What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 25 september 2014

OASIS OF THE ZOMBIES (1982) Frankrike/Spanien, 82 minuter. Regi: Jesús Franco.



Oasis of the Sverigedemokraterna

Två bimbos på utflykt - mitt i öknen. Den ena har stjärt. Den andra har...öhh...kamera.

Under andra världskriget transporterar tyskarna mitt under brinnande ökenkrig en hemlig last av guld genom öknen. De överraskas vid en oas av en amerikansk enhet och under den våldsamma striden dödas alla utom kapten Blabert (Javier Maiza). Han och den tyske översten (Eduardo Fajardo) vars män dödades i oasen bestämmer sig för att i nutid leta rätt på guldet. Det finns dock en skrämmande myt om att en förbannelse vilar över oasen.

Bimbos? Vid fyndet av några gamla vapen namedroppar den barbie-stjärtade bimbon både den tyske och engelske befälhavaren. Yep, både Rommel och Monty.

Det kan tyckas märkligt att sådana francoentusiaster som vi är på Udda Film inte har sett denna film redan. Det har sin förklaring dels i prioriteringar och dels i att den har notoriskt dåligt rykte som zombiefilm. Vi hade helt enkelt en ganska klart förutfattad uppfattning om rullen. Detta visade sig stämma alldeles ypperligt med verkligheten.

Skulle tyskar verkligen göra ett sådant hafsigt målarjobb?

Franco var ju sleazens okrönte konung och att casha in på zombie- och kannibalfilmer kändes väl inte riktigt hemma för eurotrash-kungen. Hans zombier blev därmed ganska lama varelser, även om några få av dem har en viss charm i denna film. Vi får dock inte se mycket av de odöda utan lejonparten av filmen består av långa tråkiga transportsträckor som INTE innehåller nakenhet (okej, lite tuttar kanske) och sleaze. Den sövande effekten accentueras av det monotona soundtracket där man mestadels begagnar sig av en orgel modell 5-öreskyrka. Inte helt olikt amerikanska ultralågbudgetfilmer från 60-talet och tidigt 70-tal. Zombieattackerna ackompanjeras av sköna ljudeffekter och roligast är väl ljuden i diegesen* där zombiernas uppstigande föregås av ett klassiskt gurkljud.  D v s ett räfflat instrument man drar en pinne över för att få ett ratschande knarrigt ljud.Varför knarrar det när zombierna stiger upp ur sanden? Fan vet, men kul är det i alla fall.

BETYG: 2/7 Tyvärr en väldigt sömnig historia detta med alldeles för små portioner våld och sleaze.

Recyclade gamla eurowar-bilder. "Achtung! The Desert Tigers" kanske? Notera klart avslappnad soldat i övre hörnet.

Entusiastisk zombie.

Zombierna har den goda smaken att slita kläderna av de KVINNLIGA offren innan de sliter dem i stycken.

Zombie med inbyggt solskydd för ögonen.

Zombie som kompenserar för sin kompis på bilden ovan.

Lite som det såg ut när man sprang på hultsfredsfestivaler. Minus hånglandet och med fyra gånger mindre tält. Dunken är identisk i alla fall!

Rätt skön trailer

*Alltså ljud som karaktärerna i filmen kan höra och som inte bara är ljudeffekter för publiken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar