Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
För att inleda en ny ockult tidsålder åkallar de egyptiska gudarna Isis (Myriam Gibril) och Osiris (Donald Cammell) den fallne ängeln Lucifer (Leslie Huggins).
En sötare födelse.
Så var det äntligen dags att slänga på den här gamla klassikern som legat och väntat i åratal. Invocation of my Demon Brother (1969) var en fin uppvärmning till Angers stämningsfulla värld men om den var hypnotisk i sitt bombardemang med bilder är den här filmen mer poetisk och vacker. Återigen är det en konstfilm med ockulta förtecken men i sammanhanget lite mer lättsmält. Även mördar-Bobbys (Bobby Beausoleil) soundtrack, vilket han skrev och spelade in på kåken med ett gäng mördarpolare, är mer lättlyssnat än Jaggers kakafoniska drönar-moog i ovan nämnda film. Tillsammans med Angers bilder utgör den en väldigt trevlig resa i mystikens värld.
Livets nyckel.
Anger färdas i Aleister Crowleys fotspår och besöker magiska platser från Egyptens pyramider till kultplatser i Schwartzwald-skogen. När Lucifer dyker upp i vår värld jagas han av den kärlekskranka Lilith, spelad av en horse-pundig Marianne Faithful som Anger hävdar att han räddade från en självmordsförsök under inspelningen.
Anger slänger sin manliga blick på stiliga unga män.
Eftersom vi är så stämningskåta på Udda Film gillar vi verkligen den här kortfilmen. Det handlar inte inte ett dugg om teknik eller storytelling här utan ren och skär bildpoesi. Som Led Zeppelin-fans vågar vi även dryfta att vi tycker mördar-Bobbys soundtrack är bättre än Jimmy Pages alldeles för korta dito, vilket Anger aldrig använde. Vi har bara lyssnat till Pages musik, ska väl sägas för tydlighetens skull (duh).
BETYG: 5/7 Guld i stämnings-VM för Anger här. Fina ockulta bilder smyckade med passande flummig musik.
Crowleys heliga gryning.
Har David Lynch kollat mycket på Anger månne?
Mer ögongodis för Kenta.
Gore!
Nej, Marianne Faithful är inte på audition för "Dawn of the Dead".
Som alla goda filmskapare ljög sig Anger till tillståndet att få spela in på denna plats.
Kultplats för alla från druider till nazister.
Dags för lite magi.
Det är väl ändå halvt okej va..?
Innan paddor fanns var Jimmy Page tvungen att surfa på sådana här stentabletter. Aleister Crowley är likgiltig.
Grattis Lucifer!
En suicidal Marianne. Så söt i sin dödslängtan.
Don't make Osiris angry. You wouldn't like him when he's angry.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
%5B(001191)13-35-59%5D.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar