What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 19 september 2011

BLOOD ORGY OF THE SHE-DEVILS (1972) USA, 79 minuter. Regi: Ted V. Mikels.



None-orgy of the gogo dancers...

En bum fight på G månne?

Ett ungt par (Tom Pace & Leslie McRay) intresserar sig för det ockulta och börjar bevista häxan Maras (Lila Zaborin) seanser. Eftersom Mara utövar svart magi drar hon sig inte för att hyra ut sina tjänster till personer på lagens skuggsida. När dessa i sin tur försöker blåsa henne får de smaka på ondskans fulla kraft. Även det unga oskyldiga paret är på väg att dras in i en helvetisk återvändsgränd men de har i alla fall Dr. Helsford (Victor Izay) i sin ringhörna och denne vet ett och annat om det ockulta.

Fy för denna eviga exploatering av män.

Ted V. Mikels är en riktig kultfigur i B-filmsvärlden och han har bidragit med många "minnesvärda" epos till filmhistorien. Denna rulle, med den lockande titeln, tillhör verkligen inte de minnesvärdas skara. Givetvis, som brukligt är, är titeln totalt missvisande då man knappast kan kalla de sataniska ceremonierna för några orgier utan borde istället referera till dem som gogo-liknande dansnummer med ett jättestänk exotism. När då tittaren är blåst på ovan nämnda orgier och all form av nakenhet därtill förväntar man sig kanske att få en och annan hink blod skvätt över kameralinsen. Ack vilket misstag! Här serveras nämligen inte mycket mer blod än i en TV-serie från 70-talet. Istället bjuds vi på eviga teatraliska monologer från Lila Zaborin samt ett epic fail från kostymavdelningen som skall få folk att se ut att komma från några hundra år tillbaka i tiden.

En skvätt exotism fixas lätt med ett par djungeltrummor och en svart snubbe.

Eftersom det finns en liten gnutta charm i den här soppan, vilket nog har mycket att göra med tidseran, totalsågas inte den här gäspframkallaren till film ändå. Däremot rekommenderar Udda Film verkligen inte denna gamla kalkon.

BETYG: 2/7 Sällan har en titel lovat så mycket och levererat så lite. Kalkondetaljer höjer filmen över total stinknivå.

Mer exotism när Mara kanaliserar en indianande. "Mig visa upp hela mitt skådespelarregister. Ugh!"

Här kanaliserar hon nån från 30-talets Tyskland...

Mara är inte i trans här men ser ändå ut att ha kanaliserat Frankensteins brud.

Skåda! Jag har sytt den själv.

Visste väl att Lemmy hade snott sin stil nånstans ifrån!

"Orgie"...

Dubbel-heil.

Trailärr


1 kommentar: