BEN & ARTHUR (2002) USA, 85 minuter. Regi: Sam Mraovich.

Gay "pride"?

Kör man hela tiden automatisk vitbalans på kameran får man denna fräscha färgnyans. Vi noterar även att amerikaner inte bara går omkring inomhus med skorna på. De sover dessutom med dessa på.

Ben (Jamie Brett Gabel) och Arthur (Sam Mraovich) älskar varandra och vill inget hellre än att gifta sig. Tyvärr sätter både landets lagar och deras skrala ekonomi käppar i hjulet för dem. Arthur sväljer sin stolthet och söker upp sin bror Victor (Michael Haboush*) han inte sett på sju år för att be om pengar. Problemet är bara att Victor är en ultrakristen homofob. Som om det inte vore illa nog ökar Victors fanatiska vilja att "bota" sin bror drastiskt när hans kyrka kastar ut honom ur församlingen p g a sin association med bögbrodern. Victor blir desperat och mordisk...

Arthur fejkskriver intensivt i sin dagbok samtidigt som voiceovern maler på.

Erkänn att ni blir alldeles uppspelta och ivriga att se denna fantastiska våffla! Bara förutsättningarna ni precis läst ovan lovar ju en berättelse utan motstycke. När vi sedan berättar att filmhantverket är i paritet med Birdemic: Shock and Terror (2010) börjar ni väl och hoppa upp och ner som upphetsade hundar? Och bara för att vi skriver på detta antydande vis fasar ni för att det nu ska komma en kovändning i vår recension där vi berättar hur icke-sevärd den är?**

Som alla vet tittar man hela tiden eftertänksamt upp när man skriver.

Nej, släpp ut luften ni hållit alldeles för länge i lungorna och börja andas normalt. Detta ÄR en klart sevärd film som verkligen gör sitt bästa för att knipa titeln som historiens största kalkon. För att nämna en detalj: I en scen ska Ben svara i telefonen och man hör ett "Rrrrr!" bakom kameran för att Jamie som spelar Ben ska få en cue att agera utifrån. Synd bara att man glömde ta bort detta ljud... Grejen är ju bara att det finns en miljard sådana här. Filmstudenter spottar ut dom 23 på dussinet. Men! Man bör dock notera att den här rullen ändå har rätt många år på nacken så den stora lavinen av amatörfilm som bl a YouTube möjliggjorde hade ännu inte startat. En stor fjäder i hatten för denna våffla är förstås också att den distribuerades, så man gjorde verkligen ett seriöst försök att lansera den. Det gör ju inget heller att upphovsmannen Sam Mraovich var en sann auteur som t o m innan superfilmskaparen Neil Breen fyllde ut halva eftertexten med olika roller i produktionen.

En kaféscen som var en föregångare till den i "Birdemic..." - ljudmässigt!

Likt ovan nämnda Breen har Mraovich gjort en film som är så knökfylld med WTF-ögonblick och ren och skär uselhet att man bara baxnar och på samma sätt är detta inte en genomgående skrattfest. Vi älskar ju Neil Breen trots de ganska modesta betygen vi gett hans filmer***, men
dessa fungerar bäst som smörgåsbord man plockar godbitar från och myser åt. Filmerna som helhet är inte lika roliga bergochdalbanor som exempelvis "Birdemic..." och The Room (2003). Rekommenderas ändå varmt.

BETYG: 4/7 Fantastiskt usla ögonblick står som spön i backen men som helhet är det ändå inte en skrattfest.

Arthur fimpar sitt jobb på ett fabulous maskulint vis.

Arthur audition-dansar utan musik.

Men den här snubben är mer intresserad av att #metoo:a honom.

Nåja, han är i alla fall stiligt klädd för vidare arbetsintervjuer.

Arthurs fundamentalkristne homofobbrorsa! Hans utseende skvallrar om att han låst in sig i garderoben och kastat nyckeln. Alternativt att han skulle vara Anthony Kiedis bortglömde bror.

För att förtränga sin uppenbara homosexualitet söker han tröst med både subtil bibel och kissekatt.

Ibland är homofobin väldigt tydlig.

Men skit i det! Paret åker till palmernas hemvist: Vermont - och gifter sig.

Jamie Brett Gabel slänger en blick mot kameran så han kan förvissa sig om att allt rullar.

Victors fundamentalkristna homofobpolare ser ju också super-straight ut...

Ömhet.

Bens ex-fru VILL verkligen med alla medel få tillbaka sin hunkige karl.

Ny scen och Jamie har sitt vakande öga på filmteamet.

Nej då, kvinnor har inte monopol på stryk i hushållet. Men som sagt, "That'll teach you not to say stupid things."

Under tiden kokar homofobfanatikerna heligt anti-bögvatten (Ja, verkligen!).

Just det, tejpa det heliga anti-bögvattnet på dörren - för då kommer de säkert dricka det...

Victor går till sin lokala plywood-kyrka med pappersinredning. En vacker jesusbild dömer honom från väggen.

Prällen, som sitter framför kartongkrucifixet, dömer även han Victor för hans bögdemon till bror.

Victor talar ut på homofobpolarens mysiga och smakfullt inredda cubicle-kontor.

Jesusporträttet - som dömer.

Prästen hämtar kraft från pappkrucifixet han har runt halsen.

Victor backar i vansinnesfart ut från en sidogata. Tur att någon med DV-kamera står och filmar och kan se om det kommer bilar.

Nix, inte ens med en stor picka ser du straight ut, gubben.

Vad gör Arthur? Döper han prästen? (Behöver han då kanske papperskorset som hänger där på väggen?)

Nähe, okej.

Vad bra att de satte upp den där diskreta halloween-prydnaden på väggen. Det syns inte alls att den inte finns där i nästa klipp.

Alla som någonsin ägt en DV-kamera känner igen detta fenomen.

Male nudity!

Det går att skära erotiken med kniv!

Trailer

Fejk-trailer! Bra grejer med coolt musikval.

*Som även medverkat i superbottennappet "Zombie Gang-bang" från 1997 med Kitten Natividad som det stora dragplåstret! Michael spelade "Bar Geek Kid"...

**Om någon nu skulle ha följt Udda Film på RIKTIGT, vilket vi alla vet är en utopi, skulle man känna igen ett mönster i vissa recensioner.

*** Double Down (2005), I am Here....Now (2009), Fateful Findings (2013) och Pass Thru (2016).