KOMMANDO 52 (1965) Östtyskland, 34 minuter. Regi: Walter Heynowski.

Nazikapitalister!

Hans har en avancerad namnteckning.

Ett inte alltför smickrande dokument över legosoldatenheten Kommando 52 som verkade i Kongo på 60-talet.

Kommando 52s ÖB Major Siegrfried Müller.

Eftersom Kommando 52 främst bestod av män från Västtyskland, som sålde sina tjänster i kampen mot kommunismen i Kongo, utgjorde enheten ett utmärkt redskap för de östtyska regissörerna för klassisk kommunistpropaganda. Med andra ord är det inte en speciellt nyanserad bild vi får utan ett frossande i vilka mördande svin dessa herrar var.

Den gode majoren hade ett förflutet i en tidigare armé...

Propaganda eller inte ger det en otäck bild av vad människor är kapabla till att göra mot varandra. Det märks tydligt att de svarta motståndarna och även civilbefolkningen inte har något som helst människovärde utan krasst kan mördas och torteras. Det spelar helt enkelt ingen roll om det är 1940-talets Polen, 1990-talets Rwanda eller som här 1960-talets Kongo, människor kommer tydligen alltid vara kapabla att reducera varandra till djur och därmed legitimera de vidrigaste handlingar. Det är det hemska med detta dokument, inte frågan om kommunism eller kapitalism.

BETYG: 4/7 Otäckt men intressant.

En vanlig dag på jobbet.

Müller skojar till det med sina krigssouvenirer.

Eftersom de glada legoknektarna har tillåtelse att plundra efter sina dödsräder är det ju helt okej. Eller..?

Guds heliga tjänarinna skrockar överseende åt de tokiga mördarpojkarnas upptåg.

Löjtnant Masieps mainstream-hobby är att samla på dödskallar. Han fixar dem dessutom själv!

Grotesk avslutning med manglade lik till tonerna av Beethoven.

Inget videoklipp idag.