RUNNING WITH THE DEVIL (2019) USA/Colombia, 100 minuter. Regi: Jason Cabell.

Runka med Djävulen

Det börjar som i en tysk sexfantasi.

Någon nallar av och spär ut kartellens ypperliga kokain så Bossen (Barry Pepper) tröttnar och skickar sina pålitligaste medarbetare (Nicolas Cage & Cole Hauser) att följa kolans väg från Colombia till slutdestinationen. Samtidigt försöker den Federala Agenten (Leslie Bibb) stoppa verksamheten.

Apropå lyteskomik. Det är rätt kul hur Peter Facinelli gått från trosfuktare till donut-snut-i-New Yorks-70-tal-look. PS. Vi kan slå vad om att regissören högst avsiktligt placerat fotona på väggen i bakgrunden, gammal Navy SEAL som han är.

Det var inte länge sedan vi slummade omkring i manistreamen (Godzilla: King of the Monsters (2019)) och nu är det dags igen om än inte i de riktiga blockbuster-domänerna. Vi kunde helt enkelt inte låta bli med en film som är uppkallad efter en Van Halen-låt (fast med ett G på slutet istället för apostrof...) och har Nic Cage, Laurence Fishburne och Wings Hausers pöjk i rollerna.

Frullen är serverad.

Det första man slås av (okej det första VI slås av) är hur skojig Nic Cage ser ut. Han börjar snart tangera John Travoltas kalkonartade plastfejs i "American Crime Story". Tyvärr står vi inte över sådan här lyteskomik. Vi kan helt enkelt inte låta bli då det är något väldigt tragikomiskt över fåfänga människor, särskilt män.

Se där! Nic Cage har vunnit VM-guld i slät hy.

I den här våfflan har man dammat av Tarantino-clone-konceptet med bl a pausade bilder för karaktärspresentationer och våldsamma dråpligheter. Det tillsammans med ett inte alltför starkt manus och ett knippe inte helt övertygande skådespelare gör att filmen inte direkt imponerar. Detta gör dock inte så mycket då det ändå är en underhållande rulle och Laurence Fishburne som överkåt knarkdilare* är ju skoj. Kul också att Wings Hausers son Cole inte alls är lika överdramatisk som sin far. Nu hade han i och för sig bara en handfull repliker men hade Cage haft hans roll kunde man nog ha räknat med överspelat kroppsspråk. Speak of the Devil (wink wink) så höll sig den gode Nic rätt bra i skinnet men han är ju ändå Nic Cage.

BETYG: 4/7 Jodå, inte alltför smart eller välspelad rulle men ändå underhållande.

Vad är det för extatisk figur i bakgrunden?

Någon som tydligen är ett stort fan av peep shows.

Men det är ju den store onanitören Laurence Fishburne.

Kom igen Laurence, ge oss ditt bästa O-face!

En Navy SEAL-regissör kan förstås inte låta bli att slänga in några gubbar i ghillie suits i filmen.

Skyltpaus. Barry med ett saltkar. Salt'n'pepper. *Nudge nudge......syrsor*

Kåt-Larry** har beställt brudar med kuk.

Kåta Kola-Larry i dubbel tappning. Tydligen föredrar han att älska med kläderna på. Inget går upp mot ett kokseldat torrjuck!

Adam Goldberg sexar till det i tangakalsipper.

Ytterligare Van Halen-referenser.

Jupp. De har rent "mjöl" i påsen. Nics hårfärg dock...

Framtidens mat. Get used to it motherfuckers!

Cole Hauser är mer chill än sin far.

Mums! Kebaben är på G.

Nic Cage är...Nic Cage!

Trailer

Lite coolt ändå att de avhöll sig från att inkludera denna uppenbara låt på soundtracket (förmodligen för dyrt...) men det hindrar ju inte oss från att presentera den från den gamla goda tiden då Van Halen var ett av världens coolaste band.

Peter Facinelli på den gamla trosfuktande tiden (även en och annan gosstrosa!)

*Visst är det roligare med den försvenskade stavningen?

**Laurence hatar när man kallar honom "Larry". Fniss...