What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 21 januari 2011

VAHSI KAN a.k.a. TURKISH FIRST BLOOD (1983) Turkiet, 70 minuter. Regi: Çetin Inanç.



Skön turkprägel på Stallone-klassisker.

Nice.

I denna totala "First Blood"-ripoff har Sly Stallone ersatts av allas vår turkhjälte Cüneyt Arkin som spelar superkrigaren Riza. Han kommer på kant med ett gäng brottslingar som kontrollerar en liten stad. Bovarna är ledda av en patriark fylld av hat och hämndbegär då han anser Riza vara skuld till att hans ena son nu får leva en undangömd tillvaro då han numera är en krympling utan armar och ben. Resonemanget är att det är bättre att låtsas som om sonen är död än att visa upp honom i nuvarande skick. Så när Riza dyker upp ger sig gänget på honom och misshandlar honom nästan till döds. Naturligtvis överlever vår hjälte och genomgår en rekordsnabb konvalescens i skogen. Han kan därmed snart gå till motattack med hela sin arsenal av rambotricks!

Skojigt om man talar engelska.

Vi fortsätter alltså här på Udda Film med ytterligare en film man skulle bli skjuten för om man innehade i ett Sverigedemokraternas Sverige. Tur då att smygnassarna inte styr vårt land så man kan få glädjas åt den andra filmen i rad som är en glad överraskning. Jag hade nämligen inga större förhoppningar på denna rulle då förra turkrullen jag såg blev rätt långtråkig mellan de roliga pajigheterna. Här får jag nog slänga in en -SPOILER ALERT-. I den här filmen är det skönt drag mest hela tiden. Filmen inleds bl a med en tung karatemisshandel som direkt visar var det turkiska skåpet ska stå. Härligt! Alltså kan man då få se fram emot både rambotokerier och pajig kampsport. Men inte nog med det, i början stoppas en gubbe, som ska vittna mot bovarna, med sina barn i en bil av ett gäng - wait for it - zombier!!! Tydligen jobbar dessa odöda för brottslingarna och varför och hur får vi aldrig reda på. De dyker dessutom bara upp i den scenen. Fullkomligt obegripligt, poänglöst och lysande! Vidare är klippningen horribellt dålig med allt från omotiverade vinklar och brott mot 180 gradersregeln till poänglöst långa klippsekvenser och obegripliga bilder. Detta kryddas med fantastiska ljudeffekter och den obligatoriska uppspeedningen à la Benny Hill i vissa action-sekvenser. Me likes!

Halvkul om man talar svenska.

Till skillnad från det amerikanska originalet får vår hjälte en sexig brud (Emel Tümer) på halsen, som med nöd och näppe undgått att bli våldtagen av zombier och bovar. Hon är nämligen dotter respektive syster till mannen och pojken i bilen vilka mördas brutalt. Brudarna i de här gamla turkfilmerna är sådana som man, om man är en "normal" kille, ska visa öppet förakt för och kalla sunkiga kossor eller liknande. Tur då att jag inte är helt normal då jag finner dem rätt sexiga även om de inte är speciellt vackra. De ser helt enkelt ut som riktiga kvinnor med mysigt hull på kroppen. Tümer ser dessutom riktigt bra ut i sin fina lilla ramboklänning. Sedan är det ju rätt skoj att den turkiske "Rambo" spelas av den då 46-årige och gråhårige Arkin som inte är någon muskelsnubbe direkt.

BETYG: 5/7 Bra skit detta! Pajig på rätt sätt när en hollywood-blockbuster våldtas till nästan oigenkännlighet.

Avlivad m h a karate och fräscha boots.

Intressant vinkel. Den vill jag sno.

The living dead!

Sexuellt ofredad av zombier.

Man med luva tar över våldtäktsförsöket.

Patriark - förvriden av hat.

Ramb...förlåt, Riza stiftar bekantskap med patriarkens pretty boy-son och hans hejdukar.

Riza får sig en upprappning som heter duga.

Elaka män skär och hugger vår hjälte om och om igen...

Helt plötsligt var han utan skjorta. Jag lärde mig sen att när bilden var vinklad 90 grader handlade det om en flashback...

Bemöt våld med kärlek! Kärlek på ett intimt men ändå maskulint vis.

Det är ont om sjuksängar på Turkiets sjukhus så man får ofta dela säng. YNF!

Av outgrundlig anledning gömmer sig Riza i en lövhög i skogen. Trots att han just då inte har någon efter sig.

Patriarkens gimp till son.

Han är också förvriden av hat och ilska, dock ljussatt mycket fint. Pappa är bitter.

Helt jävla skogstokig!

Ramb..ehh..Riza skalar bort gammalt tuggummi från bröstet. Han tuggar på ett vasstrå för att inte fnissa ihjäl sig.

Kanske inte fullt så effektfullt när det symboliska pannbandet träs på...

Fröken Tümel tar sig ett dopp.

Kolla vilken klatschig outfit Riza har fixat till sin medflykting. Skit på dig Versace!

Hatet vet inga gränser.

En sista bild på vår favoritpatriark. Sköna friska ögon...

Kolla in lite fin Benny Hill-uppspeedning samt när man kastar en Letterman-docka utför ett stup.

Skön trailer som faktiskt innehåller lite bilder som inte är med i filmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar