CHAMBRE JAUNE (2002) Belgien, 8 minuter. Regi: Hélène Cattet & Bruno Forzani.

I begynnelsen varde ljud

"Är det nån som fluktar?"

En ung kvinna (Sandrine Laroche) blir iakttagen av en mystisk granne och dras in i en sadomasochistisk lek med potentiell dödlig utgång.

"Hm, ett öga stärker ju den tesen."

Detta är paret Cattet/Forzanis andra trevande kortfilm och redan här är ljudet en framträdande ingrediens, vilket senare blivit ett trademark i de proffsigare Amer (2009) och The Strange Color of Your Body's Tears (2013). Paret leker med de klassiska giallo-elementen som det färgade ljuset, närbilderna, voyeurismen och de mindre lyckade stopmotion-sekvenserna. Tyvärr adderar dessa bara till den allmänna skolproduktionskänslan i filmen.

Mysbelysning Bava-style.

Det känns som om det redan på detta tidiga stadium finns en intellektualitet och vilja som inte riktigt når fram i slutprodukten. Som vi vet med facit i handen finslipas många detaljer och guldkornen i denna lite taffliga film behålls, men här känns det inte helt hundra. Vi är tyvärr färgade (no pun...) av deras senare audiovisuella explosioner så vi är ändå hyfsat generösa i vårt omdöme.

BETYG: 3/7 Inte riktigt där i utförandet men lärdomarna gav senare utdelning.

Där har vi den gamla trofasta leksaken.

Smek med läderhandske - Rrrraaooorrr...

Smek med rakkniv - Hot stuff!

Den behöver dock slipas.

"Whöt? Gillar du inte hårda tag? *kvack kvack*"

Hela rullen.