What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 27 november 2018

SNØRR (1993) Norge, 30 minuter. Regi: Roar Uthaug.



Toxic Offender

Ser bekant ut på nåt vis...

Otto (Jan Arild Bråthen) är lokalvårdare på laboratoriet. Tyvärr är han dessutom lite klantig så han råkar ha ner ett provrör med någon mystisk substans på golvet när han städar. När han torkar upp geggan råkar han till på köpet snora i den innan han dumpar allt i soporna. En plötslig kemisk reaktion får snart oanade och fasansfulla konsekvenser.

Toxie...förlåt - Otto - städar på i labbet.

Norsk studentfilm från det "glada" 90-talet. Kan det vara något? Om man är intresserad av vad etablerade filmskapare sysslade med i sin ungdom innan de gjorde ointressanta filmer som "Tomb Raider" så kanske ja. Nu skiter vi egentligen i att detta är fallet då vi inte har något intresse av just Uthaugs pågående filmkarriär men vi tänkte det kunde vara kul att se ett ambitiöst studentprojekt.

Svabb-POV.

Jovisst finns det något där. Det ser man. Skojiga kameravinklar, roliga klipp och uppenbar kärlek till lättsamma splatterfilmer. Tyvärr är ju skådisarna och då framför allt Bråthen inget att hänga i julgranen och detta är dessutom en komedi så när inte aktörerna har den komiska talangen blir det ännu värre. Manuset i sig är förstås inte heller någon höjdare och det säger vi trots med vad det är för slags lättsam underhållning som bjuds i åtanke. Det känns lite som en typisk sådan där film som klasskompisarna vrider sig av skratt över medan alla andra himlar med ögonen. Det hjälper föga att komedin urartar i ett skojsigt musikalnummer. Vi kan uppskatta ambitionsnivån med den tecknade snutten i titelsekvensen och att man slänger in fåniga sånger men tyvärr är det inte ett dugg kul. Man får dock ej glömma årtalet på filmen. Detta var trots allt innan en snorunge (no pun intended...) i varje kvarter kunde göra sin egen zombiefilm, så detta var ändå rätt storartat för en nordisk amatörvåffla.

BETYG: 2(+)/7 Vi blev inte speciellt roade men får ändå ge en liten eloge till ambitionsnivån på denna amatörrulle.

Fin liten titelanimation.

Grönt sken! Den internationella koden för kemisk reaktion eller radioaktivitet.

Ofrivillig bukkake.

Filmen lär oss att dessa rika norrmän saknar folkvett och därmed nyser varandra i ansiktet hela tiden.

När den ekologiska filmjölken smakar skit.

Till slut hände det! Tanning Mom smälte.

Man skulle faktiskt ha på fötter om man argumenterade att denna films zombier är mer äkta än de i "The Walking Dead".

Färglöst musikalnummer.

Jo, de var väl tvungna.

Åtminstone hade dessa aktörer lite talang.

Nä, inget videoklipp denna gång.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar