Udda film: THE GREEN INFERNO (2013) USA/Chile/Kanada, 101 minuter. Regi: Eli Roth.

måndag 7 november 2016

THE GREEN INFERNO (2013) USA/Chile/Kanada, 101 minuter. Regi: Eli Roth.

Bon apetit!

För att få den riktiga college-känslan slänger vi in en sarkastisk tjej som färgat håret med mjöl.

Studenten Justine (Lorenza Izzo) blir intresserad av en grupp aktivister, som kämpar mot skövlingen av Amazonas, och i synnerhet deras karismatiske ledare Alejandro (Ariel Levy). Hon beslutar sig för att följa med gruppen på en aktion i Peru. Vistelsen i regnskogen tar en mardrömslik vändning när gruppens lilla plan kraschar mitt i djungeln och urinvånarna de ville skydda ser dem som middag.

Kommer Richard Burgi dyka upp senare i filmen med ett brunt förkläde och mask?

Till slut fick vi då se Eli Roths kannibalfilms-homage och den hade vi varit nyfikna på, särskilt som regissören uttryckligt listat "Cannibal Holocaust" som en avgörande influens. Roth är ju känd för våldsamheter som exempelvis de två första "Hostel"-filmerna så han hade en del att leva upp till i denna insomnade gamla gore-genre

Visst är han en karismatisk ledare men de där dockorna i bakgrunden är väl ändå lite mysko?

Filmen, som ej ska förväxlas med Green Inferno (1988), har tydligen blivit rätt kritiserad och då inte för de väldigt brutala kannibalscenerna utan för exotiseringen av Amazonas urinvånare samt de platta karaktärerna. Vi kan väl hålla med om detta då Roth tycks ha för avsikt att peka på den skoningslösa skövlingen av urskogen och därmed urinvånarnas utrotning. Problemet är bara att han har samma gamla koloniala syn på dessa människor som västerlänningar alltid haft. Den ädle vilden. Vi som gillar korkad exploitation har inget större problem med detta, men om inte regissören själv inser detta utan tror att han gör urinvånarna en tjänst är han ju fel ute. Hans argument om pengahungriga skövlares systematiska avverkning som det riktiga hotet har självklart bäring men i botten handlar det om vilken människosyn man har.

Skulle ni lita på de här grabbarna?

Vad beträffar de platta karaktärerna så är de typiska endimensionella college-elever: Fettot, majjaskallen och den karismatiske ledarsnubben med den dödligt avundsjuke flickvännen. Första halvan av filmen blir m a o en ganska typisk college-film med fördelen att den utgör en förväntansfull startsträcka till kannibalfesten som alla vet kommer. Vi störs inte nämnvärt av klyschparaden då vi inte förväntar oss något cyniskt mästerverk som i filmen Roth hyllar. Däremot förväntade vi oss en bättre blinkning till vissa klassiska kannibal-gore-scener än vad som presenterades. Våldet som visas må vara rejält magstarkt men ni som sett klassikerna vet vilka "Cannibal Holocaust"- och "Cannibal Ferox"-scener vi talar om. Filmens fördröjda släpp kanske har att göra med ofrivilliga klipp i filmen? Med en sådan gore-meister som Greg Nicotero* vid makeup-rodret vill man gärna tro att man lattjat med nya vinklingar av gamla våldsscener fast upphöjt till 25. -SPOILER ALERT- Scenen där aktivisterna är spetsade på pålar vi flygplansvraket är en väldigt lam version av den klassiska "Cannibal Holocaust"-pålningen som väckte enorm uppmärksamhet och var tvungen att redovisas i detalj i rätten när Deodato och kompani anklagades för att ha gjort snuffilm.

Söta Justine är tveksam.

Trots ovan kritik tyckte vi det här var en väldigt underhållande film och vi gillade verkligen den hopplösa stämningen i kannibalbyn. Vi tyckte, hör och häpna, även om de löjliga utsvävningarna vissa platta karaktärer ägnade sig åt. Alejandro betedde sig verkligen mycket märkligt och det var ju kul, trots att det förmodligen var en dum darling man borde ha dödat.

BETYG: 5/7 Jovisst, högt betyg som kan tyckas helt oförtjänt men underhållande var det.