BEYOND THE DOOR (1974) Italien/USA, 99 minuter. Regi: Ovidio G. Assonitis & Robert Barrett.

"The exquisite suffering of the damned"

De äckliga barnen bakar äcklig tårta.

Eftersom två störiga barn är tillräckligt praktiserar Jessica (Juliet Mills) och Robert (Gabriele Lavia) säker sex med p-piller. Tydligen är det gamla pillret inte alls så säkert då Jessica plötsligt är med barn. När graviditeten börjar uppvisa märkligheter kallas parets läkare (Nino Segurini) och vän in men inte ens han kan förklara det enormt snabba graviditetsförloppet och ingen förklaring kan heller ges till de otäcka fenomen som börjar hända i parets hus. Samtidigt börjar en mystisk främling dyka upp allt mer och mer...

Klassisk viktlös scen.

Hin Håle själv ledsagar oss in i filmen med en voice-over och upplyser oss om att han kan vara var som helst. Ja han kan t o m vara den där främlingen som sitter bredvid dig i biomörkret. I vårt fall måste han alltså vara en av oss här i soffan på Udda Film-redaktionen. Kusligt.

Kanske är det en varm relation mellan förälder och barn ändå? Okej, nu kan du sluta...Hallå?

I filmen tycks Satan återigen vilja sätta sin avkomma till världen men inte utan en massa elaka lekar med människors fördömda själar. Att dessa lekar inte har något med logik att göra förvandlar filmens ripoff-manus till en gåta, men varför skulle Djäfvulen följa våra simpla mönster?

Den äcklige lille pojken har alltid detta paket i sin närhet. Är det nåt äckligt i det?

Lucifers val av familj att infiltrera känns dock hyfsat rationell då våra huvudpersoners uppfostran av sina barn känns en smula distanserat. De små barnens språkbruk är inte direkt PK, de sörplar Campbell's-soppa direkt ur konservburken med sugrör, får sig en hurril ibland, blir kallade "din idiot" och adresserar sina föräldrar med förnamn istället för det mer känslovarma "mamma" och "pappa".

"Åh! Vad är det där?"

 Det är just sådana detaljer som lyfter denna rulle, tillsammans med soundtracket av Franco Micalizzi, sköna stönande ljudeffekter när Hornper härjar och Juliet Mills leviterande, huvudsnurrande och geggspyende. Jessicas/Satans tirad i födelsescen är ju episk och lär med all säkerhet inspirerat senare demoners ordval som exempelvis dina kompisars i "Hellraiser". Se bara ingressen ovan. Utan nämnda detaljer skulle detta vara en otroligt slätstruken historia och ett långtråkigt försök att casha in på "Exorcisten" och "Rosemary's Baby".

BETYG: 4/7 It's all in the details. Tråkig satansrulle blir kul med sköna detaljer.

"Nämen. Ett smaskigt bananskal!"

"Mmm! Nam nam nam."

The gosedjur from Hell kommer flygande!

Jessica har just varit hos naprapaten och är ivrig att visa hur vig hon blivit i nacken.

Jessica avbryter sin skönhetssömn för att visa några partytricks med ena ögat.

"Röööarr! Satan kräver att du äter mer mangold! MANGOLD säger jag!!!"

Fluktande i dess mest avskalade form.

Jessica ser riktigt lurig ut. Som om hon gjort något riktigt syndigt och dåligt.

Kan det ha något att göra med den där vitaktiga genomskinliga geggan som droppar ur hennes mun?

Jessica sitter uppflugen på sin lufttron.

Mangold-facial. Psyche, biatch!

Skön trailer där Jessica i inledningen försöker sig på en av The Whos klassiska hits.

Det mysiga soundtracket. Del 1.

Del 2.

Del 3.

Och så del 4.

Slutligen hela filmen. Vassego!