What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 1 juni 2018

LA LLAMADA DEL VAMPIRO (1972) Spanien, 85 minuter. Regi: José María Elorrieta



Crossover-vampyrer

Ja, otäck religiositet hon förespråkar. Är det inte lite penisavund inblandad där också?

Dr. Materlick (Diana Sorel) kallas med sin assistent sjuksköterskan Erica (Beatriz Elorrieta) till en liten by där slottsherren von Rysselberg (Antonio Jiménez Escribano) lider av sviktande hjärta och en mystisk blodsjukdom. Hon möts genast av tisslande och tasslande om vampyrer och hennes föregångares febriga anteckningar om vad som pågår i byn. Doktorn har lite svårt att ta vidskepelserna på allvar men snart dras hon in den ena otäcka märkligheten efter den andra.

Den stackars vampyren får grav ångest.

Det ska finnas en över 100 minuter lång oklippt version av denna film och då var ju den här versionen lite oroväckande kort. Vi förväntade oss nämligen god klassisk euro-exploitation och om man klipper bort en massa godis brukar inte mycket av intresse finnas kvar. En spännande handling är liksom inget man går och hoppas på. Som i de flesta fall var vi helt rätt ute. Handlingen är minst sagt sekundär och behållningen ligger i atmosfären som är riktigt skön, det roliga bildspråket och det till och från pajiga skådespeleriet.

Jaha, Steve Stevens, lirar du fortfarande med Billy Idol?

MEN...beträffande filmens nerklippning blev vi positivt överraskade då flera av de fagra damerna klär av sig helt och när det är vampyrfilm förväntar man sig inte direkt att folks njurar ska slitas ut och tuggas sönder så det kändes inte speciellt tomt med det lilla blod som bjöds. Dessutom var -SPOILER ALERT- en jätteskojig exploitation-scen med i slutet vars motivering man kan ifrågasätta. Den arma doktorn börjar yra (eller gör hon det..? 😲) och tror sig bli kedjad och piskad av de kåta vampyrerna. Så lite skön bondage syr ihop denna röriga film.

Dr. Foxy med sin assistent nurse Cutie.

Ja visst ja! Ingressen med crossover-vampyrer är en beskrivning av det märkliga varulvsfenomenet att filmens vampyrer endast "aktiveras" när det är fullmåne. Lite udda men hey, så länge de dansar omkring i tunna negligéer och idkar lesbisk älskog så är det helt okej med oss. #EjPurister

BETYG: 4/7 En generös svag fyra måste den ändå få då lesbiska vampyrer i halvt genomskinliga negligéer trots allt dansar omkring på den fina gamla borgen.

Nicholas Ney förgyllde inte fler filmer med sitt överdramatiska skådespeleri.

Dr. Foxy packar upp sina tunna negligéer.

Då behövs en male gaze.

"Mmmmhh...måste gå och...aahhh...lägga mig."

De flesta heterosexuella tjejer gillar att bli pålade...men vänta nu, det här är ju en lesbisk vampyr...

De är kusiner.

Kuhhh...siner.

En slags anti-narcissism.

Den buckliga spegeln kanske inte är så supergenerös.

That's a happy vampire!😊

Lesbiska vampyrer älskar att skutta omkring i slowmotion i sina genomskinliga negligéer.

Och korkade män kommer alltid tro sig få en härlig trekant med dem.

En lesbisk vampyr har dock andra prioriteringar.

It makes the grown (undead) men cry.

Nej förvisso. Hon sa aldrig nej men lagarna har stramats åt nu din jävla ofredarvampyr!

"That's a BAD vampire!"

Cool borg? Check.

Snyggt fejs? Check.

Inga fjolliga jävla vampyrer med känslor här inte!

Njutning den hårda vägen.

Filmens inledning.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar