BABYSITTER MASSACRE (2013) USA, 79 minuter. Regi: Henrique Couto.

Billig Halloween

Läskigt värre, så här på Halloween, med käcka barn.

Ett tragiskt mord upplöste en barnvaktsklubb ett gäng tjejer en gång hade. Nu, ett antal år senare när tjejerna är på väg ut i vuxenlivet, vill Angela (Erin R. Ryan) samla ihop alla för en återträff på halloween-kvällen. Tydligen har även den ostraffade mördaren bestämt sig för att väcka gamla minnen till liv...

Odette Despairr lugnar sinnena med sina mjuka former.

Glad konstruerad köpmanshelg på er alla! Som ni vet hakar Udda Film skamlöst på denna artificiella* helg och glor på film som kan ha antydan av koppling till densamma. Detta år föll valet på en billig amatörhistoria som blinkar kraftigt tillbaka till de massakerfilmer där unga damer trippar omkring i underkläder medan en mördare avlivar dem en efter en.

Hoppsan! Överexponering är en hynda.

Ni blir föga överraskade av att vi direkt berättar att filmen är crap med dåligt manus, uselt skådespeleri och uslare regi. Kameravinklar är inte hundra och vitbalanseringen glöms ibland bort. Men nu var det ju inte därför ni kom. Detta är ju ganska givet på förhand. Levererar den de element som är "viktiga" då?

The psycho tilt.

Efter några oroväckande sekunder med en usel barnskådis får vi en och en halv minut in i filmen se en frodig ung dams bröst (och mer därtill). Så vi kan direkt sätta en stor bock bredvid "Nakenhet" på checklistan. Dryga tre minuter in är tortyren igång. Så check på det med. Nu kanske gore-makeupen inte är den mest välgjorda och morden inte speciellt logiskt utdragna men ändå. Det här är ju trots allt så gott som en amatörproduktion.

Chandra McCracken (Ja hon heter så på riktigt.) ville tydligen inte plocka av sig bikinin.

Tyvärr får vi säga att Couto tycks ha förälskat sig i dialogen han skrivit så det är rätt många samtal mellan karaktärer som inte tillför ett smack och dessutom exponerar den dåliga kvalitén på skådisarna (samt även hans uselhet som manusförfattare). Den trio (!) som spelar den maskerade mördaren har inte heller riktigt anammat tillräcklig psycho-beslutsamhet i rörelsemönstret men de (någon av dem?) har i alla fall fått till det klassiska lägga-huvudet-på-sned som är så viktigt för certifierade maskerade galningar. En annan irriterande faktor var Marylee Osbornes karaktär: Den emopunkiga Bianca. Konstanta sarkasmer levererade på ett amatörmässigt vis. Filmen får dock på det hela klassas som helt okej för vad den är.

BETYG: 3/7 Amatörmässigt crap som levererar rejält med nakenhet och i viss mån gore.

Aj då, så gult det kan bli när man vitbalanserar för utomhusvyn.

Acting.

Gnomer!

En mördare? Då ryker trosorna!

Mördare gillar.

Klart att Freddy van Gerber dyker upp på ett lokalt Ohio-party.

EMO-ögonblick.

Det knackar på dörren.

"Oops! Ti hi hi..."

Grannfarbror dröjer kvar lite extra innan han vänder och går.

Inget slumber party är komplett utan lite ouija-lattjo lajban.

Jo, lite kul är det.

Självklart blir det även lite kuddkrig på slumber partyt!

Pepparsprej framkallar som ni vet...

...yoghurtspyor.

Och så blir det lite fattigmans-"Saw".

Mm, det är ju Halloween.

Simpla men effektiva trick.

Trailer

Någon slags filma-skärmen-version som bara är en timme lång. Nåja, ni får ett hum om filmfan i alla fall.

*Somliga kanske protesterar vilt och hänvisar till allhelgonahelgen men vi snackar givetvis om det på senare år, från USA, importerade Halloween-firandet vars enda syfte är att kränga så mycket godis och fula maskeraddräkter som möjligt. Ka-ching!