What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 27 december 2017

THE HOUSEWIFE SLASHER (2012) USA, 91 minuter. Regi: Cristopher Leto.



Så kan det gå när man...h-hhhooorar

Sexigt med kvinnligt toabesök.

En ung kvinna mördas i ett lugnt medelklassområde. Det visar sig att hon levt ett ganska promiskuöst liv och när de otrogna hemmafruarna i området börjar gå samma öde till mötes träder ett tydligt mönster fram.

Lovande mord.

Vi går på det äldsta tricket i boken när vi väljer denna film utifrån titeln. Hade vi väntat oss en toppfilm? Nej gudbevars! Däremot hade vi hoppats få se en standard-B-film fylld med lökiga mord och T&A. Lite sådant blev det ju trots allt men den här produktionen menar faktiskt allvar och försöker göra en spännande seriemördar-thriller. De misslyckas fatalt. LOL.

Hemmafruarna sitter och objektifierar män.

Det smartaste med filmen är att den inleds med en mordtillbakablick där den första kvinnan mördas. Här bjuds det på tuttar och ett brutalt mord (som är riktigt lökigt utfört) så att vi tittare ska vaggas in i tron att det kommer fortsätta i samma stil. Icke sa Niclas! Istället får vi avnjuta vad som bäst kan beskrivas som en billig studentfilm där det förvisso begås en del mord men dessa är helt oblodiga och våldet är skrattretande utfört. Det dröjer långt till slutet av filmen innan någon av de lösaktiga hemmafruarna släpper lös sina "tvillingar" i bild. Men räds icke! Under tiden får vi se prov på uselt skådespeleri och misslyckad regi. Vi får höra ljudet av klumpiga fingrar på en mikrofonbom. Den sköna Canon 600D-bilden adderar till billighetskänslan. Vi ska väl i ärlighetens namn säga att fotografen åtminstone gjorde ett hyfsat jobb. Självklart är det Kevin Macleod som står för större delen av soundtracket. Budgetfilmernas räddande ängel! Vi vet dock att av hans tusentals gratiskompositioner är de man valt här inte de bästa.

Alla "bra" filmer måste ha en wigga!

Detta är som ni förstår total dynga och när det inte är så mycket blod och nakenhet som man förväntar sig borde ju filmen inte ha något som helst värde, eller hur? Märkligt nog fann vi ändå den här våfflan lite småkul på sina ställen. Det roliga är förstås att filmskaparna verkligen har försökt göra en seriös film och misslyckats så fatalt. Det är verkligen OS i robotskådespeleri och manuset är förstås idiotiskt och klichéfyllt.

BETYG: 2/7 Det blir, trots bristen på önskad mängd tits & gore, ändå lite roligt när man försöker så hårt att vara seriös.

Lyckan när man får begå hor.

Självklart är en munkätande snut med.

The poolboy! Aw yehhh...

Ojdå, verkar som The Poolboy har en Ned Flanders-personlighet.

Ja, det är hemskt att se ett lik.

Det är...fruktansvärt!

Ja, kanske rent av fasansfullt.

Oh yeah! Har han fått syn på The Poolboy?

Å fan? You could've fooled us mister.

Sorgligt när man måste ha textanvisningar på väggarna för att vara en bra människa. Carpe diem muthafockaz!

En särdeles lyckad green screen!

Plötsligt är det en Lilla Fridolf-film.

Familjeporträttet med världens vitaste tänder.

Trailer som gör er sugna att se filmen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar