What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 24 oktober 2018

ATTRITION (2018) Thailand/Hong Kong/USA/Storbritannien, 85 minuter. Regi: Mathieu Weschler.



Putins BFF är din sensei

Steven Seagal: Elitsoldat.

Efter ett tufft liv i specialstyrkorna har Axe (Steven Seagal) dragit sig tillbaka till Sydostasien för att fördjupa sig i kung fu och österländsk medicin. Hans idylliska tillvaro utmanas dock när en byflicka med speciella helande krafter rövas bort av en lokal gangster. Axe känner att han behöver samla ihop sitt gamla gäng och frita flickan.

Bäversvansen har ersatts av ärtig hästsvans.

Efter att ha recenserat två riktigt bra filmer* kände vi att vi inte kunde överväldiga läsarna... *crickets* ...med alltför mycket av det goda så vi kastade oss över den senaste Seagal-rullen som borde vara en garant för självgott spektakel. Det var ett tag sedan vi såg den gamle bävernacken då vi tröttnat lite på hans eviga bulgarienproduktioner** där han mest vilar armarna på sin kalaskula. Vi hade emellertid läst att detta skulle vara något av en nytändning för Steven så då blev vi förstås nyfikna, gamla entusiaster som vi är.

Steven Seagal: Österländsk helare.

Nytändning och nytändning... Nåja, Steven kanske känner sig nytänd när han skriver ihop en historia där han får vara kung i det starka SD-valdistriktet Thailand men för oss känns det mest som samma gamla megalomaniska smörja. Vi hoppades väl även på ett lyft från det sunkigt billiga utseendet de flesta senare lågbudgetproduktioner bjudit på, eller ja.. nu har vi kanske inte sett några av hans filmer från senare år men vi menar de VI såg senast. Vi kan väl konstatera att det fortfarande definitivt inte är någon hollywoodstandard precis men ändå ett litet lyft. Vissa bilder är riktigt snygga men det stinker fortfarande lågbudget, vilket accentueras av crappiga CGI-blodeffekter.

Té - på österländskt vis!

Det roliga med filmen är förstås Stevens oföränderliga självgodhet. Han har ju en tendens att skifta personlighet beroende på vilket område han vill glänsa i. Här lyckas han peta in allt från elitsoldatpersonan, vidare österländsk helarmästare till kung fu-guru. När han kopplar av sitter han förstås och omsorgsfullt målar asiatiska tecken på vad vi får förmoda är handgjort papper. Ja, det är väldigt mycket österlandsporr i den här filmen. Det är helt enkelt väldigt VIKTIGT för Steven att vi får en lång omsorgsfull tagning på när Steven bjussar på té - på österländskt vis! Det vi saknar i rullen är att Steven har ett förhållande med en ung tjej som får vara naken i hans närhet. Kompromissen blir att det dyker upp topless-änglar i hans drömmar och att specialstyrkans asiatiska unga babe Ying Ying (Kat Ingkarat) kallar Steven "Handsome". 😃 Ett ironiskt rykte gör gällande att en producent fick kicken från produktionen p g a #metoo-beteende och det var INTE Steven!!! 😆

Öm gaykarate.***

Javisst ja! Det var faktiskt en grej till vi saknade i filmen och det var förstås Stevens klassiska örfilande av buset. Det är bland det bästa vi vet. Vi blev dock inte helt lottlösa då Steven visade upp ett väldigt komiskt sätt att serieboxa uslingarna i huvudet. Rena rama cartoon-boxningen. Hilarious! Martial arts-människor fnyser nog föraktfullt åt vår ignorans men ärligt talat - hur i helvete ska vi kunna ta en massa metoder att våldföra sig på andra människor på allvar, särskilt när det ska ha någon slags spirituell innebörd? Puh-lease! M a o kan vi inte ge en kvalificerad bedömning av slagsmålen och de olika "stilar" de använder sig av. Vi kan bara roas av att Steven fortfarande använder sig av en stand in i vissa klipp och att han aldrig i hela sitt liv skulle sänka sig till klassiska filmregler som att hjälten behöver få lite stryk innan hen hämtar sig och vinner slutstriden. LOL. Inte Steven inte!

Se så fint när det inte är CGI.

Tyvärr räcker det inte med Stevens "charm" för att bära den här våfflan då det är en infantil skitrulle. Vi irriterades även snabbt av att det var väldigt mycket asiatisk dialog i filmen och vad är det då som är problemet med det? Jo att vi inte hade text utan fick sätta igång en nödjakt på diverse kufiska sajter som bl a fick datorfläkten att gå på högvarv (!?). Efter många försök hittade vi äntligen en engelsk text som visade sig vara den sämsta i världshistorien. Dessa undertexter fick Google Translate att framstå som rena rama Ranelid beträffande språkbehandling. Vi blev följaktligen inte så värst mycket klokare. Särskilt inte när vi under de engelskspråkiga partierna kunde se att översättningen ibland var det exakt motsatta till vad som sades. Nåja, eftersom det är Steven själv som skrivit manus kan vi kallt räkna med att vi inte missade någon intelligent dialog i alla fall.

BETYG: 2/7 Steven lyfter kanske näsan lite över rumäniennivån hans produktioner visat upp men detta är ändå skit som ibland glimmar till av Bävernackens charmiga tilltag.

Några fina shots blir det.

Vad är det han säger egentligen, Asiens svar på Benicio del Toro?

Steven Seagal: Man i hatt.

Självklart måste någon random snubbe utmana Steven på "the battle till death".

Steven Seagal: Man i hatt - i harmoni.

Of course you are.

Steven tar den besegrade motståndaren under sin vinge och ger honom lite visdomar.

Den arme mannen har lite svårt att processa vad fan Steven babblar om.

Han har vår sympati.

Här är Steven i färd med att avstyra världens segaste självmord. Pojken hann springa hem till Steven och hämta honom medan farbrorn under tiden gned kniven mot halsen. 😀

Steven Seagal: Älskad av barn.

Steven ser inte helt avslappnad ut - trots österländsk harmoni - där han ligger och sover.

Steven Seagal: Hundar älskar honom.

Nu talar han i gåtor igen.

Steven introducerar lite svårbegriplig HBTQ i dialogen.

En annan gammal favorit - när Steven vrider uslingarnas händer.

Här har vi den! Steven boxar ca 93 slag i sekunden i lymmelns huvud.

Benicio... förlåt, Q-mom laddar för århundradets rallarsving.

Se där! Maskerad på nattklubben.

Ett av ca 79 slag i sekunden som Beni...sorry - Q-mom får i nyllet.

Ha ha! Nog fan lyckades Steven även peta in denna klassiker. Steven Seagal: Bluesman!

Trailer. Snyggt klippt då man lyckats peta in ett ass-grab mitt i en sekvens med slag och sparkar.

Nej, det är inte någon trailer. Däremot finns prov på när Steven använder Q-moms huvud som boxboll i slutet. 😊

**Eller släng in valfri gammal öststat det är billigt att göra film i.
***Whut?! Är inte det termen för denna vackra mansdans??? Det måste ju vara rätt när inte ens Bloggers stavningskontroll protesterar! 😀



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar