What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 5 september 2016

DOLEMITE (1975) USA, 90 minuter. Regi: D'Urville Martin.



En orgie i boommickar

Queen Bee har ett sömnigt HBTQ-utseende.

Dolemite (Rudy Ray Moore) är dömd till 20 år i finkan på falska anklagelser men erbjuds en chans att få komma ut om han hjälper till att städa upp i de alltmer kriminella kvarter han kommer ifrån. Dolemite tvekar inte att tacka ja och passar på att återuppta sin hallickverksamhet och dessutom hämnas på en del fiender under tiden.

Dolemite blir hämtad av sin privata taxiservice utanför finkan.

"Dolemite" är ytterligare en sådan där övermogen klassiker som legat alldeles för länge på Udda Film-hyllan. Det var hög tid att ta sig an den och vi blev inte ett dugg besvikna.

Det framtvingar en märklighetsmin från pliten.

Den här filmen tillhör lågbudgetsegmentet av blaxploitation-genren och den är smått legendarisk för sin flagranta uppvisning av boommickar i tid och otid. Tydligen härrör denna överdrivna mängd misstag från en underlåtenhet att beskära filmen i rätt bredbildsformat så istället för någon enstaka miss blir det rena rama audiokilleporren. Ja, vi får t o m se den faktiska ljudkillen ligga på marken med micken i högsta hugg!

Den andre pliten tar av sig sin hatt så vi får möjlighet att studera hur en fro påverkas av huvudbonader.

Man kan dock inte skylla på beskärningsfel när det gäller de hiskeligt dåligt koreograferade fajtscenerna eller det likstela skådespeleriet vissa aktörer uppvisar. Vi bjuds även på kontinuitetsfel här och där samt skuggor av inspelningsteamet i bild. Alla dessa goofar adderar bara till den härliga helheten med: Dålig karate, coolt funkigt soundtrack komplett med wah wah-gitarrer, Dolemite som drar limerickar och tjocka nakna medelålders män.Bra skit detta!

BETYG: 5/7 Riktigt lyckad lågbudgetkalkon med mycket jiiiiive talking.

Dolemites "tjejkompisar" fungerar även som påkläderskor...

...och sedan som avkläderskor.

Hoppsan! Vad är det för märklig skugga bredvid Rudy Ray?

Whitey redo i position för vad han förtjänar.

Den klassiska "Dance muthafucka dance!"-scenen.

Ett lika klassiskt "whack palace".

"The Man" trakasserar som vanligt våra afrovänner.

En synnerligen bad lieutenant.

Den andre snuten ser ut att bli intervjuad av den allestädes närvarande mikrofonen.

Kanske lite för mycket av det goda vita?

Hamburger Pimps medverkan i filmen har diffus grund men han har ett grymt eget litet ledmotiv.

Dolemite drar limerickar och hood-fyllona jublar.

Mikrofoner i bild i all ära - men vad sägs om en faktisk ljudkille?

Ett random fyllo i ett stadie av zombiefylla.

Hoes be chillin'.

En nödvändig samlagsvinkel på Dolemite.

Dolemite är "supercool" i sin Kalle Anka-inspirerade kostym.

Revelation Funk må vara något slags fattigmans-Earth Wind & Fire men det svänger ändå ett gäng.

När Dolemite bjuder på baluns klär man upp sig lite extra.

Det blir exotisk dans.

Till slut äntrar Dolemite scenen för att dra några limerickar och kanske för att visa upp sin vänsterpung.

Lite gore blir det också efter ett riktigt slaktarklipp i filmen.

Male white middleaged nudity (med strumpor därtill)!

Aw, such a tease.

Snyggt inklipp i slutfajten (en synlig stand in används annars).

Bruva be shootin' straight from da hip.

Trailer, komplett med inspelningsteamets skugga.

Ett litet kollage någon har klippt ihop.

Rafflande fajt!

Dolemite med välkomstkommitén.

Hamburger Pimp! Njut av hans ebonics-mumlande, hans personliga ledmotiv samt lkudkillens cameo.

Soundtracket!

En märklig hel version av filmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar