What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 25 september 2016

STRIKE COMMANDO 2 (1988) Italien, 86 minuter. Regi: Bruno Mattei & Claudio Fragasso.



Bruno striking out...

'Nam! Allt går i slowmotion och Richard Harris frilla fladdrar snyggt.

Vietnamveteranen Michael Ransom (Brent Huff) beslutar sig att återvända till djungeln när hans gamle befäl major Jenkins (Richard Harris) kidnappas.

En stilstudie av den vackra frisyren.

Bruno Mattei borde ha hållit sig till W.I.P.- och nazisploitationfilmer istället för att göra vedervärdiga ripoffer på tongue-in-cheek-dynga som här. Med utgångspunkt i "Rambo" stjäl man även friskt från "skojiga" actionäventyr som "Indiana Jones"-filmerna och "Den Vilda Jakten på Stenen". De filmerna har ju som bekant en irriterande humor (förutom "Rambo" förstås) men i denna bleka kopia framförs "humorn" av ett par stolpskott till skådespelare i form av Huff och Stavin. Ett par amatörskådisar på landsortsteaterns nyårsrevy hade nog framfört de lama replikerna på ett mer övertygande sätt. Faktum är att det bäst levererade skämtet är att Richard Harris medverkar i filmen. Han smälter dock perfekt in med sitt fullkomligt stelopererade skådespeleri. Liksom, varför bry sig när man ändå bara får betalt för att vara affischnamn? Man får väl se det som en kontrast till de två tidigare nämndas totala och groteska överspel. Örebro måste vara stolt över hemmatösen Stavins kloakdykning till framförande.

Pannband! Då vet man att det med all säkerhet blir antingen djungelkrig eller innebandy.

Förutom vedervärdigt skådespeleri och horribelt manus kryddar man även med ett pinsamt dåligt soundtrack som degenererar till farsmusik när huvudpersonerna grälar. Då vill man som tittare gärna rekonstruera filmens höjdpunkt - som är när Huff skjuter sönder kidnapparnas heroinlabb samtidigt som han vrålar rakt ut - fast man riktar M60:n mot TV-rutan istället. Det finns några smärre höjdpunkter till, som exempelvis inkompetenta ninjor med flickskor och en KGB-agent som snarare är en karbonkopia av en "Indiana Jones"-nazist.

BETYG: 2/7 Bara Rambo-ripoff-scenen med sönderskjutningen av labbet ger en extrapinne så då har ni en klar bild på kvalitén.

Mary Stavins bästa skådespelarögonblick - när öldrickandet tvingar henne att hålla käften.

"I am ze sooper nazi of dzis film, but I vörk for ze KGB."

Ninjor och kantiga svärd.

'Splosions!

Mary går djupt in i karaktär.

Även om kniven utgör ett allvarligt hot vilar han tryggt på ett berg av heroin.

En stackars spindel kastade sig gladeligen under kniven när hen fick se Richards frilla.

Som ärrad krigsveteran vet majoren att man alltid ska hålla fingret på avtryckaren...eller?

Vic Diaz dyker upp som... *trumvirvel* ...äckel!

Den här scenen har ni väl aldrig sett förut?

De hade slut på pjuck i ninjashoppen så det fick bli ett par flickdojjor istället.

Brent Huff försöker förtvivlat matcha Marys usla skådespeleri. Ett gott försök men han når inte riktigt fram.

More 'splosions!

M60:n spyr ut patronhylsor i slowmotion.

Dr. Frankensteins horse-labb pulvriseras.

Tomhylsorna dansar...i slowmotion.

"aaaaAAAAAAARRRRRRRGGGGGGHHHHH!!!"

"WAAAAAAAAAAAUUUUAAAAARRRRRRRRGGGGGGHH!!!!"

"AAAaaaAAUUUUUNNNnnnngggghhhhhh..."

Här ligger Vics livlösa lik och andas.

Naz...förlåt, KGB-agenten försöker desperat skona tittarna från Marys "skådespeleri".

Trailer

Lol! Någton spjuver har lagt upp en Brent Huff bodycount.

Slutscenerna - på tyska!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar