What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 19 januari 2021

THE CASE OF THE SCORPION'S TAIL (1971) Italien/Spanien/Storbritannien, 95 minuter. Regi: Sergio Martino.



The Case of the J&B Product Placement

Lite musik och...giallo-blask.

Lisa (Evelyn Stewart) ärver en miljon dollar när hennes make dör i en mystisk flygplansexplosion. Försäkringsbolaget som tecknat livförsäkringen tycker dock det är något skumt med det hela och skickar sin detektiv Peter (George Hilton) för att kolla upp änkan. Det är dock fler som är ute efter Lisa och hennes miljon och snart börjar folk dö.

Ett modellflygplan är ute och flyger.

Här har vi ytterligare en sådan där rulle man borde ha sett för 97 år sedan då det är en klassiker gjord av en av giallons galjonsfigurer Sergio Martino. Det är tufft att hinna med när vår så kallade bucket list egentligen är en ocean list av våfflor att beta av. Vi har dock inga ursäkter då vi slösar eoner av tid på hiskeligt usla filmer ingen människa borde se och glömmer helt sonika berget av guld vi sitter på.

En knarkare fluktar genom ett järnstaket. Klipp till -->

Frågan är då om denna våffla är en del av ovan nämnda guld. Vi måste erkänna att vi faktiskt hade rätt höga förväntningar när vi bänkade oss. Myset sprider sig direkt i inledningen när vi i förtexterna följer Lisa i ett vandra-på-stan-montage i London till Bruno Nicolais underbara musiktema. Det finns en anledning till att paret Cattet/Forzani lånade detta coola stycke till Amer (2009).

--> hans synvinkel. Snyggt!

Detta är ändå inte en så knasig stajl-giallo som vi hade hoppats på. Visst, det finns en svartklädd maskerad mördare, en del fränt bildspråk och flagrant J&B-produktplacering men filmen känns ändå lite mer som en vanlig thriller då den faktiskt är rätt välskriven med ett logiskt manus av Eduardo Manzanos tillsammans med Ernesto Gastaldi och Sauro Scavolini. Vi är inte heller supernöjda med den atenska backdropen, förutom den klippiga ön som dyker upp där Martino och A-fotografen Emilio Foriscot verkligen utnyttjar omgivningens skönhet. Vi är dessutom besvikna på att Bruno Nicolais musikaliska färdigheter inte utnyttjas mer. Less is more, sägs det men "Fuck that!" säger vi i detta fall. I en giallo vill vi ha mycket av allt. Synd att bara J&B höll sig till det.

BETYG: 3(+)/7 Det är snyggt och välskrivet men vi är ändå lite besvikna över att man inte tog allt en smula längre.

Regissören själv i en cameo, då han var tvungen att vicka för Luis Barboo som inte var tillgänglig den dagen.

Ett sakta söndervittrande Aten.

George Hilton spelar en subtil detektiv.

Synd att vi inte fick se mer av denna Marie Forså-lookalike som susade förbi på sin cykel.

Denne svarthandsbeklädde mördare föredrar stilett.

"Nej nej Alberto de Mendoza, kolla på bordet istället!"

En tös sover sött efter en skotsk förfriskning.

George och Anita Strindberg lunchar med antik backdrop.

Efter en intensiv diskussion...

...blir man bra sugen på en förfriskning.

Ond, bråd, kladdig död.

Creepig docka - check!

Vlad Tepes-lookalike-tavla - check!

Aj som fan!

En mysig och romantisk liten gulaschmiddag, men kolla vad som står där i hörnet med etiketten vänd mot kameran!

Okej, ungrarna gillar att ha mycket paprika i sin mat men Anita har nog missförstått mängden ändå.

Det hindrar inte att hon får till det med stilige George, men vem står och fluktar där i bakgrunden?

Nej, vi har inte en man-crush på George, men kolla in vilken jävla cool bild!

Mysig nattlampa de verkar ha.

Ack det ljuva 70-talet! Varje kontor med självaktning och stil hade murrig träfanér på väggarna.

Sergio Martino experimenterade med framtida mobilkameraperspektiv. Luigi Pistilli ser tveksam ut till tilltaget.

TV och...ja just det.

Oj! Nu händer det saker.

Mördaren har riktigt fräsiga brallor.

"Här! Kolla in det här tidningsurklippet."

Anita representerar motsatsen till vårt kvinnoideal. Spinkig med fejkbröst.

George skådespelar att han gillar vad han ser. Han har dock faktiskt på senare år beklagat sig över Strindbergs fejkbröst som han ansåg vara uselt gjorda. "And she knew it".

Inte dumt när man får tillgång till en äkta undervattensgrotta.

George frejmas av coola klippor...

...och kameran panorerar sakta till denna bild. Stiligt!

Trailer som är cool.

Soundtracket av Bruno Nicolai.

Hela filmen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar