En adaption på en adaption.
Kan man säga nåt finare till sin bror?
Det perverterade halvsyskonparet Alba (Mabel Escaño) och Alberto de Rosa (Antonio Mayans) kommer hem med ett läkarbesked om att Alba behöver vila p g a allvarlig sjukdom. Det är hon inte speciellt pigg på eftersom hon länge trånat efter sin halvbror. Samtidigt dyker den unga Eugenie (Katja Bienert) upp i grannskapet och drar till sig Albertos lust. Syskonparet börjar smygspana på Eugenie och ser snart till att stöta ihop med hennes föräldrar varpå Alba förför fadern för att på så sätt nå dottern.
Katja hälsar välkommen till ascoola Muralla Roja.
Vi kör väl en till variant då. Efter att äntligen ha kollat på
Eugenie (1970) blev vi nyfikna på vad Franco skulle koka ihop ett decennium senare med samma historia och betydligt lägre budget. Dessutom var en av våra redaktionsmedlemmar sugen på att återbesöka de ljuvliga och klassiska Franco-locations han besökte i Spanien. Ja, ni känner igen de klassiska byggnaderna vid det här laget.
Antonio Mayans är helt begeistrad av den coola byggnaden.
Även i denna rulle medverkar vackra och sexiga damer. Den här gången är även Francos musa tillika fru Lina Romay med, men i en väldigt perifer roll som mänsklig hund (!). Kinky som han är regisserar Franco frugan att lapa på Mayans skinkor. Ja, det här är super-softcore med våldsamma och perverterade under- och övertoner. En känd knepighet är den välskapta Bienert som enligt uppgift bara ska ha varit 14 år när denna våffla spelades in. Detta skulle kunna lyftas fram som ett skolexempel på varför man bör be sina sexualpartners identifiera sig med legitimation innan man skrider till verket. Den unga damen ser allt annat än så ung ut. En kvinna i sina bästa år däremot är Mabel Escaño som är högst trovärdig som huvudförvridare på den arme fadern (Antonio Rebollo). Däremot är inga av karaktärerna i närheten av så intressanta som i föregångaren. Alltså reduceras filmen till ett fluktkalas där man njuter av kvinnlig skönhet, coola locations och diverse märkligheter.
Ja Antonio...
Det blir dock rätt tradigt efter halva filmen, särskilt när man staplar typ tre softcore-sexscener på varandra. Francos och Daniel Whites musik är gräslig. Ett puttrande gladjazztema i rena rama Albert och Herbert-stilen ligger hela tiden i bakgrunden och tar udden av en del av skönheten. Med den låga budgeten kunde Franco ha skippat soundtracket (Jo, han gjorde det delvis själv, men kunde ju ha sparat tid). Trist också att vår kopia är en sunkig urblekt VHS-variant som inte alls gör bilderna rättvisa. Nej, den gamle markisen de Sade föredrar nog den förra adaptionen av hans verk. Det gör i alla fall vi.
BETYG: 3(-)/7 Fagra damer och välbekanta locations men en onödig "remake".
...cockteasing is a bitch.
Muralla Roja är ännu coolare på insidan.
That's a good doggie! Lina Romay i sitt Candy Coster-alter ego som sexslav/hund! 🐶💗
Världsvant teasar hon killarna på Calpes strand.
Antonio kan bara flukta.
Mabel vet hur man attackerar en trilskande gylf.
Belöningen är lite mumsigt kalsongslick.
En topless fjortis ligger och läser en blaska. Det lockar fram - FLUKTNALLEN!
Puss på dig Fluktnallen. ♫"hhh-I'm not a guuuurrrl. Not yet a woman..."♬
Eugenies farsa är svinduktig på att mörka den exploderande åtrå han känner i detta ögonblick.
"Mmmhh...måste...lossa på snöret...aahhh...för solbrännans skull...mmmhhh"
Fluktnallen exploderar av åtrå!
Vad i hela helsefyr!?
Aha, hon leker med dockor.
Flukten blir intensivare.
Kyckling är chockad.
Denna bar nere vid havet är numera en ruin.
Eftersom Katja är så ung och oskuldsfull fluktar hon hellre på arkitektur än sex.
Apropå arkitektur - här har vi Ricardo Bofills andra ikoniska skapelse: Xanadu.
"Skål för att vi har en José Feliciano-lookalike med oss!"
Eisensteinska bilder under våldtäkt. Gissa vad denna betyder...
Smoke it!
Skrik som en...hund? 🐶
Antonio bygger ekivoka sandskulpturer.
Tyvärr inget videoklipp denna gång.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar