What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 28 oktober 2013

THE COMPANY OF HEROES (2004) Ukraina, 95 minuter. Regi: Oles Yanchuk.

 
 
Nationalromantiskt så det förslår

Krigsbyte som heter duga: film!
 
I slutskedet av andra världskriget kämpar ett kompani ur den ukrainska rebellarmén mot sina forna befriare tyskarna, bara för att sedan tvingas ta upp kampen mot sovjetryssarna och deras allierade i det kommunistiska Polen som styckar upp det forna Ukraina och våldför sig på befolkningen.

En öm scen mellan män? Nej, nedrig polack är taskig mot Ukrainas svar på George Eastman.
 
Den här rullen ser mer ut att vara från 70-talet än 30 år senare. Inget ont i det men bortsett från de tekniska detaljerna skulle man kunna tro att berättandet utvecklats de senate decennierna. Maken till enögd nationalromantisk snyftpropaganda har man inte sett maken till sedan de glada kommunistdagarna när östblocket sköljdes över med heroiska krigsfilmer om de godhjärtade kommunistsoldaterna. I den här filmen är de nationalistiska ukrainarna minst lika käcka, heroiska och godhjärtade som sina antagonistiska föregångare. Med andra ord blir detta en smetig och endimensionell matiné som kanske skulle hetsa upp en krigsintresserad 10-åring. Ja, det är även ganska oblodig om man bortser från de obligatoriska blod-squibsen som färgar uniformerna röda när soldater skjuts. Några enstaka bröstvårtor och polska våldtäkter kanske suddar ut matinéstämpeln en smula men annars är detta klassisk gammal hjältekrigsfilm och som det fungerar den hyfsat.

BETYG: 3/7 En ganska svag trea ska tilläggas då det är en ganska tam krigshistoria.

Doktorns min indikerar anblick av nåt läckert.

Filmen må se ut att vara från 70-talet men denna passionerade kyss ser mer ut att ha ytterligare 40 år på nacken.

Man vet att filmen är heroisk när de marscherande soldaterna inte sjunger falskt och t o m i stämmor.

Ikoniskt värre. Gud och fosterland. Jomenvisst.

Hoppsan en downblouse!

Arma polacker. Porträtteras de inte som bärplockare eller misshandlade fackföreningsjobbare ska de naturligtvis uppvisas som svinaktiga kommunistlakejer.

En heroisk död som givetvis slutar i en freeze frame.

Filmens stora gråtande-indian-ögonblick! Inte ett hårstrå ligger ner.
 
Här har någon skruvat upp nationalistknappen till 11 och gjort ett kollage med bilder från filmen och sedan lagt på UPA:s (rebellarmén) egen lilla hymn.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar