What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 28 januari 2021

GODZILLA RAIDS AGAIN (1955/1959) Japan, 79 minuter. Regi: Motoyoshi Oda & Ishirô Honda.



Twin of Godzilla

Tsukioka har just landat för att plocka upp sin kompis men istället för att flyga iväg direkt bestämmer de sig tydligen för att campa lite.

Under ett spaningsuppdrag tvingas Kôji Kobayashi (Minoru Chiaki) nödlanda med sitt plan på en ö. Hans gode vän Shoichi Tsukioka (Hiroshi Koizumi) flyger snabbt iväg till hans undsättning och landar vid ön för att plocka upp sin kamrat. Plötsligt får de sällskap av två gigantiska monster som ovetande om de små människorna slåss för fullt med varandra. De två bestarna ramlar i sin kamp ner i havet. De två vännerna flyger snabbt tillbaka till Osaka och rapporterar vad de sett och staden sätts i högsta beredskap. Det finns dock inga vapen som kan stoppa monstren så man hoppas kunna locka iväg dem från den tätbefolkade staden istället.

Då får de chockerande sällskap.

Det är dags för ett litet Godzilla-maraton här på Udda Film. P g a våra väldokumenterade guldfiskminnen har vi svårt att komma ihåg vilka filmer vi verkligen sett och vilka vi bara njutit av klipp ifrån. Dessutom var det eoner sedan vi såg några mysiga gamla Gojira-våfflor så vi kommer ändå inte ihåg ett smack av dem. Det kan m a o bli så att vi återigen bryter mot vår gyllene regel om att aldrig recensera en film vi ser om. Fuck it! Vi högaktar ju den underbara japanska ödlan, fast då mer som karaktär än som filmföreteelse. Let's do this!

Ödlor överbord!

Som ni kanske förstår är detta den amerikanska versionen vi kollar in, men nej, Raymond Burr dyker ej upp i denna rulle. Godzilla - eller snarare en nära släkting till honom, vilket vi blir varse efter en stund - får här för första gången sällskap av en annan ödla och som ni redan läst i resumén är han inte överförtjust över att dela strålkastarljuset med denna Angilas, som det sköldpaddsliknande monstret kallas.

I en historielektion får vi veta att Eraserhead tydligen var en av jordens ursprungliga invånare.

Vi kan väl med en gång säga att det här är en riktigt bra Gojira-film där vår älskade vän fortfarande är ett megahot mot mänskligheten. Självklart är det scenerna med Icke-Godzilla, eller Gigantis som han kallas här,Tsukioka som är störtsköna. Den stora bataljen ödlorna emellan, som självklart samtidigt ödelägger Osaka, är episk samtidigt som den är bedårande. De mänskliga karaktärernas öden är förstås föga intressanta och deras interaktioner är mest lökiga eller äppelkäcka. Det blir bara aningen gripande när ödlornas framfart återigen påminner om japanernas grymma öde bara något decennium tidigare med terrorbombningen av Tokyo eller de berömda atombombningarna.

Samt bedårande dinosaurier som stapplade omkring planlöst på savannen.

Vi blir dock betydligt blödigare när -SPOILER ALERT- man bestämmer sig för att bomba fram en lavin som ska begrava Icke-Godzilla i snö och is. Vi sitter och hejar på att vår älsklingsödla ska ta med sig så många jetplan som möjligt och framför allt att ärketönten Kobayashi ska få smaka på Gojiras radioaktiva andedräkt. Tönten flyger endast ett obeväpnat spaningsplan och av någon anledning gör han flera näst intill kamikaze-utfall mot Godzilla, vilket är fullkomligt onödigt då en hel eskader jetplan bombar skiten ur alla glaciärer runt ödlan. Till vår glädje får dumjäveln betala priset för sin utvecklingsstörning och Godzilla begravs med flaggan i topp! 😊

BETYG: 4(+)/7 50-tals-Godzilla går inte av för hackor och så länge det är ödle-action i rutan är det underbart. De käcka transportsträckorna emellan drar dock ner en smula.

En nattklubb där man försökt 50-tals-maska bort väggdekorationerna i dessa arkivbilder från 40-talet. Gick sådär. LOL.

Deeer he is!

Denna "Gigantis" har till skillnad från Godzilla aldrig haft tandställning så bettet är lite knasigt. Gigantis kan också kännas igen på de pubertala lätena han uppenbarligen lånar från sin motståndare Angilas.

Definitionen av att ta ut segern i förskott.

Nix, ej ödleförödelse. Det kommer dock att bidra till sådan.

En hatattack mot Icke-Godzilla. 😟

Även Angilas ser upprörd ut.

Bedårande och episkt på samma gång.

Välbekant vy för japanerna. "What have they done to earn such a dreadful punishment?" frågar sig den kvinnliga huvudkaraktären. Amerikaner harklar sig...

"Damn you Kobayashi!"

Totalt djurplågeri när flygvapnet bombarderar vår hjälte med nyårsraketer. 😪

Gojira on the rocks.

Trailer

Angilas dyker upp. Hijinks ensues.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar