SANDMAN: 24 HOUR DINER (2017) Kanada, 33 minuter. Regi: Nicholas Brown & Evan Henderson.

Om ändå Argentos "Sandman" kunde bli av...

Gud är homofob.

Bette (Frances Townend) jobbar på ett fik samtidigt som hon drömmer om att få sina historier publicerade. Hon skriver om kunderna men ser alltid till att varje liten historia får ett lyckligt slut hur långt från verkligheten det än må vara. En dag dyker den märklige Dr. Dee (Zach MacKendrick) upp och sätter sig i ett hörn. Efter ett tag har han vävt in dem i en levande mardröm med sin drömsten och till skillnad från Bette plockar han fram det allra värsta ur kunderna på plats.

"Less is more" har aldrig den här aktören hört talas om.

Udda Film-redaktionen ger sig på en serieadaption och i och med det agerar vi själva som en adaption på de mossiga äldre musikkritikerna som inte förstod sig på fenomenet hårdrock när det begav sig. Just det. Vi är inga serieentusiaster så vi har inte en susning om detta universum som denna adaption bygger på. Alltså kan vi bara reagera på det vi ser, utan bakgrund och sammanhang.

Kolla! Det är ju Onkel Festers bortglömde hippie-bror.

Vad vi då ser är en ambitiös surrealistisk historia som tyvärr är som ett amatörmässigt kammarspel. Vissa skådespelarinsatser platsar typ i en Claudio Fragasso-film. Vi småler lite när Dr. Dees nemesis (?) dyker upp i slutet då denne påminner en del om Neil Breens lökiga Being innan denne blev zombifierad. Detta lärde vi oss efter vi sett filmen skulle vara en karaktär som heter Dream. Jaha?

Det här segmentet älskade vi faktiskt lite. (Och nej: Det är inte Adam Sandler.)

Ni anar att vi inte var speciellt roade av filmen? Nej, den var rätt tråkig måste vi säga. Lite halvkass gore och ett par tuttar gjorde det inte mycket mer spännande. Det slängdes in en animerad sekvens också och det är vi ju inga större fans av, så nej - det fanns inte mycket att hämta här.

BETYG: 2/(+)7 Tråkig och med svaga insatser från vissa skådisar och regissörer. Vi lägger till ett plus bara för barnprogramsekvensen. Den var fin.

Pedagogiskt lyssnar han med andra örat.

What now?

Oops. Dino the Dinosaur är den näste Ozzy Osbourne. We'll see you in court!

Marsh har inte fattat ett skit. Hur kan man inte se hur vackert kärlek mellan kvinnor kan vara? 😋😍

Tanken var god men det luktar lite lök när man ser "Guds" revben.

Jaha, där fick vi för att vi skämtar om Onkel Fester.

Detta är den barnvänliga versionen av Pain Olympics. Googla det kids! (Nej, gör inte det...)

En del gore-effekter - precis som skådespeleriet - är lite bättre än andra.

Flator gråter blod när de inte får bäver.

Att eliminera den fysiska synen...

...är ett ypperligt sätt att aktivera det tredje ögat, så man får se DMT-cartoons istället.

Neil Breen? Är det du?

Trailer

Hela filmen.