What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 18 april 2017

CHAMBRE JAUNE (2002) Belgien, 8 minuter. Regi: Hélène Cattet & Bruno Forzani.



I begynnelsen varde ljud

"Är det nån som fluktar?"

En ung kvinna (Sandrine Laroche) blir iakttagen av en mystisk granne och dras in i en sadomasochistisk lek med potentiell dödlig utgång.

"Hm, ett öga stärker ju den tesen."

Detta är paret Cattet/Forzanis andra trevande kortfilm och redan här är ljudet en framträdande ingrediens, vilket senare blivit ett trademark i de proffsigare Amer (2009) och The Strange Color of Your Body's Tears (2013). Paret leker med de klassiska giallo-elementen som det färgade ljuset, närbilderna, voyeurismen och de mindre lyckade stopmotion-sekvenserna. Tyvärr adderar dessa bara till den allmänna skolproduktionskänslan i filmen.

Mysbelysning Bava-style.

Det känns som om det redan på detta tidiga stadium finns en intellektualitet och vilja som inte riktigt når fram i slutprodukten. Som vi vet med facit i handen finslipas många detaljer och guldkornen i denna lite taffliga film behålls, men här känns det inte helt hundra. Vi är tyvärr färgade (no pun...) av deras senare audiovisuella explosioner så vi är ändå hyfsat generösa i vårt omdöme.

BETYG: 3/7 Inte riktigt där i utförandet men lärdomarna gav senare utdelning.

Där har vi den gamla trofasta leksaken.

Smek med läderhandske - Rrrraaooorrr...

Smek med rakkniv - Hot stuff!

Den behöver dock slipas.

"Whöt? Gillar du inte hårda tag? *kvack kvack*"

Hela rullen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar