What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 24 december 2018

SATAN CLAUS (1975) USA, 3 minuter. Regi: J.X. Williams.



Sprid julglädjen!

Ensam och övergiven på julafton.

En rik liten pojke har det mesta man kan önska sig rent materiellt men saknar ändå det viktigaste: Sina föräldrars kärlek och omsorg. När han lämnas ensam på julafton skriver han ett desperat brev till Tomten.

Läge att skriva brev till Tomten.

Vi firar julen här på Udda Film med en söt liten experimentell mash-up av en mexikansk film som heter "Santa Claus" och Dario Argento's klassiska "Deep Red". Den enigmatiske filmskaparen som gömmer sig bakom pseudonymen J.X. Williams har diktat ihop (?) en backstory till den här filmen där den är ett resultat av att han blev blåst på sin lön som biografmaskinist och därtill skulle få sparken lagom till jul. Som hämnd slängde han ihop den här filmen och visade den oannonserat innan dagens julmatiné skulle rulla igång. Tilltaget ska då ha väckt en sådan indignation bland barnfamiljerna att biografägaren tvingats återbetala alla biljetter till de lynchsugna åskådarna. En sådan vacker liten julhistoria.


Aaw..😭

När man tittar på filmen vill man ju självklart att backstoryn ska vara sann då man med förtjusning föreställer sig hur skitnödiga disney-älskande moralister får sitt livs kalldusch. Idag skulle väl inte jättemånga uppröras av en pojkes åkallande av Satan såvida man inte bor i ett bajsnödigt land där religiös kränkning skyddas av lag - eller om man är gnetig kapitalist som äger rättigheter som ändå inte upphovsmannen får ta del av. Förutom filmerna som använts har Williams även slängt in The Stooges "I Wanna be Your Dog" som soundtrack.

Hm..

Filmen bjuder på ett snett leende och inte mycket mer och det hjälper som sagt om man noterar årtalet på den samt köper backstoryn.

BETYG: 3/7 Tre minuters underhållning: Ett leende och en axelryckning.

Plötsligt dyker Han upp!

Bönhörd.

Happy ending!

Hela filmen.

BONUS! 
Som vanligt vill vi pusha för att ni hakar på vår jultradition och kollar på Treevenge (2008). God jul!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar