What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 2 mars 2020

EL CAMINANTE (1979) Spanien, 93 minuter. Regi: Paul Naschy.



En seger för cynismen!

Hygglo-Leonardo tackar för kaffet på sitt sätt.

Leonardo (Paul Naschy) är en ensam vandrare som på sin färd söker sig till folk han kan ha nytta av. I ett av mötena "befriar" han den unge Tomás (David Rocha) från dennes elake gamle följeslagare och Tomás slår genast följe med Leonardo som han ser som sin nye läromästare. Leonardos läror visar sig snabbt bestå av hur man utnyttjar sin nästa för att nå personlig vinning eller tillfredsställelse och Tomás börjar undra vem han egentligen slagit följe med.

Vad varje sann german vill höra.

Vi kör vidare med ytterligare* en Naschy-våffla, denna gång även regisserad av densamme. Trots att mängden tokiga exploitation-element avtar samt att detta faktiskt är en komedi är denna film bättre än den vi nyss såg. Faktumet att det är en komedi är något som smyger sig på. Det blir som mest påtagligt i en typisk Benny Hill-sekvens på ett horhus där folk springer omkring och jagar varandra i upp-speedad hastighet. Annars är nivån ganska svart med glimten i ögat (Nej, inte på det sätt vi hatar...). Att det inte är en ren komedi blir övertydligt när vi får se framtidsvisioner i form av andra världskriget och koncentrationslägren.

Sagt och gjort.

Det är förvånansvärt välspelat och rytmen är bra då allt löper på fint utan att bli segt. En bonus är förstås också alla fagra damer som passerar revy utan kläder på kroppen och då främst Silvia Aguilar som spelar Leonardos första sexuella offer. Ja, Naschy har lyckats göra ett riktigt bra jobb i rollerna som regissör, manusförfattare och skådis. Man skulle kunna tro att det vore lättare när man inte har så mycket ansvar men i vissa fall är själv bäste dräng.

BETYG: 4(+)/7 Gemytlig svart komedi av och med en diabolisk Naschy.

Jovisst. Det är både kiss- och bajshumor (typ).

Duh!

Hur tycker du det funkar?

En annan synd är frosseri. Men det kan ju faktiskt vara hushållsost av känt märke. Helt oemotståndligt gott!

Sådana är de, djävulskarlarna.

Även Satan kan hela.

Den där morgonsolen ser misstänkt lik ut en lampa...

Oops! Brasklappen är att satans-healing inte är så långverkande.

Krucifixet behöver omdirigeras lite. Ernst Kirchsteiger nickar instämmande.

Lite väl ekivok konst på det här klostret.

Leonardos helande händer gör underverk på den lidande nunnan.

Mitt i komedin dyker detta upp, men så är det ju en gammal euro-exploitation-våffla också!

Denne horhusbesökare är inte så intresserad av det erbjudna utbudet.

Ynglingen ska få lära sig vad #metoo betyder - the hard way!

Okej'rå, när du säger det på det viset så...

En helt förståelig fråga faktiskt.

Trailer. Notera f ö Naschys mäktiga blygdkapsel!**

Den sköna Silvia Aguilars scen i en otåligt upp-speedad Kalle Anka-version.

*Vi avhandlade just Vengeance of the Zombies (1973)
**Ja, det heter faktiskt så!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar