What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 23 oktober 2020

SEMPER FI (22019) USA/Storbritannien, 100 minuter. Regi: Henry Alex Rubin.



Bröder i fler bemärkelser

Bowling, upptåg och Star Spangled Banner!

Bröderna Callahan (Jai Courtney) och Oyster (Nat Wolff) tillhör ett sammansvetsat litet kompisgäng i marinkårsreservisterna. Callahan är den äldre ansvarsfulle gruppledaren medan Oyster är den strulige ynglingen. Precis innan de kallas in för tjänstgöring i Irak hamnar Oyster i ett bråk på krogen som resulterar i att han åker i fängelse. Till saken hör att det är Callahan som arresterar honom då han råkar vara polis. Detta sargar ett redan komplicerat brodersförhållande och Callahan plågas av sitt samvete. Efter den traumatiska tjänstgöringen försöker han lappa ihop förhållande med brodern. Något som kommer visa sig svårt.

Än så länge checkas de flesta boxar.

Vi förväntade oss en töntig stridspittrulle fylld med klichéer och allmänt runkmaterial för den militaristiska amerikanska drömmen. Inledningen visade att vi förmodligen var helt rätt ute då vi presenterades för kompisgänget som var så all american-käcka. Ni vet, förvuxna barn som måste tävla om allt, halsa bira och driva med varandra. Vi bjuckades t o m på en närbild på ett dinglande krucifix runt någons hals. Självbelåtet smålog vi och kände oss lite von oben.

Självklart hjältekneg i det civila.

Men det visade sig att det här trots allt skulle bli en helt annan film än de vanliga pang-pang-i-Mellanöstern-filmerna. Nu är detta en B-film och inget mästerverk men det utvecklades ändå till ett engagerande drama och mot slutet faktiskt även lite gripande. Detta trots lite förutsägbarhet och ja - klyschor. Rundan i Irak är bara en parentes och allt fokus ligger på hemmaplan och relationen mellan bröderna. De andra killarna är också i förlängningen bröder, i den gamla traditionen av sammansvetsade soldatkompisar, och de gör allt de kan för att hjälpa Callahan och Oyster att lösa sina problem - och de menar vi verkligen ALLT.

Boys will be (8-åriga) boys.

Filmtiteln blir därmed smått briljant då den betyder så mer än det sedvanliga stridsropet. Semper fi är en förkortning av latinets "Semper Fidelis" som betyder "alltid trogen" och tillika är den amerikanska marinkårens motto. Vi har här alltså inte bara vapenbröder som förväntas ställa upp för varandra utan också blodsbröder. Pricken över i blir filmens slutbild som knyter ihop allt på ett snyggt sätt.

BETYG: 5/7 Oväntat engagerande drama istället för sömnig stridspitt-action.

Lite "Go! Go! Go!" under kontrollerade träningsförhållanden.

Det pumpas in miljarder och åter miljarder dollar i den amerikanska militären men ett par gummihandskar när man skurar pissoarerna kan man inte få.

Brödernas förhållande är...komplicerat.

Lugn kiddo. Du är vit så ingen kommer kväva dig till döds.

Irak: Berg, öken och bajamajor.

Under tiden gör sig Oyster hemmastadd i kurran.

Där kanske han träffar sitt livs kärlek?

Jänkarna lämnar skräp efter sig i Mosul.

Men de kommer som vänner. Här ger en marinsoldat en lokalbo lite laser-peeling.

Att lappa ihop brodersförhållandet går lite sisådär.

Plitarna har en pedagogisk konversation med Oyster.

Grabbarna går totalt "Wayne's World" och det är helt okej när man har The Darkness på bilstereon.

Vi har trots allt kommit en bit sedan John Waynes dagar.

"Är det där din Irak-stump eller är du bara glad att se mig?"

Cool slutbild.

Trailer



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar