Udda film: THE SIEGE AT JADOTVILLE (2016) Irlanf/Sydafrika, 108 minuter. Regi: Richie Smyth.

torsdag 2 juli 2020

THE SIEGE AT JADOTVILLE (2016) Irlanf/Sydafrika, 108 minuter. Regi: Richie Smyth.

Rotten luck of the Irish

Melissa Haiden i den smickrande rollen som "Beautiful Nurse".

Situationen i tidiga 60-talets Kongo är instabil efter att president Lumumba (Richard Lukunku) har mördats och Moise Tshombe (Danny Sapani) tagit över. FN säkrar upp vissa strategiska platser med fredsbevarande trupper. En av dessa är avkroken Jadotville dit ett oerfaret irländskt kompani skickas. Det fredsbevarande uppdraget förvandlas dock snabbt till blodig strid när lokal milis understöd av franska och belgiska legoknektar attackerar den irländska utposten. Trots att angriparna har ett överväldigande numerärt övertag bestämmer sig irländarna för att hålla ut men politiken bakom kulisserna gör att de inte har någon hjälp att vänta.

Apropå beautiful, Micke gör entré och inte en trosa eller bögkalsong är torr.

Vi ger oss på ytterligare en krigsfilm här på Udda Film och den här gången flyttar vi oss fram cirka två decennier från andra världskiget. Vi byter även kontinent från ryska fort i Fortress of War (2010) till det kongolesiska ödelandet. Dock är det lite snarlikt tema. Fast temat är ju förstås en klassiker inom krigsfilm och har exploaterats vilt sedan "Zulu" från 1964 som kanske är den mest framträdande kämpa-mot-överväldigande-motstånd-filmen. Vi begår väl helgerån när vi klart föredrar denna moderna våffla framför den filmklassikern.

En kamoflagefärgad orm.

Varför det då? Jo den här rullen känns definitivt mer jordnära än klassikern och vi slipper en massa engelska fjollerier, ni vet som exempelvis: "Jolly good!", "I dare say old boy." o dyl. Vi har här inte heller några cringe-ögonblick som när engelsmännen ska svara på zulukrigarnas rätt coola sjungande med sitt eget extremt skitnödiga och pompösa galande. Nåja, nog om filmklassikern. Tillbaka till denna våffla.

Emmanulle Seigner i en liten roll som MILF.

Det är som sagt inget nytt under solen här men vi krigsfilmsentusiaster tycker ändå om när samma gamla historier berättas ur nya perspektiv. Nu råkar ju kongokrisen vara ett ganska bortglömt kapitel i krigshistorien så vi får ju en relativt färsk backdrop till det bekanta händelseförloppet. Vi får även lite svensk inblandning i storyn då den utspelas när Dag Hammarskjöld (spelad av trosfuktaren Mikael Persbrandt) var FN:s generalsekreterare och filmen går på teorin om att hans plan blev nerskjutet. Detta har ju inte fastslagits till hundra procent. Vidare kan tittaren med falköron (???) höra att det även finns svenska FN-soldater på plats som vrålar kommandon på sitt hemspråk. Helikopterbesättningen som dyker upp mot slutet är mer tydligt svensk.

BETYG: 4(+)/7 Klyschig historia men väl berättad och med schysta stridsscener.

Mark Strong, som vi känner igen från bl a 1917 (2019) och The Great Martian War 1913-1917 (2013), är filmens politiska asshole och vad accentuerar det bättre än denna bildkomposition?