What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 16 juli 2016

SAVAGE! (1973) USA/Filippinerna, 81 minuter. Regi: Cirio H. Santiago.



Funk in da Philippines

Vad som händer här är att Savage råkar ut för en klassisk cockblock.

Savage (James Iglehart) är en militär expert inhyrd av en sydostasiatisk diktatur. När han överlämnar rebelledaren Moncada och en kvinnlig rebell till militären mördas de utan pardon vilket får Savage att gå i taket och byta sida.

Men inget kan stoppa Savage. Först en slurk filmvirre...

Det här är någon slags blandning mellan en blaxploitation-film och en filippinodjungelrulle. Vi kan direkt säga att det inte är någon värst lyckad kombination. Det funkigaste blaxploitation-elementet är Don Julians soundtrack med svängiga tvärflöjtar och ett medryckande beat. Synd då bara att denna musik känns helt malplacé i sammanhanget. Iglehart är en stel och färglös hjälte som saknar all sleaze-charm en blaxploitation-stjärna bör utstråla. Carol Speed får agera den obligatoriska "sassy sistah" men är bara irriterande.

...och sen lite skinny white ass.

Resten av innehållet i filmen är typisk filippinodjungel-action som det går en halv miljard på dussinet av. Folk springer omkring och skjuter på varandra, dåliga explosioner och absolut inget att engagera sig i eller skratta åt. De enda små ljusglimtarna står den evigt sleazige Vic Diaz för som spelar den onde diktatorn.

Savage lackar ur totalt på våldtäktsman. Savage till Bråvalla nästa år?

Det finns även någon slags naiv politisk tanke i manuset som faller ganska platt när man har en amerikansk hjälte som mumlar "power to the people" och predikar det eviga "freedom" när i själva verket det är just hans land som installerar sådana korrupta diktaturer han nu ska bekämpa. Grattis.

BETYG: 2/7 Boooring. Synd att kasta bort ett så funkigt soundtrack på en dussindjungelfilm.

En riktig buskis-POV.

Abby...förlåt, Carol Speed, med motsatsen till skinny white ass.

Savage bejakar sin metrosexualitet. Kanske lite manscaping härnäst?

Allas eder favoritfilippino: Vic Diaz!

Ser ut som Abby...förlåt, Carol råkat ut för en "kvinnlig olycka". Skön design på cirkusdräkten.

Lada Edmund Jr. verkar tveksam till det här med S/M.

Från S/M till vattenlekar.

"Nära blöter ingen hare" som Gunde skulle ha sagt.

En scen som förde handlingen framåt.

Oj, hur kunde soldaten missa?

Jo, så detta skulle kunna ske.

Oh yeah, Vic Diaz: Ladies' man.

Vic grabbar tag i en klassisk kobra medan någon annan hanterar hans "kobra".

Vi avslutar med en bildkavalkad på Vics O-face. Trots att klimax är ljudlöst matchar han ändå intensiteten av prästen i "Fäbodjäntan". Enjoy!

---

---

---

---

Mmmmhhh....

Don Juliens soundtrack. Lite väl urbant (och bra) för djungeln.

Mer tvärflöjt åt folket!

Och så en trailer också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar