NOT OF THIS EARTH (1988) USA, 81 minuter. Regi: Jim Wynorski.

Traci Lords skiftar karriär

Mot baksätet!

En utomjording (Arthur Roberts) kommer till jorden för att undersöka möjligheten att använda mänskligt blod för att rädda sin utdöende ras. Han installerar sig i ett flott hus med betjänt (Lenny Juliano) och utför sina hemliga experiment i källaren. Eftersom han är döende behöver han ideliga blodtransfusioner och installerar därför sjuksköterskan Nadine (Traci Lords) i hemmet. Hon och betjänten börjar dock vartefter ana att saker inte riktigt är som de ska.

En glödande blick.

Det var med en viss tvekan vi till slut kollade in denna gamla rulle som vi suttit på i decennier här på Udda Film. Som bekant är vi ju komediofober och denna våffla har ju flaggats som just en komedi. Till vår stora lättnad är detta mer en ostig sci fi-skräckis med en del glimt i ögat än en renodlad komedi.

Nej, det här monstret är inte med i filmen.

Eftersom detta är en Roger Corman-producerad remake på en äldre Corman-produktion slängs det in en massa recyclat material. Dock inte från originalvåfflan utan från allehanda sci fi-rullar Corman spottat ut tidigare. Hela titelsekvensen är ett mischmasch av rymdmonsterklipp från andra rullar som inte har ett dugg med filmen vi just ska se att göra. Nej, här finns inga som helst lökiga slemmonster från yttre rymden utan Mr. Johnson, som utomjordingen kallar sig, går mer i "Men in Black"-stil fast med strålkastarblick bakom de ständigt använda solglasögonen. Arthur Roberts gör faktiskt ett riktigt bra jobb som den känslobefriade utomjordingen.

Inte heller denne snubbe.

Traci Lords tog här klivet från porrfilmer till B-film och för att göra övergången så smidig som möjlig näckade hon lite här och där. Det skulle dessvärre inte bli den sedvanliga post-porrkrriären för Lords med ett ständigt strippande i B-filmer utan detta skall vara hennes sista nakenroll. Synd, då hon ser strålande ut här. Fördomsfulla som ni är tror ni förstås att hon tragglade sig igenom rollen på typiskt avdankad porraktrismanér, men nej. Det fanns ett gäng bimboroller i den här filmen men Lords gjorde ingen av dem. Hon glänste kanske inte men gjorde en klart adekvat långfilmsdebut. Hon såg faktiskt ut att ha en lysande karriär framför sig efter att hon medverkade i John Waters "Cry Baby". Det blev en hel del TV-jobb men vartefter mojnade hajpen.

Betyg: 4(-)/7 Den här rullen överträffade faktiskt våra lågt ställda förväntningar. Den rullar på i bra tempo och bjuder på en skön ostig atmosfär.

Nix, inte denna filur heller.

Din reaktion på det.

Traci Lords som sjuksköterska - en våt dröm för många.

För att Traci ska känna sig hemma spelas Mr. Johnson av en snubbe som påminner lite om hennes tidigare kollega Randy West.

När Håkan Hellström spelas i väntrummet.

"MAKE IT STOP!"

Tracis karaktär ljuger som om det vore en fejkad orgasm.

Kul att Rick Rubin kunde dyka upp.

Sneaky flukt genom spegel.

Busted!

"Ti-hi"

En dammsugarförsäljare* får vad han förtjänar.

Ja det är precis vad ni tror. Mr. Johnson har sitt eget lilla Birkenau i källaren.

Traci glänser i sin långfilmsdebut.

Hon passar även på att visa upp den sexiga jag-lånar-din-skjorta-looken.

Trio med bimbo.

I den här filmen blir Kelli Maroney inte jagad av köpcenterrobotar.

Hon vill invadera din planet.

Inte första gången Traci får höra det.

Inte första gången Traci greppar en hård spak.

Ja, han är en attention whore.

Kanske för att boom-micken hänger ner i bild?

Trailer

*Ja kära ungdomar. På den tiden fanns inte äckliga telefonförsäljare utan man levde istället med dörrknackande nasare.

NOBODY 2 (2025) USA/Kanada, 90 minuter. Regi: Timo Tjahjanto.

Om Chevy Chase vore en mördarmaskin

De blir förhörda.

Hutch (Bob Odenkirk) fortsätter att beta av sin miljonskuld med att utföra dödliga uppdrag men hans samvete plågar honom. Det är inte våldet som stör utan all tid han tvingas vara ifrån sin familj. Han bestämmer sig för att ta ett brejk och åka på semester med familjen men t o m på den lökiga nöjesparken de besöker hinner Hutchs brutala verklighet ifatt honom.

En vanlig dag på jobbet.

En uppföljare till den briljanta Nobody (2021) har hittat in i Udda Films hemliga biograf och en blandning av exaltering och misstänksamhet sprider sig i våra nedsuttna säten. Det är klart att en fortsättning på Hutchs äventyr är efterlängtat men samtidigt inser vi att oddsen är höga på att man ska nå samma höjder som i första rullen.

Mot Wally World?

Vi har inte fel. Överraskningsmomentet är borta och har ersatts med mer komedi vilket i sig är ett kraftigt nerköp. Lyckligtvis är ju Odenkirk alltid en fröjd att se så den adderade humorn får passera. Det känns faktiskt inte så lite som familjen Griswold åker på semester igen fast med ultravåld. Eller kanske snarare cartoon-våld. Trots en del brutala och välkoreograferade våldssekvenser känns det aldrig rått. Med dagens mått mätt är det rena rama PG13-rullen trots alla tänder som flyger och lik som staplas på hög. Det svaga manuset hjälper till att göra detta till något som liknar en standard-hollywood-uppföljare. Ett tydligt exempel på detta är hur det i filmen snackas om hur stenhård Sharon Stones karaktär Lenida är istället för att hon själv får förmedla det. Istället reduceras hennes karaktär till en rätt lam over the top cartoon-skurkboss. Med detta sagt är det ändå en kul och action-packad våffla som aldrig blir tråkig.

BETYG: 4/7 Nej det gick inte att leva upp till första filmens originalitet men det är ändå en skön action-packad standarduppföljare.

Pappa upp i dagen.

Pappa i tagen.

POV inifrån ett flipperspel.

Vilket får Iron Maiden-fans att gråta.

Jajemen!

Du vet vad de säger om att ta lillfingret va?

Sharon Stone som seriefigur.

Tänk att lustiga huset kan bli såhär lustigt.

Lite infotainment för kidsen.

Aw...

Trailer med låten "Holiday Road" av Lindsey Buckingham insprängd mellan alla töntiga trailer-pukor för att undanröja alla tvivel om filmen inspirerades av "Ett Päron Till Farsa" eller inte. 🙂*

*Självklart satt vi i Udda Film-soffan och "allsjöng" denna låt under filmen INNAN vi hade sett trailern.😏

ISLAND FURY (1983) USA, 88 minuter. Regi: Henri Charr.

Gramps goes man eating

De här snubbarna ser väl hyvens ut? Hygglig hockeyfrilla på snubben till vänster i alla fall.

Sugar (Elizabeth Monet) och Bobbylee (Tanya Louise) blir kidnappade av ett gäng skummisar då den förstnämnda har en gulddublon i ett halsband vilket skummisarna vet är nyckeln till en större skatt som ska finnas gömd på en ö. De tvingar med tjejerna till ön och gamla minnen väcks till liv när de som 10-åringar upplevde hemska saker på denna ö.

Det här ser ut som en Village People-feberdröm.

Udda Film är tillbaka i Henri Charrs korkade värld. Den här gången landar vi tyvärr inte i ett kvinnofängelse, även om förutsättningarna fanns och titeln antydde det. Kanske ändrade man titeln från originalnamnet "Please Don't Eat the Babies" 😃 för att casha in på Charrs senare WIP-kavalkad? Eller inte...

Herregud vilka råbarkade nidingar med ett sånt språkbruk!

Även om denna våffla kom ett dussin år innan WIP-trilogin hoppades vi (för att vi alltid har skygglappar på oss och inte förhandstuderar vad filmerna vi ska se handlar om) att detta skulle vara en film där unga brudar kidnappas och hamnar i något sleazigt djungelfängelse på en ö. Tji fick vi. Till att börja med är rullen till allra största del en tillbakablick vilket då betyder att det är de 10-åriga tjejernas öde vi följer. Som salt på såren är det småtjejer man helst skulle vilja se som huvudrätt på ö-kannibalernas meny men eftersom det är en tillbakablick så är det ju redan garanterat att de klarar livhanken.😥 Enligt uppgift är ö-delen en gammal icke-släppt film och historien med de vuxna tjejerna är tillskriven, vilket till viss del förklarar den krystade handlingen.

Efterblivne Junior lever sitt bästa liv.

Tillbakablicksdelen är betydligt tråkigare än om man skulle ha följt spåret vi var inne på. De två småtjejerna är i sällskap med äldre ungdomar som raskt försvinner på ön förutom en snubbe som får se efter ungjävlarna som blir ängsliga och gallskriker när de behöver vara som tystast. Inte för att det gör något då kannibalfarfar som spanar efter dem med sin bössa verkar drabbas av temporär lomhördhet varje gång de galltjuter. Ja, det är verkligen oerhört korkat hur folk beter sig. Ganska förvirrande dessutom. Vi misstänker att versionen vi just sett är klippt då det verkar finnas en del smaskig gore med köttkrokar som nu bara flashar förbi i en blinkning. 

BETYG: 2(+)/7 Nej, det här var en besvikelse trots våra låga förväntningar. Alldeles för lite sleaze och gore, vilket en film som denna blir ganska tom utan.

Nä, med de hemsnickrade snickarbraxorna kan vi förstå det.

Det ljuset... är det en giallo?!

Det måste vara det!!! -SPOILER ALERT- Det är det inte.

Oförklarlig hand i oförklarlig sekvens.

Var kom grepen ifrån?

När man öppnar ett dass kan detta vara det första man ser!!!

Blinka och ni missar sargad gummidocka.

Barnpedagogik. 

Notera att de har en mysig lägereld när de försöker hålla sig gömda på den lilla ön.🧐

Ett upphängt barn!!! 😲 Men ack så levande och gnällig.😫

Han framstår snudd på nonchalant som han sitter över sin kompis perforerade lik.

LOL. Här försöker han bända en stor köttkrok ur sin polare och råkar sparka till armen ni ser i bild. Av armens gungande rörelse ser det ut som om den skulle vara gjord av gummi. Det kan väl ändå inte stämma va? 😅

Avdelning såga av den gren man sitter på: Här försöker vår hjälte bända upp en bräda samtidigt som han har hakat sig fast i densamma. 😂

Junior i dubbeltrubbel.

Galet arg!

Galet glad. 😊

Såhär kommer alla trailers se ut (och låta) om fittan Putin vinner sina imperialistiska krig.