What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 29 augusti 2016

IL GATTO DAL VISO D'UOMO (2009) Frankrike, 42 minuter. Regi: Marc Dray.



Ambitiös neo-giallo

Dessa liftare och allt de för med sig.

Octavien (Jean-Philippe Lafargue) plockar en sen kväll upp en kvinnlig liftare (Clémentine Decremps) som snabbt lockar in honom i en mystisk drömvärld fylld av sex och ond bråd död.

Vad hände egentligen den där barkvällen?

Yup, tydligare än så kan vi inte sammanfatta historien. Vi hängde nämligen inte med på Marc Drays märkliga storyvändningar och fann oss istället snabbt fokuserade på den allmänna stämningen istället.

Kan det ha varit den där turktobaken som busade till det?

Skådespeleriet kändes riktigt bra för att vara en lågbudgetkortis och många av giallo-genrens element fanns representerade i form av den klassiska maskerade och handskbeklädde mördaren, de flitigt använda färgfiltren, den diffusa och drömliknande handlingen samt den stämningsfulla musiken. Ett problem dock när man ger sig på genren är att dessa filmer brukar vara väldigt vackert filmade och här nådde man tyvärr inte riktigt fram, vilket kan vara förståeligt. Att det går att genomföra i detta format är dock den mästerliga Yellow (2012) ett exempel på. Tyvärr kändes fotot här, med bildkompositioner och allt, lite amatörmässigt och drog ned helhetsintrycket en smula. Den sköna musiken kändes även den en smula amatörproducerad på sina ställen men bandet, som f ö kallas Abberline, gjorde ett helgjutet jobb med att sno ihop klassiska Goblin-harmonier och leverera ett stämningsfyllt soundtrack.

BETYG: 3/7 Lovande men lite förvirrande samt en smärre brist på den viktiga estetiska biten. Räddas till viss del av gjutet soundtrack.

"Drick din jävla mjölk!"

Slappande dam i färgat ljus.

Om hon ändå visste vilken snygg hatt han har.

Mördaren?

Mer gore än så blir det inte.

The last face you'll ever see! Nej vänta, det är ju Zipperface nylle det...

Il Gatto har en schyst arsenal av verktyg.

Där har vi det svart på vitt! Det är kissekatten som är mördaren.

Men varför denna strypning med alla dina fina vapen?

Ja ja, vi tänkte väl.

Il Gatto ägnar sig mycket åt musik och...

...sitt husdjur.

Ah! Den klassiska plastfolien.

Peter Parker, är det du?

In vino veritas.

Som de flesta katter.

Trailer


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar