What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 5 januari 2017

ALL THE COLORS OF THE DARK (1972) Italien/Spanien, 95 minuter. Regi: Sergio Martino.



Satan grejar psykisk ohälsa

Vad nu? Är vi i en Tom Petty-video?

Jane (Edwige Fenech) är traumatiserad efter att först ha mist sin mor och sedan sitt barn i en olycka. I hennes mardrömmar dyker en otäck blåögd man med kniv upp. När varken pojkvännens vitamin-cocktails eller psykiatri hjälper följer hon en grannes råd och hänger med på en svart mässa. Plötsligt blir hennes mardrömmar verklighet.

Frank Sinatra?

Ha ha. Det låter förmodligen oerhört pajigt när man läser vår märkliga resumé men fullt så endimensionellt kanske det inte är. Sergio Martino har lekt mycket med att sudda ut gränsen mellan fantasi och verklighet, i bästa giallo-stil, så det blir något av en psykologisk thriller av det hela.

Lite på sniskan där...

Satanselementen kan direkt härledas till "Rosemary's Baby" och de ger filmen en skön touch. Det som är pajigt är förstås de bleksminkade satanisterna och Ivan Rassimovs blåa plastlinser som exponeras tydligt i klassiska italienska ögonnärbilder. Detta är dock en pajighet som värmer våra Udda Film-hjärtan så det adderar snarare än tar något ifrån filmen.

Efter den mardrömmen måste Edwige ta en sexig dusch.

Man har även hittat fina miljöer trots att man lämnat det vackra hemlandet. England har fått stå till tjänst med de miljöer man inte spelat in i klassiska De Paolis-filmstudion i Rom. Det är även fint kamerajobb där man slängt in många extrema vidvinklar för att förstärka känslan av förvrängd verklighet som Jane upplever.

BETYG: 4/7 En typisk mysfilm som bjuder på skön stämning.

Vad är mer mardrömslikt än en teaterscen?

Att grannen har ockulta saker för sig ser man ju direkt på den scharlakansröda slängkappan.

Location + vidvinkel = winning!

Vad skulle en sådan här herrgård kunna bjuda på?

Naturligtvis.

CIA:s allseende öga. Eller?

He-hello puppy! 😄

Goodbye puppy...😢💀

Satanisterna visar upp corpse paint:ens blygsamma begynnelse.

Edwige tycks inte riktigt uppskatta invigningsriten.

Ju mer Edwige desto bättre.

"Dagens boktips!"

"Join us..."

En virrepinne framför brasan.

Death by grep.

En sån där lealös typ igen.

Trailer

En coolare psykedelisk giallo-aktig trailer.

Bruno Nicolais fräna ledmotiv.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar