What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 21 september 2020

BLACK GUNN (1972) Storbritannien/USA, 97 minuter. Regi: Robert Hartford-Davis.



Not his B.A.G

Gangstrarna lyckas på nåt sätt undvika att se hur utklädd Scott ser ut.

Gunns (Jim Brown) yngre bror Scott (Herbert Jefferson Jr.) leder den revolutionära gruppen B.A.G. vilka sysslar med en del kriminell verksamhet för att finansiera sina aktiviteter. De tar sig dock vatten över huvudet när de rånar den lokala maffian ledda av Capelli (Martin Landau). Så Scott har inte bara polisen efter sig utan även maffian. Gunn kan inte kontrollera sin hetlevrade bror och vill samtidigt hålla sig utanför kriminella aktiviteter då han har sin framgångsrika nattklubb att tänka på. Föga förvånande hittar maffian brodern före polisen och deras rättvisa är skoningslös så plötsligt finner sig Gunn i en situation där hans vrede styr honom istället för rationellt tänkande.

De svarta revolutionärerna är riktigt ironiska med sin maskering.

Blaxploitation-tajm igen på Udda Film och det brukar ju vara trevligt. Allt pang-pang och rasistiska honkeys till trots är detta ingen superhöjdare. Jim Brown är relativt blek (no pun intended...) i huvudrollen och han har väl inte mycket hjälp av manuset heller som är rätt dumt på sina ställen med lite korkad dialog som grädde på moset. En karaktär som är rätt kul är Kriley, spelad av Bruce Glover, som ansvarar för gangstrarnas "rättsskipning". Hans oundvikliga dust med Gunn är tyvärr något antiklimaktisk.

Bruce Glover är skön som Kriley.

Man förväntar sig såklart ett funkigt soundtrack när det vankas blaxploitation och Tony Osborne är mannen som ska få dig att dansa. Men inte heller här är det något speciellt att snacka om. Musiken är adekvat men det är ju inte direkt så man börjar sitt-dansa i soffan. "Men då har han ju gjort ett utmärkt jobb!" kritiserar ni. Kanske det, då musiken aldrig bör stjäla uppmärksamheten enligt alla filmskapandets regler. Blaxploitation är dock en sådan genre där generella regler ska brytas och genrediton ska efterlevas och då bör man ha ett soundtrack där huvudet tvingas röra sig fram och tillbaka i takt med musiken.

Hans medhjälpare är ett äckel. Men vad ska han göra med snorgubben?

Vi saknar även knippet med foxy ladies som brukar poppa upp i dessa våfflor. Gunns "squeeze", spelad av Brenda Sykes, är verkligen motsatsen till vad Sir Mix-a-lot rappade om när det begav sig. Tjejer har dessutom ovanan att behålla paltorna på, vilket är högst ovanligt. Någon vårtglimt bjuckar väl Sykes på men var är alla gangstervåp som älskar att strutta omkring som Herren skapade dem? Tro dock inte att det inte blir något mansgriseri. Skit rinner neråt så "The Man" trakasserar de svarta som i sin tur sätter sina kvinnor på plats. Vår hjälte vägrar exempelvis att sätta sig på bönpallen när han ska åka iväg med en MC-buren brutta. Prompt kommenderar han henne till bönpallen (på hennes egen båge!) och sätter sig själv bakom styret. Puckot missade därmed chansen att legitimt krama om damen som vi creepiga bönpallsentusiaster skulle ha gjort.

BETYG: 3(-)/7 Det är väl en okej rulle men den saknar det lilla mysextra.

Aha, OK.

Martin Landaus karaktär har en egen approach till gangsterbossrollen.

Var det här MCA fick inspiration till karaktären Nathan Wind/Cochese*?

Eldstrid mitt på gatan. Men kolla in snubben i rött. Vilken stance!

Gangstrarna besvarar elden. Men vad är det för fuskig metallananas han till höger har?

Frustrationen när man försöker få en SD-röstare att tänka till.

Eftersom Gunn sitter på ordförandeposten i präktighetsutskottet missar han en skön åktur med denna dam. Och vi missar en ev. sexscen med sköna Luciana Paluzzi. 😞

Slips och blodsplatt går bra ihop.

Flådigt värre. Gunn passar även på att skoja till det när han döper sin klubb.

Fräsig skjorta du Gunn...

"Ånäh lilla gumman!...

...DU får sitta på bönpallen."

Kriley kanaliserar sin inre Henry Chinaski.

Återigen ser vi en film där en Rolls Royce används på ett diskret sätt. Här: I biljakt!

Föraktet...när Kriley väser fram the gamla N-ordet.

Då blir det ett sånt vilt slagsmål att..oops..skjortan råkade visst...aaahhh..mmmhh...gå sönder.

Gunns flickväns rumskompisar vill ta hand om vår hjälte...

...när flickvännen plötsligt dyker upp. Hon ser dock inte ut att ha några problem med att kompisarna hon bor med vill tömma hennes kille på säd.

Nog för att Martin var med i "Månbas Alpha", men inte fan hade de väl några ljussablar där?

Det är ingen fara! Den här snubben lär nog komma tillbaka - beväpnad med en häcksax.

Trailer

*Här har ni MCAs fräscha karaktär.

Och här är karaktären in action i hiten "Sabotage".

RANT: Detta är första inlägget vi inte längre har ett val att jobba med gamla gränssnittet längre och HATET mot Blogger.com är överväldigande. De satans jävla asen har självklart inte korrigerat ett enda jävla snedsteg de gjort i och med detta nya pissgränssnitt. Vi är så oändligt upprörda över att det nu adderas hundratals (och vi skämtar inte ens) extraklick plus att bilderna laddas upp i fel ordning. Det är ju inte ett dugg jävla asjobbigt att korrigera...😒 Och kolla hur de arma videoklippen ser ut nu när hjärndödskommitén tagit bort möjligheten att bädda in klipp. Låt oss uttrycka oss så här: Vi skulle inte direkt gråta om någon hackade den ansvarige för detta elände 53 gånger i ansiktet med en rostig ispik.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar