Udda film: PHANTOM RAIDERS (1988) Filippinerna/USA, 84 minuter. Regi: Dan Harvey & Sonny Sanders.

torsdag 6 januari 2011

PHANTOM RAIDERS (1988) Filippinerna/USA, 84 minuter. Regi: Dan Harvey & Sonny Sanders.

Ratatata, pang pang, boom...

Mike Monty! stjärna från filmer som: "Achtung! The Desert Tigers", "Ninja's Force" och "Zombi 3". The list goes on...

Överste Marshall (Mike Monty), en mycket meriterad gammal amerikansk elitsoldat, har börjat träna kommunistiska terrorister i Vietnams djungler. Detta hot mot den amerikanska säkerheten måste elimineras och en kommandostyrka ledda av Python (Miles O'Keeffe) skickas iväg för att ta itu med förrädaren. I kommandostyrkan finns även Marshalls son (Kenneth Peerless) som tvingas konfrontera sin överlöpande far. Ska han klara av att göra det "rätta"?

Dödlig kamp där kombatanterna är bundna till en anordning som är helt ologisk. Men som aktiverar...

Ha ha, jag svalde en liten spya där, när jag skrev den sista meningen i stycket ovan. Apropå spya kan jag väl direkt säga att det här är en usel film som endast går ut på att amerikaner med kommunistskräck ska få masturbera av sig ordentligt till bilderna av eliminerandet av hundratals vietnameser. Ja, jag tror fanimej inte jag överdriver när jag säger hundratals då det är rena rama skjutbanan i djungeln med uppoppande kommunister överallt. Dessa elimineras givetvis med lätthet samtidigt som våra hjältar inte får en skråma trots att de blir beskjutna av korseld i öppen terräng. Det jag skriver i det här stycket är närmare handlingen än det i den obligatoriska resumén ovan. Alltså är jag benägen att tro på uppgifterna om att manuset till filmen bara var 30 sidor långt. Man bara springer/smyger omkring i djungeln och skjuter helt enkelt. Givetvis har vi den obligatoriska träningsakten då ett gäng vietnamveteraner på dekis får öva upp sina gamla färdigheter och addera lite kampsportselement därtill, men där springs det också omkring i en djungel och skjuts för fullt. Fullkomligt hjärndöd action helt enkelt.

...denna lilla pjäs, som råkar vara riktad mot en krigsfånge.

Av någon anledning vill jag inte sparka sönder LCD-skärmen på min TV när jag tittar på den här filmen. Jag roas smått av det barnsliga våldet som inte ens är speciellt rått utan bara voluminöst. Jag får en viss nostalgisk feeling av den här filmen då man såg mycket sådan här skit när man var en liten pöjk. Sen är det ju alltid roligt att se Mike Montys välbekanta explopitation-fejs. Det är en helt meningslös historia som saknar både hjärna och hjärta men får ändå makalöst nog:

BETYG 3/7 Året börjar otroligt generöst när en sådan här skitfilm får ett så högt betyg. Denna smörja har dock knackat på dörren till nostalgin över de gamla crappiga krigsfilmerna man såg som ung.