SAINT FRANKENSTEIN (2015) USA, 17 minuter. Regi: Scooter McCrae.

Sankte torsk

En likblek figur öppnar försiktigt dörren.

En prostituerad (Tina Krause) har ett möte med en klient (Melanie Gaydos) på ett sunkigt motellrum. Den senare visar sig vara en högst ovanlig karaktär men även den prostituerade döljer oanade sidor.

MILF-Tina chillar med en spliff.

En film med Tina Krause i en ledande roll (eller vad som helst för roll) brukar vara av det billigare slaget och ganska långt ifrån bra. Nu hade väl inte den här kortfilmen heller speciellt mycket pengar att röra sig med men det är definitivt den snyggaste och bästa filmen vi sett med den kurviga aktrisen. Hennes klassiska yppighet ställs i bjärt kontrast mot Gaydos Frankensteins monsterkaraktär som såhär fem år senare ligger oerhört i tiden med sin utmaning mot allt vad klassiskt skönhetsideal innebär.

Shelley är till en början lite diskret i sin huligankostym. Alternativt är det en Henrik Möller-kostym. Det är ju trots allt Halloween.

Filmens stora styrka ligger i hur allt hela tiden förändras och då är Shelley (som monsterkaraktären heter, wink wink!) den drivande faktorn. Den initialt skygge torsken tar stegvis kommando över situationen och horans spontana chock när monstrets plagg börjar falla övergår snabbt i acceptans. Tur är dock att detta inte är någon romantisk feelgood-film så det finns plats för ytterligare vändningar. Apropå feelgood, McCrae lyckades kamma hem lottovinsten och engagera legendariske Fabio Frizzi att göra filmmusiken. Den är väldigt stämningsfylld och lågmäld ända tills eftertexterna börjar rulla.

Detsamma kan inte sägas om det böljande kvinnolandskapet Tina bjuckar på.

Eftersom vi i grund och botten är ett gäng flåsäckel på Udda Film måste vi återkomma till Tina Krauses skönhet. Vid 45 års ålder har hon, trots mängder av avklädda filmprestationer i bagaget, aldrig varit sexigare än här. Vi är av naturliga skäl inte fullt lika tända på monstrets artistiskt hoplappade likkropp då nekrofilikvoten är låg på redaktionen. Gaydos, som i grund och botten är modell, gör ett mycket bra jobb och då med stor hjälp av Archana Rajan som dubbade över hennes röst. Gaydos har nämligen inte bara ett unikt utseende, hennes röst är dessutom väldigt högfrekvent vilket inte passade rollen. I och med att hon börjat göra film har hon dubblerat antalet aktörer med ektodermal dysplasi. Den andre kände skådisen är den älskvärde Michael Berryman.

BETYG: 5/7 Stora karkatärsresor på bara en dryg kvart. Dessutom sexigt och coolt.

Ett saftigt obduktionsärr borde få igång alla våra nekrofilläsare. (Yeah right! Som om vi skulle ha några läsare. Aaaahh...HA HA HA!😄😅😆)

Verkar vara mycket Red Bull i den yppiga kroppen. Notera även Gaydos giallo-handskar.

Tina har hittat en av 23 bröstvårtor att slicka på.

Vore inte PK om den gaddningen är ironisk.

Åh denna mystiska kvinnliga orgasm!

Fabio Frizzis orkester framför soundtracket live! Svincoolt.

Hela våfflan.

Michael Berryman knasar till det i Cut and Run (1985).

Melanie Gaydos dyker upp i denna Rammstein-video.

En annan version. Ja ja, vi hittar på alla slags ursäkter för att köra lite Rammstein här. Guilty as charged!