THE IGUANA WITH THE TONGUE OF FIRE (1971) Italien/Frankrike/Västtyskland/Schweiz/Irland, 96 minuter. Regi: Riccardo Freda.

VM i A-kupa

Exakt så här kommer ditt nylle att se ut om du får syra i det!

En ung kvinna hittas mördad i den schweiziske ambassadören Sobieskys (Anton Diffring) bil och den irländska polisen försöker reda ut vad som hänt. När ytterligare mord sker kallas dock ex-polisen John Norton (Luigi Pistilli) in. Detta hindrar inte den mystiske mördaren från att slå till igen - och igen.

Aw yes!

Vi tyckte vi kunde kosta på oss en rätt fånig resumé av filmen när den faktiskt är ganska fånig. Händelserna tilldrar sig alltså på Irland och det ger filmen en ganska gråtrist backdrop, något som faktiskt en av karaktärerna är inne på i filmens inledning. Manuset är rätt dumt och hela rullen har ett skimmer av larvighet. M a o kan nog ryktena om både regissörens och producentens missnöje med slutresultatet vara ganska trovärdiga. Freda regisserar ju trots allt under pseudonym. Inte för att det var så ovanligt kanske, men här känns det inte som det bara beror på en säljande anglifiering av hans namn.

Herr Mandel lämnar in tvätten på kufiskt ställe.

Den nämnda larvigheten är dock filmens behållning. Utan den skulle våfflan vara riktigt astråkig. Vi har en del brutala mord, men grejen är bara att gore-effekterna är riktigt usla och vore inte det nog förstärks dessa även med skojiga ljudeffekter. Blodet som forsar från avskurna halsar låter som en bubblande soppgryta t ex. Vidare finns det tonvis med skojig dramatik i form av snabba inzoomningar på menande blickar och gälla musikaliska cues när mordrelaterade objekt dyker upp. Vissa karaktärers beteende lockar också till skratt som när ambassadören får ett anfall av kvinnohat. En scen som för tankarna till Jesús Francos legendariska fejkade slowmotion-scen är en flashback där Nortons förhör av en förmodad brottsling går överstyr. 😊

Naturtrogen hjärnsubstans på vägg.

Som ingressen antyder (eller ja, är övertydlig om) så finns det även lite nakenhet mellan morden. Freda tycks inte vara en fan av behag i Uschi Digards eller Candy Samples klass utan nynnar istället säkert gärna med Shakira när hon gnolar om "...small and humble". Den sköna Dagmar Lassander går i bräschen när hon lättar på paltorna tillsammans med Pistilli. Man skruvar dock lite obekvämt på sig när Nortons dotter uppenbarar sig i bara trosor då hon inte alls ser gammal ut. Svårt att veta dock då inget förtäljer vem skådisflickan är.

BETYG: 3(+)/7 En giallo på Irland är inget vinnande recept. Krydda dock med fånerier så blir det mer lättsmält.

Där är den igen.

Det oregerliga kvinnohatet.

---

---

---

😆😅😂

Obviously.

Kanske inte fullt ut Franco-klass men ändå - ljuvligt.

För helvete Luigi!

Hela Udda Film-redaktionen är full av aeroacrofobiker, vilket gör detta till filmens obehagligaste scen.

Pyssel! Som om en fabulous Michael Myers skulle ha varit i farten. 💗

Den där rackaren igen.

Katter ser märkliga ut efter döden.

Lugn farmor, då har du inte sett uppstoppade djur i vietnamesiska muséer än.

"Blubb blubb, splish splash, splooirg"

Klart mörk trailer. För att Arrow Video tycker det är säljande?

Cool musik, som vanligt när Stelvio Cipriani är i farten.

Kvinnohatet! 😃 Tyvärr blir han lite avsnoppad i sin maniska tirad. 😩