Udda film: TNT JACKSON (1974) Filippinerna/USA, 72 minuter. Regi: Cirio H. Santiago.

lördag 22 december 2018

TNT JACKSON (1974) Filippinerna/USA, 72 minuter. Regi: Cirio H. Santiago.

Everybody was kung-fu fighting...hellre än bra

Inget passar bättre än wah wah-funk till detta skådespel!

TNT (Jeannie Bell) reser till Hong Kong för att leta reda på sin brors mördare varpå hon ämnar utdela en ordentligare rättvisa än vad snuten skulle åstadkomma. Hon får hjälp av den lokale kung-fu-mästaren Joe (Chiquito) att etablera sig i Hong Kongs undre värld och där stöter hon även på droghandlare och ambitiösa brottskarriärister som kanske kan leda henne på rätt spår.

Precis alla kung-fu-fajtas.

Vi kände att vi återigen behövde plocka fram ett säkert kort ur filmhögen då vi inte var sugna på att i sedvanlig ordning ödsla halvannan timme på crap i kulturgärningens namn. En blaxploitation-rulle brukar ju oftast leverera även om den som i detta fall är kombinerad med trash-mästaren Cirio H. Santiagos hantverk. Eller kanske just därför? Inledningen vaggar genast in oss i en mysstämning när vi möts av Stan Shaws perfekta mikrofonfrilla och pimpiga outfit. Vi gillar även att det under titelsekvensen pågår ett klassiskt kinesiskt drakskådespel på en teaterscen samtidigt som Tito Sottos superfunkiga soundtrack blåser ut genom högtalarna. Skaplig kulturkrock - när den är som bäst!

Hong Kongs hårdaste kvarter: Där #metoo är vardag.

Innan vi fortsätter myset bör vi kanske påminna om att det här faktiskt är en Santiago-våffla och därmed ingen höjdar-blaxploitation. Följaktligen bjuds vi på mängder av undermålig kung-fu. Faktum är att vissa redaktionsmedlemmar inte sett så skakig koreografi sedan tiden på filmskolan och de obligatoriska stagefighting-lektionerna. Detta har förstås sitt alldeles eget underhållningsvärde. En skojig detalj är de uppenbara klippen mitt i slagsmålen eller varför inte den mystiska transformationen när TNT plötsligt förlorar alla sina kvinnliga former under de djärvaste spark- och slagkombinationerna! 😀 Kanske för att kompensera för detta har man lagt in episk scen där TNT fajtas topless mot ett helt gäng snubbar på ett hotellrum. Skriptan somnade tydligen under den scenen då TNT sparkar röv iförd bruna trosor - förutom när hon i ett klipp bokstavligen flyger på sina motståndare iförd vita och ganska genomskinliga trosor. 😁 Bra grejer! Ja, faktiskt så bra att Quentin Tarantino lät sig inspireras av detta, fast då kanske främst av gimmicken där TNT tänder och släcker lampan hela tiden.

Där är det bäst att man låter buset förstå att "WAAAAAAARRRGH means no".

Jeannie Bell är svag som huvudkaraktär och fullkomligt ocharmig. Tyvärr innebär inte ett Playboy-framträdande att man automatiskt får en skådespelarlicens, eller för den delen får svart bälte i karate. Nej, coolast i filmen är Stan Shaw som världsvan gangster. Manuset är givetvis något av en trafikolycka och det är skoj att att gangsterbossen Sid (Ken Metcalfe) kan knocka sin flickvän Elaine (Pat Anderson) med ett par örfilar när hon scenerna innan kung-fu-spöat det mesta i sin väg, och även efter örfilsknocken. Vi älskar dock att -SPOILER ALERT- man inte orkade knyta ihop säcken med Sid och Elaine, som visar sig vara en undercover-snut, och att hon bara flyger på Sid - störtar dem båda ut genom ett fönster - mot deras gemensamma död. LOL! Självklart får vi då också ta del av den klassiska handlöst fallande dockan. Filmen slutar dessutom ganska abrupt när TNT har ihjäl sin nemesis genom att köra knytnäven genom bålen på fanskapet. Ha ha!

BETYG: 4(+)/7 Andra klassens blaxploitation med mycket kass kung-fu. Sköna kalkonelement.