Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Givetvis var vi tvungna att även ge oss på den här retrospektiva dokumentären när vi nu hade plöjt igenom trollfilmerna*. Regissören till den här dokumentären är ingen mindre än snubben som spelade den jobbige lille grabben i "Troll 2". Hans ingång är att följa den glade tandläkaren George Hardy som reflekterar över sin medverkan och utforskar möjligheterna att leva ut sin gamla pojkdröm att bli hyllad skådis. På så vis kommer vi i naturlig kontakt med dels en del gamla ensemblemedlemmar och dels med de entusiastiska fansen.
Han omger sig med anställda som aldrig tröttnar på det eviga spexandet.
Den superkäcke och glade Hardy är ett tacksamt objekt att följa då han inte är sen att bjuda på sig själv men han vill verkligen för mycket. Flåshurtigheten vet inga gränser när han på käckt amerikanskt vis alltid ska fyra av de berömda standardreplikerna vare sig folk han möter är intresserade eller ej. Det blir lite smått intressant när han till slut börjar inse att hans stjärnglans ändå är rätt begränsad och att tandläkarjobbet kanske inte är så dumt att ha ändå.
Är det USA:s svar på Peter Jöback?
Vi möter även andra sköna figurer som medverkade i "Troll 2". Don Packard som spelade den galne butiksföreståndaren berättar att han inte så mycket spelade sin roll då han faktiskt var på permission från det lokala mentalsjukhuset han vårdades på. Roligast är när han berättar hur han ville döda filmens 10-åriga huvudskådis. 😃 Packard, trots sin gubbexentrism, gör ett stabilare intryck än Margo Prey som vi raljerade över i "Troll 2"-recensionen. Det visade sig att hennes psycho mom-tendenser också hade verklighetsförankring. I den här dokumentären verkar hon helt väck i skallen och är då förstås den enda skådisen som saknar välbehövlig distans till verket hon medverkat i. En sorglig figur ens hjärta blöder för är Robert Ormsby som spelade morfar Seth. Han skrattar åt faktumet att han varit med i en sådan kultkalkon men i nästa andetag blir det tragiskt när han reflekterar över hur han pissat bort hela sitt liv. Stämningen accentueras av hur det ser ut hemma hos honom. Som ett skolexempel på psykisk sjukdom sitter han bland travar av staplade böcker och tidningar. En framträdande karaktär som Stephenson aldrig pratar med är den totalt överspelande Deborah Reed. Hon syns sitta i en panel med skådisarna vid en visning av filmen men märkligt nog kommer hon aldrig till tals. Fnurra på tråden där med Stephenson eller?
Nej! Det är den här typen (brrr...) som har växt upp.
En annan rolig aspekt är teamet bakom kameran. Dessa härliga italienare! De vill definitivt inte låta påskina att de skulle ha medverkat till att göra en kultkalkon. Även om regissören Claudio Fragasso inte var ute efter att göra världens allvarligaste film så gjorde han i egen mening ett alldeles utmärkt jobb. De defekter som kan tillskrivas filmen beror främst på skådespelarna! 😄 Han protesterar högljutt på en Q&A när aktörerna pratar om sina upplevelser på inspelningen och skyller allt på deras dåliga minne och inkompetens. LOL.
Ja ja, om man aldrig plöjt träsket ordentligt förstås.
Trots att det dyker upp en hel del roliga typer och att det är ett tacksamt ämne är detta ingen höjdardokumentär. Den andas verkligen lågbudget och kunde ha tagit roligare riktningar samt friserat bort en del mindre viktiga fan-scener. Mer Fragasso och mer behind the scenes-historier hade varit en roligare väg att utforska.
BETYG: 4/7 Trots en del tillkortakommanden är det en rätt kul dokumentär.
Mer av samma.
"Kolla, jag ä ju populär på thö inturnätt!"
Darren Ewing får skriva autografer. Inte undra på!
Nej, det är inte ett kolaparty. George är verkligen inte nödbedd.
Don var totalt sinnessjuk under inspelningen.
Tydligen är han fortfarande det då han sitter vid en JÄVLA MAC!
"These are my people" säger Don och vi kan totalt relatera.
Det här är i särklass det bästa amerikanska soldater någonsin gjorde i Irak.
Otroligt talangfull! ...eller?
Claudio Fragasso telling it like it iz!
"Troll 2":s klippare Vanio Amici filosoferar över hur före sin tid filmen var.
Claudio kontrollyssnar så inte trollskådisarna snackar skit.
Hemma hos Margo Prey gör de en re-enactment av sångscenen i bilen.
Margos morsa är måttligt road.
George knackar dörr hemma i good ol' 'Bama för att sälja in en lokal visning a våfflan.
Redan som ung var George en total spjuver.
Robert Ormsby har inrett i "anxiety chic"-stil.
På en Q&A i England är det verkligen...
...välbesökt.
George försöker desperat sälja in "Troll 2" till ignoranta britter.
Det går sisådär.
Hemma i 'Bama ser man inte många sådana kufar George.
Margo illustrerar hur grannarna låter och vi smälter som stekta glassar av empati.
Apropå empati, Claudio reflekterar över samarbetet med skådisarna. 😁
Trailer.
Ni tror hon är helt galen men har man mongogrannar så har man.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar