GIALLO (2009) USA/Storbritannien/Spanien/Italien, 88 minuter. Regi: Dario Argento.

Gult är inte fult

Teatro Regios interiör ser ut att vara hämtad direkt ur en kubrickfilm.

Linda (Emmanuelle Seigner) har åkt till Turin för att träffa sin lillasyster som är modell. När Linda väntar hemma hos systern ringer denna från en taxi på väg hem. Det är något som inte stämmer och samtalet bryts. Linda hör inte av sin syster mer och oron blir inte mindre när hon kommer i kontakt med kommissarie Avolfi (Adrien Brody) och får veta att en seriemördare härjar i staden.

Filmens första offer blir först attackerad av ett gäng glada transor.

Låtom oss häda... Vi uppskattar Dario Argento här på Udda Film och är fascinerade av hans filmkatalog men vi är inga fanatiker. Vi har snarare ett ganska ambivalent förhållande til hans filmer då vi förstås uppskattar våldspoesin och det ibland abstrakta berättandet. Samtidigt kan vi ibland tycka att stämningssökandet kan bli lite långtråkigt. Hans mer konventionella filmer är ibland ganska dåliga även om vi kan gilla en del av dem ändå. Den här rullen tillhör just den kategorin.

Trots chocken kan hon inte annat än stanna upp och beundra exteriörens ljussättning.

Ett ord vi hela tiden återkom till i den flottiga Udda Film-soffan var "banal". Detta ord sammanfattar filmen riktigt bra. Ett fånigt manus som en till synes trött Argento regisserade på halvfart med taskigt skådespeleri som resultat. Man tror inte på något som Seigner säger eller gör. Brody har fortfarande sin utstrålning men blir ofta pajig i sitt dystra rosslande. -SPOILER ALERT- Det blir dessutom märkligt när man i filmens inledning ser den smått deformerade mördarens ögon i en backspegel och direkt känner igen dessa som Brodys. Är han en snåljåp den gode Adrien? Han var nämligen medproducent till filmen och spelar två roller. Hm...

Har man pundat länge kan det vara svårt att hitta ställen att injicera.

Trots ovan anmärkningar upplevde vi filmen som underhållande med fint foto av Frederic Fasano som gjorde rullen till rena rama reklamfilmen för Turin. Inte helt omöjligt att detta var medvetet då staden förmodligen skjutit till en bra slant. Våldet är väl inte fullt så minnesvärt som man kan förvänta sig av våldsvirtousen Argento men visst blir det en del mysiga närbilder och en särdeles lökig pervoscen.

BETYG: 4/7 Nej, det här är ingen bra film men vi gillar den ändå.

Som vilket pojkrum som helst.

Dags för er analblekning fröken.

Mördaren har tydligen tröttnat på duckface-trenden.

ACAB? Nähe då. En snut som klappar en random doggie kan ju inte vara ett svin.

Dags för aftonens självmassage. Mangaporr? Check. Bild på mordoffer? Check. Napp? Check!

Nej nej Mördar'n. Man kan faktiskt förstora bilder på datorn.

Trots att Emmanuelle Seigner ekiperats av Versace m fl lyckas hon ändå se ut som en luffare.

Shoutout till filmvärldens sötaste lesbian.

Hon är så tjockskallig att hammaren inte pallar.

Straffet blir att en ful docka slås sönder.

Muggen är...gul.

Kommissarien hade vad man skulle kunna kalla en hot mommy när han var barn.

Mommy.

Torture porn in progress. Jo en del kan inte tänka sig nåt värre än att bli fotograferade.

Varför barnvagn när en hederlig ICA-kasse gör jobbet lika bra?

"Satans gulunge! Låta dig bli mobbad av de andra barnen så där."

Italienska obduktionssalar har klass!

Nästa argentonärbild kanske blir genom ett mikroskåp?

Interiören på sjukhuset är...gul.

Kids. Se till att inte mörda folk för då kan ni råka ut för en snut som tittar förebrående på er.

Trailer med toalettljud.