet från självoperationen hon just utfört för att plocka ut en gren ur magen. (In yo face Rambo! 😀) Inte helt logiskt lämnar denna glödheta burk ett avtryck på hennes bål som A: Av någon anledning INTE är spegelvänt och B: hur kan en slät yta lämna ett tatueringslikt tryck? LOL. Att man glömt förklara hur ingångshålet i ryggen reparerades skyls över med att smacka på lite sot på ryggen, som då lika gärna skulle kunna komma från trädeldning hon utförde. Så här håller det på filmen igenom, men det skiter vi i då det är rätt kul och självklart är det många medvetna överdrifter men samtidigt är vi säkra på att vissa saker inte alls är genomtänkta, som exempelvis att Jennifer blir tillfälligt lomhörd när hon får örsnibben avskjuten trots att skottet (och då den höga knallen) avfyrades långt ifrån henne.

BETYG: 5/7 Stark femma för denna snygga och underhållande film.

Skulle Jesus ha tittat? Ehh...är vatten blött?

Nej, det är inte Steve Jobs som skrattar från graven...tror vi.

Cockteasing-VM.

Konsekvenser.

Rape eller chokladsnacks...det är frågan.

Manners!

Vlad Tepes ler i sin grav.

Den stackars myran gråter dock blod.

Här har dock myrans polare hittat sitt Yggdrasil.

Bästa botemedlet mot pålning är din alldeles egen favoritmusik i iPodden!

"Hey look mah! I'm a unicorn!!!"

För de där oförglömliga stunderna.

"Rambo kan suga min kvinnokuk."

Grillad bärs.

Zombie!

Och ödla!!!

Anmärkningsvärt ofta Fargeats kvinnliga blick hamnar på Lutz miniröv...

Hagelbössa med kikarsikte...för, varför inte?

Den klart obekvämaste scenen.😃

Aahhh, male nudity! Vi som inte är homosexuella började, istället för att tänka på sex, fundera över var i helvete man i en sån här stajlig dusch förvarar tvål och schampo.

Visst är TV-shop irriterande?

Nu tror vi bestämt det är Fargeat som står för mensskämten.

Det finns ingen skottskada, hur allvarlig den än är, som inte lite gladpack kan fixa! Gladpack is the new gaffatejp.

Le trailer.