What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 23 juni 2015

LAST HOUSE ON DEAD END STREET (1977) USA, 74 minuter. Regi: Roger Watkins.



"Dead end" kan man lugnt säga...

Vad som händer efter filmskolan.

En ligist (Roger Watkins) släpps från fängelset och tydligen har "rehabiliteringen" slagit slint då han bestämmer sig för att tjäna samhället som filmskapare - men då med snuffilm som specialitet.

En ligist kommer med en "lysande" filmidé.

Så var det slutligen dags att sätta tänderna i denna notoriska styggelse till film och den som väntar på något gott...ja den får fortsätta vänta. Vi kan lätt förstå varför denna rulle fått ett sådant rykte om sig att vara otäck då den trots en budget på ynka 1500$ lyckas skapa en mardrömslik känsla av vanvett illustrerad av tortyr, sadism och perversioner.

Ett typiskt redigeringsfejs. Ut i solen kids!

Budgeten skvallrar om kvalitén på filmen och den känns verkligen som en superbillig filmskoleprodukt med stela aktörer.Detta gör dock inte så mycket i sammanhanget utan adderar snarare till den råa känslan. Det tjatiga soundtracket med ångestkörerna skänker även det ytterligare en dimension till filmen och främjar den mardrömsliknande stämningen.

Filmens stora PK-ögonblick: Ett barn serverar en piska till en puckelrygg som ska använda den på en kvinna med blackface inför en entusiastisk publik. (Vi behöll här den tyska textningen för adderad effekt!)

Problemet är bara att allt detta är riktigt långtråkigt då det här med sadistiskt övervåld förlorat sin glans av nyhetens behag för länge sedan för oss gamla fjärtar på Udda Film-redaktionen. Vi ser inget nöje i denna meningslösa tortyr. Vi kan bara konstatera att det säkert kan vara superspännande om man inte sett sådant här till leda. Vi vill åtminstone ha ett sammanhang nuförtiden.

BETYG: 2/7 Endast för nyfikna gore-hundar. Får en extra pinne för rå stämning.

Vad säger Lena Adelsohn-Liljeroth om detta tro?*

Kissekatten ser blasé ut.

Till skillnad från den här damen.

Quasimodo eldar på.

Uppskattning på tyska.

Den depraverade bourgeoisien hänförs.

Upphetsat värre.

Vill man spela riktigt oberörd rekommenderas pyramidformation med fingrarna.

Platon bringar vasst ljus.

Vem behöver mask med en sån här brottarmustasch?

Vad vore en sjuk film utan en Saló-dans?

Nu kom den här faktiskt före "Saló - Eller Sodoms 120 Dagar" då den gjordes redan 1972 men låg på hyllan till 1977.

"Den tar vi."

Studenterna på fältskärslinjen hade mycket att lära efter första terminen.

Hoppsan! Kvalitétsskifte vittnar om flitigt ihoppusslande av bortklippt våld.

Snubbe som glömde sololjan på australiensemestern.

Den sexuellt överförbara sjukdomen mul- och klövsjukan.

Regissören Watkins skrattar sadistiskt åt tittaren som genomlider filmen.

Trailer

Skojig TV-spot.

Catchy och glädjefylld musik...

Och så hela filmen!

*Se där. Det ser ut som om den förra kulturministern gillar bilden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar