Udda film: ROBOWAR (1988) Italien, 82 minuter. Regi: Bruno Mattei.

fredag 30 november 2018

ROBOWAR (1988) Italien, 82 minuter. Regi: Bruno Mattei.

Reb Brown vs. Daft Punk

Specialstyrkans resa till målet är chill.

Major Blacks (Reb Brown) specialstyrka skickas in i djungeln på ett ovisst uppdrag. De får oönskat sällskap av Mascher (Mel Davidson) som är den ende som vet vad uppdraget egentligen handlar om. Söndertrasade lik dyker upp överallt och snart står det klart att de har med en omänsklig fiende att göra.

En lustig liten cigg finns det alltid tid för.

En specialstyrka som inte vet vad de sysslar med? Visst låter det som en Mattei-film! Vad vi mörkat i resumén är att det är en total plankning av "Predator", fast ni som gillar hans filmer vet ju att det är hans varumärke att planka den för stunden populäraste action/skräck-hollywoodrullen som ligger på listorna. Ofta sprinklas det in element från ytterligare någon film och så även i detta fall där jägaren från yttre rymden har ersatts av en Robocop-kopia.

Diddy (Ja det är hans coola smeknamn) spelar luftgitarr till Raff?

Det här är en så hjärndöd film att klockorna inte bara stannar utan går baklänges. Denna specialstyrka av "elitsoldater", som f ö är så stenhårda att de går under namnet "B.A.M. - Big Assed Motherfuckers", förbereder sig på båtresan till djungeln genom att sitta på sina feta rövar (Hö hö hö...) och dricka bärs, röka brass och spela luftgitarr. BAM! Väl i djungeln använder de förstås handsignaler men det hindrar dem givetvis inte från att konversera högljutt och föra allmänt oväsen. Deras första möte är med en krypskytt som sitter i ett träd "half a click away" (vilket här tydligen betyder 50m bort...) Det roliga är hur krypskytten verkligen anstränger sig för att röra sig så mycket att man ska kunna se en glänsande reflektion glimma i trädet. Sedan fortsätter det bara i samma stil med dumheter.

Diddy får lite problem med fattningen, men han kan ju alltid trösta sig med att han påminner lite om George Eastman här.

Mördarroboten är också ett lågprismästerverk. Han är något av en upphottad motorcyklist som aldrig kan hålla käften. Han envisas nämligen med att rabbla någon slags Daft Punk-gibberish där cirka vartannat tydbart ord är "precede" (???) Vad är det egentligen roboten intalar sig själv att föregå? Kanske med gott exempel? En supermördarrobot vore ju ingenting utan sin high tech-målsökande vision och ni minns säkert Predators ändamålsenliga värmesökande syn. Omega-1, som vår robotvän heter, har en väldigt funktionell orange pixelsyn...

Major Murphy vill inte hälsa på heterotöntar. Kan inte folk bejaka sin inre fjollighet får det fan vara!

Vore inte skrikande män som tömmer lådvis med ammunition rakt in i stackars oanande djungelplantor nog bjuds även ett hiskeligt soundtrack signerat Al Festa. Det är sent 80-tal så vi snackar rockmangitarrer deluxe. I eftertexten blir det ännu värre med ett italienskt metal-band som heter Raff. Det är dumt, dumt och poänglöst från början till slut, vilket föranleder frågan: "Who wrote this shit?" Jo, inga andra än Rossella Drudi med hjälp av Claudio Fragasso. Samma stjärnor som gav oss Troll 2 (1990)! Den senare är även mannen som gömmer sig bakom MC-hjälmen.

BETYG: 3(+)/7 Det finns en hel del detaljer att uppskatta som ni förstår men som helhet blir det lite tradigt emellanåt.