What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 16 oktober 2019

APE (1976) Sydkorea/USA, 86 minuter. Regi: Paul Leder.



Apeshit

Nivån sätts direkt med detta övertygande fartyg.

En jättelik apa fångas in och ska visas upp för allmänheten. Den vaknar dock från sin nedsövning och rymmer från fraktbåten den spärrats in på och löper därefter amok på den sydkoreanska landsbygden. Samtidigt ska den amerikanska skådespelerskan Marilyn Baker (Joanna Kerns) spela in film i landet. Under inspelningen av en exteriörscen får apan syn på Marilyn och fattar tycke för henne. Jätteapans besatthet med Marilyn äventyrar hela landet och Seoul råkar ligga i dess väg...

Kong-wannaben slåss mot död haj som följaktligen inte blöder när man sliter den i stycken.

Vi trodde verkligen inte att en halvasiatisk monsterfilm från 70-talet kunde vara sämre än den nyligen sedda Godzilla: King of the Monsters (2019) men tyvärr får vi konstatera att så är fallet. Att den här rullen bara hade en budget på 23 000$ borde ha varit en fördel. Även om vi inte kommer ihåg ett skit av det nordkoreanska bidraget till monstermarkanden Pulgasari (1985) så vill vi minnas att t o m den är bättre.

Akta så inte apkostymen tar eld!

Vi har inget emot att en snubbe i lökig gorillakostym slåss mot döda hajar eller trampar sönder husmodeller av papp och balsaträ men här är det så utdraget att uselheterna snabbt mister sin charm. Hela filmen känns som en gigantisk utfyllnad och man har dessutom mage att slänga in lite "humor" här och där. Det blir snabbt plågsamt uppenbart att rullen gjorts för 3D  då vi trakasseras med det ena klippet efter det andra där saker ska stickas in i kameraobjektivet på ett överdemonstrativt sätt. Något som är exceptionellt dåligt är ljudeffekterna, eller bristen på dem. Man slås verkligen av hur lite ljud en gigantisk apa som förgör städer gör.

Fördomsfulla som vi är trodde vi aldrig att kvinnor kunde bjussa på en så MÄKTIG comb-over som denna. Vi accepterar ödmjukt tillrättavisningen.

Miljöerna är dessutom så gråtrista att man kunde tro att filmen faktiskt spelats in på andra sidan DMZ-gränsen. Paradoxalt nog är ovan nämnda "Pulgasari" mycket mysigare rent scenografiskt. Amerikanska armén visar upp sin ypperliga prioritetsavvägning genom att bidra stort till denna film och höjer därmed kvalitén från amöba- till toffeldjurnivå i alla fall. Det hindrar förstås inte att en och annan grovhuggen leksakstank hamnar i närbild och får ett frigolitstenblock på sig.

BETYG: 2/7 Märkligt att man kan misslyckas så med så många cheese-ingredienser tillhanda

Kan vara filmens poänglösaste klipp. Men så är det ju trots allt 3D så nåt måste man väl skyffla in i kameran?

Hello dohhhh-ggie!

Neeej!

Snyggt när träden lämnar skuggor på "himmelen".

De helvita trosorna indikerar att Marilyn inte skitit ner sig trots panikslagen skräck.

Nobelpris i humor. 😑

Då är en fluktande Kong-klon roligare.

Den här lazy-eye-dockan får vi se mycket av. Alldeles för mycket.

A*P*A har går från rejvviftande till ren diskodans.

Just precis. Kill me now.

Trailer där de faktiskt adderat ljudeffekter som t ex när A*P*A slår sig på bröstet. LOL åt disclaimern i slutet. 😀

Få rysningar av skam när A*P*A rejvar sönder "helikopter" och ger oss fingret.

Hela filmjäveln.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar