What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 2 maj 2013

DEAD RIVER ROUGH CUT (2002) USA, 46 minuter. Regi: Richard Searls & Stu Silverstein.

 
 
Take me to your backwoods now

Vår ene hjälte.
 
De båda vännerna Bob Wagg och Walter Lane bor långt ute i Maines skogar, komfortabelt avskilda från alla moderna bekvämligheter. Där lever de ett hårt liv med fiske, bäverjakt och timmerhuggning. Vi får ta del av deras livsfilosofi när de talar om allt från vänskap och döden till kvinnolukt och bäversamlag.

Bäst att se upp då...
 
Med all säkerhet har filmmakarna inspirerats av klassikern "Deliverance" från 1972 när de valde att visa den sanna bilden av dessa kufar som valt att leva nära naturen istället för att spela med i samhällets regelverk. Detta förstärks också av musiken som är den typiska gitarr- och mandolindominerade folkmusiken vi lärt oss förknippa med rednecks och skogsfolk. Lyssnar man noga kan man höra en skön version av Beethovens 9:a mitt i filmen. Filmen är egentligen från 1976 men har kommit ut i en 30% längre version 2002. Vi påpekar detta eftersom just faktumet att den är gjord i mitten av 70-talet ger den en skön atmosfär och mysig look.

...eller?
 
Eftersom det är en sådan "Deliverance"-känsla från första stunden, då vår ene hjälte berättar om hur enkelt det är att dra ut sina egna tänder istället för att gå till käftis, förväntar man sig en film som gränsar till lyteskomik men så blir inte fallet. Vi möter ett par väldigt enkla män med en hel del bondförnuft och lite märkliga preferenser. Det är charmigt när de spekulerar i hur bävrar har sex med sina stora svansar i vägen och lite främmande när de föredrar svettluktande kvinnor. Däremot insiktsfullt när de pratar om poänglösheten i att ha drivor med pengar och behovet att lära sig av naturen. Imponerande blir det när vår ena huvudperson (ja, vi registrerade aldrig vem som var vem av dem...) på ett väldigt vackert sätt reciterar Robert W. Services klassiska lägereldsdikt "The Creamtion of Sam McGee" som dessa skogsmän verkligen kan identifiera sig med.

BETYG: 4/7 Långsam men mysig liten dokumentär som är överraskande insiktsfull.

Vår andre hjälte.

Ett hårt skogsliv - särskilt för oxarna.

"Gots to git me sum water."

Skoter med inbyggd värme är det inte alla som har!

Vår vän visar upp vad man gör parfym av. Ja, det är en del av en bävers anatomi.

Skogsman med opportunistisk kompis.

Helt ohippa är de faktiskt inte i skogen.

Filosoferande kring döden.
 
Hur man sparar in på tandläkarbesök.
 
Teaser
 
Check it! En länk till ovan nämnda dikt. It's a first här på Udda Film!
http://www.poetryfoundation.org/poem/174348
 
För er som inte orkar läsa utan föredrar att lyssna till Johnny Cashs recitation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar