MS. 45 (1981) USA, 80 minuter. Regi: Abel Ferrara.

Feminism gone wild!

Kan man verkligen vara sliskig mot kvinnor om man har sådana uppenbara preferenser som mannen till höger?

Thana (Zoë Lund) är en grå mus som jobbar som sömmerska hos en sliskig modedesigner (Albert Sinkys). En dag på väg hem från jobbet blir hon brutalt våldtagen av en maskerad gärningsman. Hennes elände den dagen är inte över i och med det utan det blir faktiskt ännu värre. Djupt traumatiserad försöker hon hantera sin situation.

Nåja, det hindrar ju inte från att utföra en klassisk "lilla gumman"-klapp på huvudet.

Ytterligare en klassiker vi på Udda Film negligerat alldeles för länge. Vi är inga superfans av Abel Ferrara men gillar hans hårdkokta tolkning av det smutsiga New York. "Driller Killer" var ingen höjdare men "Bad Lieutenant" gillade vi bättre. I den här rullen får man verkligen nämnda New York-smuts och en alldeles egen städtant därtill. Man skulle kunna kalla detta för en typisk rape/revenge-film men det känns inte som hela sanningen. Den här filmen lyckas faktiskt faktiskt höja sig en smula över den vanliga exploitation-nivån med delvis bra skådespeleri och fokus på dramat istället för de exploativa elementen. "Urk vad tråkigt" tänker ni nu era äckel, men faktum är att det blir riktigt bra. Det finns ändå en råhet i våldet och att Ferrara väljer att fokusera på Lunds ansikte istället för hennes röv under våldtäkten ger scenen mer tyngd, särskilt som hon spelar väldigt bra. Creepy kuriosa är att det är Ferrara själv som spelar den maskerade gärningsmannen.

Äckliga män som dreglar och kastar ofredande fraser omkring sig. Rena rama gatloppet när man är ute och går som kvinna.

Filmen känns som ett ganska yxigt feminist-statement, men det kanske blir lite så när det är en man som regisserar? Var man än vänder sig i filmen är de där - dessa äckliga män. Det finns inte en enda sympatisk manskaraktär i hela filmen och man kan förstå varför de förtjänar att äta bly. Man kan naturligtvis tolka detta som en metafor för det patriarkala samhället som säkert var mer framträdande på denna tid och kvinnans metamorfos från offer till hämnare. Slutet känns också väldigt symboliskt när -SPOILER ALERT- Thanas klimaktiska massaker stoppas av en annan - kvinna.

BETYG: 4/7 På gränsen till en 5:a men ändå inte riktigt framme. Hårdkokt och kompromisslöst.

Ännu ett äckel som erbjuder sitt ansikte som stol.

Det klassiska långfingret får agera försvar.

Men inga långfingrar hjälper mot en pickadoll i nyllet.

Abel Ferrara lägger på sitt bästa rape face.

Zoë Lund kontrar med ett starkt raped face.

Förbrukad (även om gärningsmannen utlovade recycling).

Extreme ironing!

Funkar brödsåg på arm klädd i läderjacka tro?

Nope. Inget familjefoto. Flashback med schyst soundtrack i bakgrunden.

Ännu en schyst representant för manssläktet. Otroligt kåt och envis.

Otroligt full.

Nämen se där! Han lyckades trots allt äckla till det med en klassisk chefsmassage.

"Hö hö...häng med till min fotostudio. Jag plåtar för Vogue etc..."

Thana gör sig redo för medverkan i en Robert Palmer-video.

Stylish!

Irriterande hund.

Titta noga på den mystiska ljusa fläcken under den beiga bilen. Yes, en typisk New York-gnagare gör en cameo i filmen.

Thana ute på dejt.

Hunden är MYCKET irriterande.

Varsågoda att dra alla era "You talking to me?"-skämt här.

Ferrara verkar inte ha stenkoll på musikinstrument precis. Varje gång denne herre syns i bild vrålar en saxofon på soundtracket...

Alla män är djur.*

Ja, vad trodde ni man skulle hitta i en svart plastsäck?

Ikonisk avslutning.

Trailer

Hela filmen!

Hela filmen - på TYSKA!!!

*Fråga ROX.