VIKINGS VS. KRAMPUS (2019) Storbritannien. 82 minuter. Regi: Nick Minaj & Louisa Warren.

Lajvare vs. trummis

*Hick*😨

I nådens år 812 attackerar vikingar kung Rollos (Peter Cosgrove) slott i Sussex och driver ut kungafamiljen i skogen varpå de jagar ifatt dem och slaktar dem. I alla fall tror de det. Med hjälp av häxkraft räddas kungen och demonen Krampus (Darrell Griggs) åkallas för att bekämpa vikingarna. Demonens pris är dock dyrt. Ja, rent av dyrare än kungen hade räknat med.

Slottet Bodiam från 1400-talet passar väl bra in i 800-talets vikingatid?

Vi har äntligen nått slutet på vår Krampus-helg här på Udda Film och det har varit en tuff uppgift att ta sig igenom den. Yepp, även denna sista våffla är en katastrof men på ytterligare ett annorlunda vis.

Vad vill du ha tillbaka Justin Bieber?

Den börjar hyfsat med att lille Justin Bieber...ehh..Torr (Nicolas Bernerdel) springer ut i skogen och möter Krampus. En Krampus som f ö påminner om en ful trummis en av våra redaktionsmedlemmar spelade med back in da day. Mötet slutar lyckligt med att Krampus tar en tugga av Justins...öhh.. Torrs huvud. Vi kan här direkt nämna att rullen totalt saknar gore. Trots "blodtörstiga vikingar" och en hungrig juldemon är det bara lite blodskvättande som bjuds. Inte konstigt kanske med tanke på den låga budgeten och järnålderstöntarnas prioriteringar. De fick här lajva ut sina fantasier med att prata "episkt", klä ut sig i faux-järnnålderskläder (kompletta med moderna spännen och greppvänliga sulor!) samt slåss med svärd på ett sätt som skulle gjort vilken förälder (till en 4-åring) som helst stolt.

Aha! Puffskyddet till din mikrofon.

Nämnde vi låg budget? Ett manus som detta faller brutalt pladask när man bara har tillgång till en handfull lajvare. Så "invasionsstyrkan" är fem pers och sällskapet som flyr slottet typ lika många. Verkligen episkt! England var dessutom otroligt multikulturellt på 800-talet så det är en brokig skara etniciteter som representeras. Drottningen har en tydlig spansk brytning t ex.*

Krampus teasar lite.

Nej, den här våfflan har verkligen ingenting som lirar i dess fördel. Järnålderslajvande är cringe och man kan inte på långa vägar samla ihop den rollbesättning som krävs. Vi förväntas fylla i alla detaljer som pissbudgeten saknar i våra huvuden och köpa denna dynga. Nähedö! Kommer inte att ske. Upplösningen är ju dessutom stenkorkad. Vår uppenbara fråga där är om kungafamiljen lever i total förnekelse, har kollektiv amnesi eller helt enkelt bara är oändligt jävla dumma i huvudet?

BETYG: 1/7 Bingo! Vår Krampus-helg genererade ett genomsnittsbetyg på 1 av 7 för dessa tre rullar. Grattis till oss!

Ja ja, vikingatid med medeltidsslott, OK.

Whut? Är det Napoelon vs Krampus nu eller???

Det multikulturella 800-talet i Sussex.

Säger kung Roll-on...öhh..Rollo, som till kung Ulf. Det värsta är att Uffes son låter som om han har en pinne i munnen när han pratar.

Drönarbilder av den snyggt plöjda åkermarken i 800-talets Sussex.

Ni anar inte vilka skador ett svärd som sticks mellan kropp och arm kan åstadkomma!

Vikingarnas hövding: Den mäktige Ubbe!

Ubbe är minst sagt skadeglad.

Kanske även en smula elak?

Man skulle nästan kunna tro att Ubbe är sadist.

Ubbe har svårt att sluta.

Ubbe: Glad åt andras olycka.

Stenhårda vikingar. Är det därför en karaktär som inte finns upptar störst plats på postern?

En ful trummis?

Bra grepp i de vikingasulorna!

Trailer

Hela lajvarspektaklet.

*Innan ni börjar kallsvettas över vår "flagranta rasism" kanske ni bör överväga autenticiteten i rollbesättningen och huruvida man vill att åskådarna ska ta vad som sker i bild på allvar. Vi har självfallet inget emot olika etniciteter men man kanske vill casta trovärdiga skådisar om man inte vill uppnå komisk effekt. Å andra sidan är det nog rätt hopplöst när vikingarnas hövding heter Ubbe...

GRANNY KRAMPUS (2024) Storbritannien, 85 minuter. Regi: Jack E. Bell.

Drama-Krampus

Ha! Det trodde ni allt.

De två systrarna Lea (Jodie Bennet) och Ashley (Poppy Castleton) åker motvilligt till sin mormor (Claudia Adlam) och försöker reparera sargade familjerelationer då föräldrarna gått bort och en konflikt mellan mormodern och mamman aldrig hann lösas innan den senares bortgång. Väl på plats är stämningen märklig och något ondskefullt lurar ute i mörkret och verkar vara ute efter hämnd.

Hon är en sån tease.

Krampus-helgen fortsätter här på Udda Film med en våffla från ITN Distribution och då fattar ni att det blir "kvalité". Man märker direkt skillnaden i professionalism jämfört med förra rullen vi såg (Sister Krampus (2021)), vilket inte på långa vägar betyder att detta är en fantastisk film. Nej, för det man uppvisar i tekniskt kunnande kompenserar man för med tråkighet.

Death by kebabsås?

Drygt första halvan av rullen är bara ett segt familjedrama och när "skräcken" väl tar fart är den rätt patetisk med noll spänningsfaktor. Krampuskärringen, som det är i detta fall, har noll skrämselkarisma och är bara någon utklädd person som står still eller klampar omkring som en 5-åring som verkligen vill annonsera sin närvaro. Det blir inte mycket gore heller för den delen.

Mormors brorsa beter sig verkligen creepy.

Så även om den här våfflan är långt mycket bättre gjord än ovan nämnda rulle saknar den allt kalkonvärde Polonias film har. Det skulle väl kanske vara manusets upplösning som samlar en del kalkonpoäng för den är ju ganska löjeväckande.

BETYG: 1/7 Ettorna radar upp sig! Här är det extrem långtråkighet som genererar bottenbetyget.

Tease OCH spottare...

Julstämningen är på topp.

Krampus är en sliten hagga.

Trailer med komisk mängd tystnad.

Hela våfflan, för de som känner för att ha tråkigt.

SISTER KRAMPUS (2021) USA, 77 minuter. Regi: Anthony Polonia & Mark Polonia.

Krampus vs. Polonia!

Finn 27 fel

Några amerikanska soldater våldtar en nunna i Österrike i slutskedet av andra världskriget varpå hon kastas ut från det lokala klostret. I sin förtvivlan tar hon emot Krampus inviter och blir en demon som söker näring från sargade själar. I modern tid åker två amerikanska systrar (Rebecca Rinehart & Marie DeLorenzo) till denna plats för att utforska Europa men problemet är att de har ett traumatiskt förflutet...

Krampus har fått nåt CGI-skit i ögat.

Vi har återigen kommit till den tiden på året när vi här på Udda Film firar Krampusnacht med att kolla på filmer som fullkomligt vanhelgar den fina gamla folkmyten. Det här året slår vi på stort och kollar in inte bara en film - utan tre! Så bevare oss då vi nu inleder en hel Krampus-helg...

Såja! Krama din lokale Krampus.

Som ni kanske vet finns det inte många bra Krampus-filmer (om än någon?!) och när då filmlatrinens konung Mark Polonia med son tar sig an ämnet stålsätter vi oss för det värsta. Tur det. Vi hade ju inte fel precis. Vad vi får serverat är en masterclass i amerikansk dumhet. Inte ett rätt någonstans så långt ögat kan nå. Polonia senior har tillsammans med Orville Buttress och Ron Bonk bajsat fram ett manus som är så satans korkat att man kan höra den riktige Krampus yla ända från Alperna.

Dessa klimatförändringar...

Vi inleder med de amerikanska soldaterna, klädda i vad fan som än gick att hitta i militärväg på Pennsylvanias ÖoB, som av någon anledning befinner sig i Österrike julen 1943. Ni vet, ett halvår innan amerikanarna och deras allierade landade i Normandie och desamma inte ens hade tagit sig upp till Rom söderifrån. Det märks även att Österrike redan 1943 såväl som i modern tid var och är hårt ansatt av klimatförändringarna då full sommar råder. Som vanligt tror dessutom jänkarna att Krampus härjar under julhelgen - detta trots att en av systrarna faktiskt finner en bok om den lokala folkloren och läser högt att han dyker upp aftonen den 5 december...

Arkivbilder på européer och deras knasiga riter.

Vi får dessutom prov på usla "tyska" accenter där skådisarna tror att det räcker med att ändra W till V och sedan bara köra på med sin vanliga accent. En snygg detalj i den fantastiska dialogen är när värdshusägarinnan (Yolie Canales) anmärker på de amerikanska tjejernas märkliga uttryck såsom "It's a deal" men sedan själv begagnar sig av det betydligt mindre vanliga "Word to the wise". 😂

Snyggt Polonia!!! Nähe, det var bara arkivbilder? Ja ja.

Ja ja, men det var ju inte därför ni kom. Gore och T&A då? Jo det ska vi berätta! Vi får lite av det förstnämnda med en billig halshuggning och en gore:ig zombie. Sedan orkade visst inte Polonia junior med så mycket mer då det bara kladdats felfärgat blod på andra offer. Det är oerhört lite våld överhuvudtaget. Till vår fasa är det NOLL nakenhet. Ingen behöver minsta lilla dusch, trots att ena systern vid multipla tillfällen sover med kläderna på. Vår utrikeskorre vittnar om betydligt bättre hygien under sina backpacker-resor på primitiva ställen.

Verkar som om Alf har bjudit in sig själv till byfesten - där det dansas till den TYSKA nationalsången! 🤣 Ja ja, en gång stortyska riket, alltid stortyska riket. 😁

Så vad finns då kvar att gotta sig åt? Nej precis - ingenting! Om man inte gillar inköpta arkivbilder förstås, för sådana kryllar det av. Resten utspelas i illa matchande interiörer.

BETYG: 1/7 Totalt bottennapp om man inte har en fetisch för allmän uselhet förstås.

Sur nunna fotobombar systrarnas selfie.

Klosterruinen med sin arkivinteriörer...

...som Polonia sömlöst matchar med egna bilder. 😑

Snarare Bride of Buttericks.

Rätt cool ändå.

Hederliga kristna värderingar gällande våldtäktsoffer.

Jeff Kirkendall som trovärdig amerikansk soldat från 1943.

Trailer

DEATHSTALKER (2025) USA/Kanada, 103 minuter. Regi: Steven Kostanski.

Kramizar löser allt!

Det börjar kladdigt.

Bland de döda och döende krigarna på ett slagfält hittar Deathstalker (Daniel Bernhardt) en magisk amulett som visar sig komma med en förbannelse. Han försöker finna ett sätt att bli av med förbannelsen och upptäcker då att amuletten kan vara nyckeln till att stoppa ondskans makter från att kasta världen in i evigt mörker!

Det siamesiska gummimonstret.

Så var det då dags för denna "remake"* att landa på Udda Films nyfikna redaktion. De sarkastiska citattecknen indikerar som ni förstår att detta inte alls är en remake utan bara en ny tolkning av Deathstalker-konceptet. Något som många tycks ha svårt att förstå. Det verkar även som om internet är fullt av muppar som hyllar den fantastiska återgången till 80-talet som den här filmen bjussar på. Det visar bara vilka fjuniga idioter det är som går omkring och har åsikter. De som var med på 80-talet och de som undervisat sig själva genom att titta mycket på film från detta decennium  märker blixtsnabbt att känslan är ganska långt ifrån nämnda årtionde.

Kermit från Helvetet.

Huga! Det låter som en riktigt olycksbådande inledning på denna recension... Filmen drar dock igång med gasen i botten då det första vi får se är hur ett huvud superblodigt skiljs från en kropp. 🙂 Monster slåss mot riddarliknande typer i en ödesdiger batalj som samtidigt direkt avslöjar att det kommer jobbas med budgetrestriktioner då mängden kombattanter är ganska liten. Det är här Deathstalker sedan dyker upp för att plundra de döda. M a o introduceras vår "hjälte" som ett asshole, vilket är högst lovande och i linje med originalkaraktären.

Kroppsspråket avslöjar direkt nivån.

Tyvärr ska vi då säga att det sedan snabbt kryper in en gigantisk glimt i ögat, inte bara i Deathstalkers utan i hela filmen. Aj aj aj... Visst, denna irriterande detalj fanns även i uppföljarna till originalet men här känns det käcka skådespeleriet som hämtat ur någon jävla Kevin Sorbo-bok. Ni vet TV-Hercules-nivå. Så jävla trist att Kostanski skulle ta den vägen. Det finns ju trots allt väldigt mycket mysig humor i andra detaljer, som t ex det överdrivna våldet eller framför allt de fantastiskt lökiga PRAKTISKA effekterna.

Det allseende ögat.

Steven Kostanski känner ni ju igen från det sköna Astron-6-kollektivet och filmer som The Void (2016) och Psycho Goreman (2020). Vi visste faktiskt inte att det var han som skulle regissera denna nytolkning så förväntningarna steg en smula samtidigt som vi vet att humorn utgör ett ständigt hot då den alltid dansar på en knivsegg. Men som sagt, monstren är fantastiska och hyllningarna till "The Evil Dead" många. Det slängs även in "Swamp Thing"-varelser och söta stop motion-skelett à la Ray Harryhausen.

"Dead by dawn! Dead by dawn!"

Något som definitivt dödar minsta lilla gnutta av 80-talskänsla är den totala bristen på T&A. Vilka PK-demoner är det som har förbannat denna våffla med detta grymma öde??? Den kvinnliga huvudkaraktären, spelad av Christina Orjalo, är en liten pojkflicka som levererar lika sopiga Hercules-aktiga repliker som Bernhardt. Det blir inte ens fråga om några bakgrundsbimbos på någon taverna. Även bristen på inoljade muskelmän är förfärande. Vart är vi på väg som samhälle när barbar-b-filmer måste vara PK?

Där är ju Nasse igen! Då kan inte Nalle Puh vara långt borta.

Trots den massiva kritiken vi nu hävt ur oss ska vi säga att det ändå är en rätt underhållade rulle. Den lever på intet sätt upp till originalet men kärleken till det praktiska effekthantverket glöder så pass att vi mjuknar rejält.

BETYG: 4(-)/7 Otroligt generöst betyg av oss då vi instinktivt redan börjat radera den pinsamma dialogen och bristen på T&A ur våra sinnen.

Yep, filmen är full av sköna monster. 💗

Der Golem?

Papa Marilyn Manson blir överförtjust över den hårda kroppsdelen som skjuter upp.

En cameo av Eddie från Powerslave-eran.

Tyvärr kids. Det här är de enda tuttar ni får se i filmen.

Swamp Thing-tramplingen föranleder ett klassiskt wilhelmskrik.

Om du någonsin bestämmer dig för att lämna träsket finns en lysande karriär som gitarrist där ute.

Gulligt.

Trailer. Ni som blir uppspelta av att se Slash producera och medverka musikaliskt kan glömma att få höra klassisk rock'n'roll. Crappig svulstig ny-metal är vad som bjuds. Varför kom ingen på att ringa till Manowar när det vankas barbaraktig rulle?🤔

*Deathstalker (1983)