What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 18 augusti 2016

FOUR FLIES ON GREY VELVET (1971) Italien/Frankrike, 103 minuter. Regi: Dario Argento.



Argento började formulera sin briljanta bildspråk

Perfekt etableringsbild av huvudkaraktär.

Rocktrummisen Roberto (Michael Brandon) förföljs av en mystisk stalker och luras in i en situation där han oavsiktligt dödar denne. En annan mystisk maskerad figur fotograferar händelsen och börjar kontakta Roberto likt en utpressare men verkar fokusera mer på att hota och trakassera än att avkräva honom pengar.

Perfekt whitey fro i bakgrunden.

Tillbaka till Turin och Dario Argento igen. Så kan det gå när Udda Film inte planerar en egentlig festival. Vi fastnade dock i denna argentozon så vi beslöt oss för att sluka även denna rulle.

Fler roliga vinklar.

Vi blir riktigt positivt överraskade över den höga kvalitén på filmen och då menar vi själva berättelsen och bildspråket. Det är en väldigt snygg film i fina miljöer och redan här börjar sköna argentofigurer som den maskerade stalkern dyka upp. Bildvinklar och färger är rena rama poesin och även om våldet är måttligt byggs en skön stämning upp som på ett bra sätt skildrar terrorn vår hjälte utsätts för. Obegripligt att vi inte kollat in den här tidigare, men så kan det vara när man bor i ett berg av filmer man försöker ta sig igenom.

BETYG: 5/7 Inte en spektakulär film men den andas kvalité.

Ni trodde videon till "Out in the Fields" med Gary Moore och Phil Lynnot var nyskapande?

Myggjävel som snart hamnar på LP:n.

Skojig figur.

Lite shariarättvisa skipas.

God och Jerkoff. Ni får gissa vem som är vem.

Tyvärr lite comic relief i form av denne smått skelögde brevbärare.

EKORRE!!!

Trångt är inte alltid skönt.

En katt som uppträder fientligt. What else is new?

Klubbnings-cam.

Den homosexuelle detektiven är naturligtvis fjollig. För det är ju ALLA bögar...*

Hur står det till kisse?

Är detta vad Walter White många år senare förädlade till fast form?

Det verkar klicka mellan bögarna.

Designkistor är viktiga för döda människor.

Knivperspektiv.

Invasion från Mars.

Även en rocktrummis kan ibland inse det estetiska värdet av en fin elgitarr. En rickenbacker gör sig fin bredvid state of the art-stereon.

Riktigt stajlig trailer.

Den superfräna inledningen.

*Förutom den stereotypen får ändå denne homosexuelle karaktär ett lovvärt icke-dömande utrymme i filmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar